Familjen i Långviksmon: ”Oron finns, hela tiden”
Snön har kommit, kylan kryper närmare. I byn lyser stjärnor i fönstren och det julstökas för fullt. Men för Omran Khadana, hustrun Mai Madhana och deras två barn finns bara en enda sak på önskelistan.
Land.se har under hösten följt paret Omran Khadana och Mai Madhana som tillsammans med sina döttrar Maria och Malak flytt från krigets Syrien.
Flykten med två minderåriga barn var dramatisk och krävande. Tidvis var de rädda att inte klara sig med livet i behåll.
— Jag är så glad över att vi får vara med och berätta vår historia i Land. Många har läst om oss och några har reagerat starkt när de såg att Maria och Malak fick sova på gatan. Det är bra att människor vet vad vi gått igenom, det betyder mycket för oss, säger Mai.
Läs även: Flydde från bomber till lugnet i byn
Finns knappt el kvar
De känner sig lyckligt lottade över att vara i trygghet, speciellt när de pratar med släktingar som är kvar i det allt mer sargade hemlandet.
– Där Omrans föräldrar bor finns det numera bara elektricitet någon timme om dagen. Vi berättar hur bra vi har det med el, värme, mat och inga bomber.
Efter några månader har livet fått vissa ramar med olika aktiviteter. En gång i veckan är det frivillig svenskundervisning för föräldrarna och för varje dag lär sig flickorna sitt nya språk lite mer i skolan.
Pyssel pryder väggarna
Mai är glad över alla i byn som bryr sig om familjen. Som när hon var sjuk och inte kunde komma på svenskan. Hon bläddrar ivrigt bland sms:en på telefonen och visar leende ett meddelande från Anette, som helt ideellt lär ut svenska på onsdagar men som också blivit en vän.
”Hej! Saknade er i dag. Hur mår ni?
Hon berättar också om väninnan Hanna som bjöd in dem i sitt hem för att göra julgodis och äldre damen Eva som kom hem och pysslade med Maria och Malak. Resultatet, juldekorationer av halm med röda band, pryder en vägg i flickornas rum.
– Först tyckte jag att Långviksmon var väldigt litet men jag är tacksam över jag hamnade på ett ställe där det är lätt att lära känna folk. Innan vi kom till Långviksmon bodde vi på en stor flyktingförläggning en kort tid och när vi gick ut var det inga svenskar som pratade med oss. Här behöver vi aldrig känna oss ensamma, säger Mai.
Lever i ett vakuum
Men allt är inte lätt i familjens liv. I takt med att tiden går kryper tankarna på framtiden och ovissheten närmare. För innan beskedet om de får stanna kvar i sitt nya hemland eller inte kommer, lever de i ett slags obönhörligt vakuum. Snart väntar jul och nyår men för de flesta asylsökande är det andra saker som dominerar tankarna.
För hur ska man våga skapa ett hem när man inte ens vet om man får stanna kvar?
Mai förklarar att det är därför deras fönster är kala samtidigt som hon tycker att adventsstjärnorna i andras fönster är vackra.
– Vi köper ingenting nytt, förutom det viktigaste. Om vi inte skulle få stanna måste ju allt kastas. När vi vet att vi får våra fyra sista siffror så ska jag köpa det jag behöver härhemma, säger Mai och ler stort.
Åker till Stockholm i januari
Hon visar en köp- och säljsida med begagnade möbler. Hon pekar på en hörnsoffa.
– Väldigt fint och väldigt billigt, säger hon.
Familjen har varit på en första intervju med Migrationsverkets asylhandläggare. I januari väntar en resa ner till Stockholm för ytterligare en intervju. Sedan vet ingen hur länge de får vänta.
Mai har frågat andra asylsökande. Vissa har fått besked efter en månad, andra efter ett år.
– Jag är inte orolig för intervjuerna för vi har ingenting att dölja men jag är lite orolig för att det ska ta lång tid. Utan ett uppehållstillstånd och ett personnummer kan man inte göra någonting: inte lära sig svenska, inte studera och inte jobba. Inte starta ett riktigt liv.
Vill bli sjuksköterska
Båda känner oro för framtiden men de hanterar den på olika sätt.
– Jag försöker vara positiv och säger och att vi inte ska tänka på det utan leva här och nu. Samtidigt har vi ju snart en liten bebis att ta hand om också, som behöver trygghet, säger Mai.
– Oron över om vi får stanna kvar finns hos alla hela tiden. Var ska vi annars ta vägen, frågar sig Mai.
Vad skulle det betyda att få stanna?
– Det skulle vara en stor lättnad. Vi skulle bli så glada och kunna andas ut.
Både Mai och Omran vill lära sig svenska så snabbt de bara kan.
– Jag vill studera till sjuksköterska. Efter att ha varit med om allt svårt i Syrien känner jag att jag vill hjälpa människor, säger hon.
Lucia och julbak avklarat
Omran längtar också efter att lära sig språket och börja jobba.
Maria och Malak är vetgiriga och lär sig nya ord varje dag. Båda flickorna lyssnar på svenska sånger på Youtube och när fotografen visar ett avsnitt av ”Världens starkaste björn”, Bamse på mobiltelefonen blir Maria trollbunden.
– Titta här! säger hon sedan om och om igen på perfekt svenska samtidigt som hon visar runt i systrarnas rum.
På väggen hänger två adventskalendrar och de har redan hunnit lussa två gånger. En gång på skolans luciafirande och en gång i Missionskyrkan efter det årliga julbaket där Maria och Malak fick baka lussekatter och pepparkakor.
Själva baket var kul men provsmakningen var också uppskattad.
– Mmm, det var jättegott, säger de.
FAKTA/Så många kommer och så många får stanna
Källor: Migrationsverket, Aftonbladet
