Familjen Ebbesson:"Vår glass gjord av fårmjölk lockar folk till gården"

”Glasskafé” står det på den stora banderollen som svajar lätt i vinden och som sitter uppspänd på vägen mellan Ödeshög och Väderstad i Östergötland. Grusvägen som leder fram till kaféet är lätt kuperad och kantad av böljande fält.

Framme vid Rykets Gård tar Cicci, Christer och dottern Amanda tar emot.

– Välkomna till ett riktigt familjeföretag, hälsar de glatt.

Christer som är den fjärde generationen på gården drar det tyngsta lasset med god hjälp av Amanda. För Cicci ställde ett fästingbett tillvaron på ända 2019, då hon drabbades av TBE med svåra symtom som fortfarande finns kvar. Men

– Nu arbetstränar jag 50 procent hemma på gården, men mitt mål är att komma tillbaka till jobbet inom psykiatrin på 50 procent och att jobba 50 procent med får, glass och ost, säger hon segervisst.

Tog över gården

Så såg livet ut innan hon blev sjuk, men det har tagit en del kringelikrokar sedan hon och Christer tog över gården 2010. På den tiden var de gifta, men beslutade sig senare för att gå skilda vägar – bara för att upptäcka att de inte ville leva utan varandra.

– Nu är vi sambos och drar åt samma håll, säger de samstämt. Och det gjorde vi även 2010, då Christers pappa hastigt gick bort.

På den tiden bodde de i Väderstad, men tvekade inte en sekund att ta över gården. Och allt löste sig på bästa sätt: Christers bror var inte intresserad och det gjordes ett arvskifte efter pappans död.

Läs också: Helén vill kunna berätta om varje får och om livet de levt

Farfar bodde kvar på gården, men Cicci och Christer bestämde sig för att tänka i nya banor. De gjorde sig av med dikorna och skaffade tio får.

– Från början hade vi tänkt oss att börja med mjölkkor, skrattar hon. Men jag upptäckte att jag hade koskräck. Kor är fina att titta på, men jag vill inte komma dem för nära…

Där föll plan nummer ett, och de började fundera på att skaffa fler får och bli fårbönder på heltid. Men också den drömmen sprack, då de insåg att de skulle behöva flera hundra får för att kunna leva på det. Och så många får ville de inte ha.

Jobbar heltid

De bestämde sig då för att skaffa färre får, och målet var att båda skulle jobba 50 procent hemma och 50 procent borta, men ekvationen gick inte riktigt ihop.

För Ciccis del passade pusselbiten, men Christer har alltid jobbat heltid utanför gården, och säkert lika mycket hemma.

– Jag jobbar som säljare, säger han, och vi har hittat en bra lösning.

– Det fungerar jättebra, inflikar Cicci. Det ger nya infallsvinklar, och jag tror inte att den perfekta lösningen för oss är att båda ska gå hemma på gården hela tiden.

Men där finns att göra och Amanda, som är nummer två av fyra systrar, har inte låtit sig avskräckas av föräldrarnas jobb. Hon står rustad för att en dag ta över och har återvänt hem till gården tillsammans med maken Kristoffer.

– Vi bodde tidigare i Linköping, säger hon. Men jag saknade lugnet på landet och vi flyttade hem.

Hon läser till socionom och drömmer om ett liv där hon kan jobba halvtid på gården och den andra halvan inom sitt framtida yrke. Och hon vet vad bondelivet innebär.

Satsar på mjölkfår

Hon har jobbat ett år på Öland som komjölkerska och upptäckte att kor kan vara både tålamodsprövande och bångstyriga.

– Nej, det var inget för mamma, skrattar hon glatt.

Fåren är mer lätthanterliga och nu har de 110 får, varav de mjölkar 60. De fick sitt första lamm 2018 och ett år senare började de mjölka. Det har tagit några år att bygga upp allt och hitta sin nisch, men nu har saker och ting fallit på plats.

Christer är idésprutan som varit inne på både getter och blåbär, samt provat på hur det är att ha strutsar.

Men i likhet med övriga familjemedlemmar har han nu insett att det är mjölkfår de ska satsa på.

Men de har också fått erfara att det kan vara nog så svårt att ta sig ut på marknaden.

– Vi tillverkar ost, men är små i sammanhanget, säger de. Det råder brist på svensk fårost, men trots det är det svårt att få ut produkterna. Och vi hade otur när vi lanserade osten 2019. Först kom pandemin och sedan kriget.

Provar sig fram

De hoppas mer på glasstillverkningen som de drog i gång 2020. Då öppnade glasskaféet, men dessförinnan hade Amalia och äldsta systern Thilda gått en kurs i Stockholm. Den gav mersmak och de har provat sig fram.

Amalia är den som mestadels sköter glassmaskinen och tycker det är jättekul att experimentera med nya smaker.

Ryktet om hennes goda glass har spridit sig, och det är inte helt ovanligt att utländska besökare kör upp på gårdsplanen.

Läs också: Emilia har förvandlat släktgården till en besöksmagnet

Ut kliver glassugna gäster som letar sig in i det lilla kaféet.

– Vi börjar mjölka fåren i april, och när mjölken blir till glass får jag fram en fetare och krämigare glass med hög proteinhalt, berättar hon.

Den smakar mycket gott och inte tillstymmelse till får, och kan till och med vara ett alternativ för laktosintoleranta. Lillasyster Hilma är allergiker och hon kan äta glassen utan att bli dålig.

Amalia har siktet inställt på framtiden och vill utveckla både kaféet och glasstillverkningen. Hon vill att besöket på kaféet ska vara liktydigt med en upplevelse, där gästerna gärna dröjer sig kvar ett tag.

– Mina systrar har heltidsjobb utanför gården, men tanken är att vi ska ta över en dag och driva gården vidare. Min önskan är att fåren, glassen och kaféet ska ha kommit till Rykets Gård för att stanna!

Drömmer om mindre arbetsbelastning

Namn: Cicci, Christer och Amalia Ebbesson.

Ålder: 49 år, 52 år och 25 år.

Familj: Varandra plus döttrarna/systrarna Thilda, 26 år, Hilma, 22 år, och Linda, 8 år.

Bor: På Rykets Gård i Ödeshögs kommun.

Gör: Cicci arbetstränar hemma på gården, Christer arbetar på gården och som försäljare, Amalia läser till socionom och arbetar på gården.

Drömmer om: Att utveckla glasstillverkning och kafé, få bättre lönsamhet och mindre arbetsbelastning på gården.

Mer information finns på hemsidan: www.ryketsgard.se