Eriks farfars gamla grålle rullar än: "Det är en fröjd att starta den"

1947 lanserade Harry Ferguson den slitstarka lilla traktorn på den svenska marknaden. I och med det fick jordbrukare ett alternativ till arbetshästen och plötsligt effektiviserades det dagliga arbetet på gårdarna betydligt.

I Rosvik utanför Piteå var Lars Sandberg först i byn med att äga traktor.

– Farfar kallades för ”Traktor-Lasse”. Och han ägde exakt en sådan här maskin, en Grålle, säger Erik Sandberg och lägger handen på sitsen.

Eriks Grålle

Erik Sandberg har gått i sin farfars fotspår. I dag har han ett litet entreprenadföretag med basen på samma gårdsställe där hans farfar en gång bodde. Där äger han också två moderna traktorer, en hjullastare av märket Volvo L60 G -12 samt jordbrukstraktorn Valtra N92 -12.

Hjärtat klappar likafullt lite extra för den grå lilla jordbrukstraktor som står som en prydnad framför boningshuset.

– Jamen en sådan här har ju en charm som en ny traktor inte kommer i närheten av. Det är ju en fröjd att få starta upp den, säger han.

Läs också: Johanna tog över den gamla lanthandeln

Iskall sits

Sätet är gjort i endast metall med hål så att vattnet ska kunna rinna undan. De flesta brukar därför ha något mjukt isolerande material som ett liggunderlag, fårskinn eller renskinn att sitta på. Allt för att inte förfrysa de nedre regionerna.

– Den kallas för prostatasits och har man suttit där en kall dag förstår man varför. Den är både hård och kall, säger Erik Sandberg och skrattar.

När han var sju år inleddes traktorförarkarriären.

– Då hade vi en gammal hjullastare av märket International. Den kom jag förbi köksfönstret med och morsan blev galen. Men min far, Åke Sandberg, lugnade henne med orden ”han sko lär sig”, säger han och garvar.

Spinner fint

Och på den vägen är det. Han plockar sedan fram en vev och visar hur man faktiskt kan veva i gång den lilla maskinen. Den manövern tillämpar han inte. I stället sätter han sig till rätta i ”prostatasitsen” för att sedan vrida på nyckeln.

Doften av bensin blandas med höstluften.

– Det är rätt häftigt att allting fungera så bra efter så många år. Till och med mätarna funkar, säger han och visar med fingret mot oljetrycksmätaren.

Som ett band till farfar

Den spinner fint och han tuffar ner på ängarna som ligger i anslutning till gården, märkbart nöjd över att få göra den här lilla turen.

När han åter är tillbaka på samma plats framför huset vrider han av nyckeln för att sedan stänga av bränslekranen.

– Det är alltid lika kul att få åka ut med den. Sedan har jag ju alltid älskat och sett upp till min farfar som jag hade en väldigt fin relation till. Den här traktorn är som ett band mellan honom och mig. Farmor berättade också att det kom folk till byn långväga ifrån bara för att få se en traktor, berättar han.

Läs också: Amanda och Petter kombinerar artistlivet med jordbruket

Skillnad mot dagens maskiner

Ferguson erbjöd en rad olika redskap som skulle underlätta arbetet vid ett jordbruk. Bland annat kunde man nu plöja upp en åker på ett mer effektivt sätt.

– Den hänger med än. Men det är ju lite skillnad mot dagens maskiner. Den här skulle man byta olja på efter 60 timmar. På min hjullastare byter jag olja efter 500 timmar, säger han.

Kostade 8 900 kronor

Den 7 juli 1956 så betalade hans farfar 8 900 kronor på Norrbotten Lantmannaförbund. Alla köpehandlingar finns sparade hemma hos Erik.

– Den här användes bland annat till slåttern. De gjorde också jobb åt andra lantbrukare i byn och farfar hjälpte också folk i grannbyarna. Jag tror till och med att de körde sopor med den. Det fanns också en hel del redskap som hästen hade dragit som nu i stället modifierades så att de passade till dragkroken på traktorn.

Grållen betyder mycket

Det märks att den lilla Grållen betyder mycket för Erik.

– Min farfar var en stor förebild som jag såg upp till. Traktorn är en koppling mellan honom och mig. Det känns fint på något sätt.