Frisören Sofia Ahlman i Hössjö tar cykeln till sina kunder!

Höstlöven singlar ned över gården på höjden. Längst nere i dalen går hästarna Drim och Molly och betar det sista gräset.

Inne i vardagsrummet sprakar det i kaminen och i köket lägger Sofia sista handen vid en sockerkaka med glasyr.

Kaffekvarnen rasslar och 7-årige sonen Agnar blandar till ett glas O’boy.

– Jag har alltid drömt om att bo så här, särskilt när jag fick barn. Kunde inte se mig själv gå omkring med barnvagn inne i stan, i Umeå, säger Sofia.

Hon är själv uppvuxen på landsbygden, i Sörmjöle, och var ofta på besök hos mormor i Tvärålund, i Västerbottens inland.

Artikel i Land inspirerade

Kanske var det där som fröet till hennes nuvarande sysselsättning föddes.

– Ja, mormor berättade om tant Judith, hårfrisörskan som cyklade runt i byn och blev bjuden på kaffe. Jag tyckte att det lät så himla mysigt, berättar Sofia.

– Jag läste ofta Land hos mormor och morfar. 1980 gjordes det ett reportage om Judith efter ett tips från en släkting. Och så kommer ni från Land till mig i dag, det är ju fantastiskt fortsätter hon och ler stort.

För nu är det hon som är ambulerande frisör och åker hem till kunder, både i trakten och på orter längre bort.

– Ja, jag har kunder ända borta i Skellefteå, men de flesta bor i byarna runt omkring eller i Umeå, två mil bort, berättar hon.

– Jag gillar att åka hem till folk. Det blir ett väldigt personligt möte och ofta djupa samtal. Och ibland får jag titta på gamla, fina hus, vilket också intresserar mig, fortsätter hon.

Läs också: Susann bytte IT-karriären i Stockholm mot lanthandeln i Tornedalen

Sofia Ahlman klipper i hemmet

Bor kunden nära tar hon frisörkorgen på cykeln och trampar i väg precis som tant Judith gjorde – eller tar sparken på vintern. Är det långa avstånd tar hon bilen.

Sofia saknar inte att jobba på salong inne i Umeå, även om det gav en mer stadig inkomst och var stimulerande på flera sätt.

– Har man en dyr hyra är man beroende av att ha ett jämnt flöde av kunder och måste jobba mycket. Det här är mer av en livsstil. Jag kan varva kundbesök med att ta en ridtur eller åka skidor över ängen, säger hon.

Hon riktigt lyser av glädje när hon berättar om sitt liv här tillsammans med sin sambo Fredrik Forslund.

Förälskade som vuxna

De flyttade ihop för tre år sedan, men hade kunnat lära känna varandra redan i tonåren.

– Ja, vi åkte samma skolbuss hela gymnasiet, men då klickade det inte. Det var ett års åldersskillnad och du var hårdrockare, Fredrik. Kanske var det därför vi inte la märke till varandra då, säger Sofia.

Men så träffades de i vuxen ålder och blev förälskade. Fredrik säger:

– Det är märkligt, men känns som att det var meningen. Vi kompletterar varandra. Sofia är kreativ och idérik och jag är lite mer konservativ. Vi är bra bollplank för varandra och hittar vettiga kompromisser, säger han.

De har samma drömmar om ett liv på landet, med familj, djur och odling. Liknande det liv som deras mor- och farföräldrar levde.

– Jag tänker ofta på den generationen som hade småbruk och var delvis självförsörjande. Jag vill gärna leva lite som de gjorde, mer hållbart, säger Sofia.

Skördar det sista

Ute i trädgårdslandet har de redan skördat en hel del i år, lök, kål, rödbetor, sallad. Kvar står grönkålen, frodig och grön.

Sonen Agnar springer ivrigt ut i bara t-shirt för att plocka in lite grönkål till middagen. Sofia visar hur han ska göra:

– Du ska plocka inte hela plantan utan bara bladen nerifrån, så kan plantan stå kvar nästan hela vintern, säger hon.

I byn finns flera barnfamiljer och man ordnar gemensamma aktiviteter som bollek på fotbollsplanen. Skolan ligger i grannbyn dit Agnar får åka skolskjuts.

Fredrik som jobbar som trafikplanerare för Umeå kommun tröttnade på lägenhetslivet redan 2017 och köpte då gården där de nu bor.

– Det är gammalt soldattorp från 1600-talet som flyttades hit vid laga skiftesreformen i slutet av 1800-talet. Jag tyckte om läget, på en höjd med utsikt över dalen, säger han.

Ombyggt genom åren

Boningshuset har en rustik timmergrund men har byggts ut genom åren och fick modern standard med toalett och badrum på 1970-talet.

– Det behöver snart rustas upp och även köket är slitet. Men vi måste först byta tak och även träet i fasaden, som är ruttet i nederkanten då den isolerades utan luftspalt, säger Fredrik.

Även han drömmer om att göra något mer kreativt, som att bli finsnickare i alla fall på deltid och ha verkstad på gården, kanske i den gamla ladan.

Här finns också en gammal bagarstuga som Sofia har börjat använda som sommarsalong. Där har hon ett lager av ekologiska hud- och hårvårdsprodukter hon säljer via sitt frisörföretag.

Läs också: Emmelies budfirma i Svenljunga kör ut matkassar

Salong i bagarstugan

Hon drömmer om att vinterbona stugan så att hon kan ha en gårdsbutik här och liten salong året runt för de kunder som föredrar det.

– Ja, tänk så fint att stå och klippa här, med utsikten genom fönstret över dalen och hästarna, säger hon.

Även om det är mycket arbete kvar att göra på gården så känner Sofia och Fredrik inte någon stress. Standarden är tillräckligt bra för att kunna leva där i dag och de får beta projekten stegvis.

Och samma gäller drömmarna att mer odling och fler djur, som höns och får – de får förverkligas i lagom takt.

– Ja, det är ett skönt perspektiv. Det känns som att här kan vi leva tills vi blir gamla, säger Sofia.