Efter en lång färd genom ett stycke Västergötland där åker, äng och skog bildar ett naturens eget lapptäcke når vi till slut Johannelunds gård, nära Floby.

Infarten är en allé kantad av höga askar som vittnar om att gården funnits där länge.

– Gårdens historia sträcker sig tillbaka till 1700-talet och blev änkesäte 1860, berättar Carl som vuxit upp och är den fjärde generationen.

I dag är det han som driver gården med sin fru Sophie och deras son August, 8 år. Hans pappa Carl-Anders och mamma Margareta bor kvar på gården.

Tog över släktgården

Gården har 92 hektar jordbruk- och skogsmark och Carl har sedan barndomen varit inställd på att ta över den.

På utbildningen till husdjursagronom i Uppsala träffade han Sophie som gick samma utbildning. Och hur det nu var – plötsligt delade de samma dröm.

– På den tiden var jag en riktig hästtjej. Om någon då hade sagt att jag skulle flytta till Västergötland och ta över en gård, hade jag blivit ganska förvånad, säger Sophie med ett skratt.

Läs också: Karin är elfte generationen på bergsmansgården

Men så blev det. Hon har bott på många olika platser, men är i huvudsak uppvuxen i Åkersberga utanför Stockholm, men lämnade huvudstaden för ett liv på landet.

Först hade både hon och Carl siktet inställt på att jobba utanför gården och bedriva lantbruk på fritiden.

Sophie arbetade som husdjursagronom och ledde olika projekt, samtidigt som Carl var doktorand och forskade på SLU i Skara. Han disputerade 2014, forskningen kretsade kring utfodring av får bland annat.

Kan jobba hemma

Så kunde det kanske ha fortsatt, men livet kom emellan. 2014 fick de sonen August, ett år senare skedde generationsväxling på gården och 2017 gick Sophie i väggen så det small om det.

– Jag kunde inte vara kvar på mitt gamla arbete och som en del i min rehabilitering började jag odla, berättar hon.

Hon gillar att vara hemma, är en kreativ person och gladdes åt att fröna hon satte i jorden grodde och blev till härliga primörer. Samtidigt fick både hon och Carl tid att tänka efter.

Tillsammans bestämde de sig för att försöka göra gården till en heltidssyssla, då Carl fick ett större intresse för skogen och samtidigt ville satsa på fårproduktion, modell större.

– Jag har gått från 60 till 250 tackor, säger han. Främst då av rasen Texel, men jag har också Svensk finull och Dorset, säger han.

De visar runt på gården med sin dansksvenska gårdshund Märta som rör sig hemvant mellan husen. Inne ladugården håller fåren håller till och lammen skuttar och leker med varandra.

Drängstugan renoverades

I den stora och pampiga huvudbyggnaden där Carls föräldrar ännu bor, ska familjen flytta in så småningom. De bor i ett hus i närheten.

Den ena av de gula flyglarna används som gäststuga och den andra är drängstugan som nu har fått en ny användning.

Förr sov drängen i husets ena ände medan den andra änden användes till mycket annat. Här har tvättar bykts och grisar slaktats, och väggarna har åtskilligt att berätta.

Men drängstugan var i bedrövligt skick. Det regnade in och de gamla väggarna höll nätt och jämnt ihop stugan.

Carl och Sophie bestämde sig för att rädda den. Den första, akuta insatsen var att lägga om taket.

För Sophie blev det en läkande process:

– Efter fem års rehabilitering hade jag äntligen börjat bli mig själv igen och var inte längre lika trött, berättar hon.

Och ett litet frö började gro: Tänk om drängstugan skulle kunna komma till användning?

Naturen en inspiration

Hon gillar att spika, såga och hamra och började renovera, men hade ingen aning om vad projektet skulle mynna ut i. Men en lokal tog form där väggarna fick tapeter som gick åt det dova, skogiga, bladiga hållet.

Inspiration hämtade hon från tidningar och tv och enligt egen utsago suger hon i sig idéer som en svamp.

Det ena gav det andra och plötsligt var det en restaurang de såg framför sig. Sophie är en duktig kock, Carls mamma Margareta likaså, så nog skulle det vara genomförbart.

De bestämde sig för att ansöka om bygglov för restaurang och det beviljades. Sedan togs kontakter med berörda myndigheter och de fick positiv respons: De skulle få omvandla drängstugan till restaurang!

– Det blev ett återvinningsprojekt, berättar Sophie. Träet till borden kommer från gamla hästboxar och garderober och stolarna har jag fått av mina föräldrar!

Hon har själv snickrat bord, bänkar och väggar och den lilla restaurangen är både omhuldande och mysig.

Hemtrevligt med brasa

Gretas restaurang står det på skylten och namnet kommer från Carls mormor Greta som var kalaskokerska som ung.

I dag knastrar en brasa knastrar hemtrevligt inne i den lilla restaurangen, som har plats för 22 gäster.

Här trivs gästerna, som ofta sitter kvar länge och äter och njuter av vad gården kan erbjuda.

Grönsakerna odlar paret själva, äggen kommer från deras trettiotal hönor i hönshuset och gården har gott om eget lammkött. Allt är ekologiskt, även brödet som bakas på vete som vuxit på gården.

Läs också: Susanne öppnade hemmarestaurang på gården i halländska Slöinge

Hittills har de bestämt sig för att hålla öppet två dagar i veckan året runt, i kombination med cateringverksamhet.

– Vi har fått ytterligare ett ben att stå på. Annars är det främst fårproduktion och skog som bär upp gården och för

Paret har flera idéer, bland annat om en uteservering sommartid och kanske en ställplats för husbilar på gården, eller att bygga uthyrningsstugor.

– Det är kul att inte vara styrd, utan kunna hitta på saker under resans gång, summerar de, varefter Carl försvinner ut till fåren och Sophie tar plats i köket. Snart kommer dagens matgäster.

Drömmer om mer ledighet

Namn: Sophie och Carl Helander.

Ålder: Sophie, 40 år, och Carl, 39 år.

Familj: Varandra och sonen August, 8 år.

Bor: På gården Johannelund utanför Floby i Falköpings kommun.

Gör: Husdjursagronomer, mångsysslare som i dag i huvudsak bedriver lammproduktion och har nyligen öppnat restaurang.

Drömmer om: Vår dröm är ganska nära där vi är. Men det vore trevligt med lite köttdjur och lite mer sammanhängande ledighet.