Från ved till tjära - gammalt hantverk får nytt liv

Allan Normark går med en lång trästav i handen. Längst fram är den v-formad och med den sticker han fast en skuren torvtuva. Med van hand lyfter han den sedan upp på elden.

Han bor i Överkalix och fick redan från tidig ålder vara med när tjära framställs ur gammal furuved. Den här dagen lär han eleverna på Naturbruksgymnasiet i Kalix hur man bränner tjärdal.

– Jag har till och med provat på att använda tjära mot halsont. Det var en kvinna som tipsade mig. Och det fungerade. Men det smakade tjära i munnen i flera dagar efteråt, säger han och skrattar.

Sedan ser han på elden innan han lyfter nästan tuva på plats.

– Det måste vara blåbärsristorv. Det är det i särklass bästa. Se här hur det kan stå emot när det brinner, säger han och visar.

Bästa veden för tjärning

I flera dagar har han tillsammans med eleverna planerat och arbetat. Bland annat har de hittat gammal ved som innehåller mycket tjära.

– Vi har hittat bästa tänkbara ved. Så det här kommer nog att bli riktigt bra, säger han.

16-åriga Signe Lindgren går första året på Naturbruksgymnasiet och hon står med yxan i hand några meter från själva elden. I ett enda slag klyver hon ett vedträ mitt itu. Sedan berättar hon att hon och de andra i klassen har fått vara med under hela processen.

– Bland annat har vi varit ute i en skog där det en gång har brunnit. De brända, gamla stubbarna tog vi sedan hand om. Vi bröt upp dem för hand eller med spett. Några blev vi tvungna att såga loss med motorsåg. Sedan har vi själva kluvit stubbarna med yxa, berättar hon.

– Förut använde vi också stubbrytare. Vi sprängde också en del stubbar men jag slutade med det när min bror sprängde ihjäl sig, inflikar Allan Nordmark.

Hantverket funkar

Veden är sedan staplad i den trattliknande form som används. Nu har det gått någon timme sedan de satte fyr på tjärveden och eleverna samlas runt när det är dags att ta bort pluggen ur tappkranen.

Snart rinner en mörkbrun trögflytande tjära ner i en burk.

– Tänk att det verkligen fungerar. Det är rätt häftigt, säger Signe Lindgren.

Läraren Arne Karlsson sätter sedan tillbaka pluggen.

– Vi får nog vänta lite. Men nu vet vi i alla fall att det är på gång, säger han.

Kursen naturbruk har skogshistoria på schemat

Arne Karlsson är den som har tagit initiativet att låta eleverna lära sig det här gamla hantverket.

– Den här kursen som heter naturbruk är ganska omfattande med flera delmoment. Då har vi valt att ta in skogshistoria. Då gör vi tjärdal ett år och kolmila nästa år, berättar han.

Under dagen kommer också högstadieelever på besök från både Råneå och Övertorneå. Allt för att se på när tjärdalen brändes.

Bränt 99 tjärdalar i sitt liv

Och Allan Nordmark tar sig verkligen an både elever och besökare på bästa sätt. Han berättar och förklarar hur allting fungerar.

Han har bland annat bränt en tjärdal på Skansen för många år sedan och det här är den nittionionde i ordningen.

– Så nästa gång blir det jubileum. Om det blir en nästa gång vill säga. Det känns i kroppen att man börjar bli äldre. Ryggen är inte som den var en gång, säger han.

Tjära användes redan på vikingarnas tid

Han tycker att arbetet att få lära ut den här månghundraåriga kunskapen är viktig.

– Uj, uj. Det här är ett gammalt hantverk. Till och med vikingarna använde tjära på sina båtar. Tyvärr är det här något som håller på att dö ut. Därför känns det självklart att ställa upp när jag fick frågan om jag kunde medverka, säger han.

Och Signe Lindgren som står mitt i röken ser även hon ut att trivas.

– Vi var in på skolan en sväng. Hela skolan doftar av rök och tjära. Det är härligt att få vara nära elden och arbeta med händerna. Och Allan är en bra lärare. Han är kunnig och snäll och har verkligen visat oss hur man ska göra, säger hon.

Sedan greppar hon på nytt yxan och snart är nästa vedklabb kluven.