Visst ligger torpet avsides i skogen vid vägens slut, men kusligt är inte känslan man får.

– Nej, jag vet. I dag känner jag inte alls så, säger Hanna och skrattar.

Men tillägger att Skräddarbo förr kallades för spökhuset i byn och att hennes farmor och pappa har berättat om oförklarliga saker som har hänt här.

Mystiska händelser i Skräddarbo

Även hon och Rasmus har upplevt mystiska händelser.

– Ja, som att en dörr öppnas eller det låter som att någon går i trappen fast ingen är där, säger hon.

Kanske berodde ryktet mest på att gården, framförallt ladan och uthusen hade fått förfalla.

Mycket jobb att renovera gammalt hus

Den stora gamla lagården ser fortfarande ganska spöklik med delvis nedrasad vägg och tak som hänger.

– Ja, det finns hur mycket jobb som helst och vi har inte bestämt oss för vad vi ska göra med den ännu, säger hon med en suck.

Men det timrade lilla uthuset är nyrenoverat och rödmålat.

– Ja, här ska hönsen flytta snart flytta in. De är hos mina föräldrar så länge, berättar Hanna.

Läs också: Maria köpte tillbaka den okända släktgården

Skräddarbo tillhörde släkten i 100 år

Hon växte upp på en gård i grannbyn och hörde ofta talas om släktgården Skräddarbo i By, i Avesta kommun.

Det var en arrendegård vars mark staten först ägde och som Hannas släkt tog över i slutet av 1800-talet. Den friköptes och förblev i släktens ägo i nära 100 år.

Men på 1970-talet gick jordbruket i konkurs och farmors far tvingades sälja gården.

– Min farmor sörjde det och har hela tiden haft en längtan tillbaka hit. Även pappa bodde här en tid som barn och har ljusa minnen av det, berättar Hanna.

Men själv kände hon mest rysningar när hon gick förbi torpet. Tills en dag för snart tre år sedan då hon såg att Skräddarbo låg ute till försäljning på Hemnet. Då var det som att något klack till inom henne.

– Det kändes om ett tecken, som att det var meningen att jag skulle föra tillbaka gården till släkten igen, säger hon.

Renoverat med milda färger

Hon var också trött på att bo i lägenhet och tyckte att det vore kul att få renovera och återställa huset till dess ursprungliga stil. Hennes dåvarande sambo var snickare och gillade också renovering.

För torpet var inrett i murrig 1970- och 1980-talsstil. Avokadogrönt kakel i köket, väggpanel och lister i lackad furu och grälla stormönstrade tapeter.

I dag är det 140 kvadratmeter stora torpet renoverat med naturmaterial och milda färger.

Köket är en dröm. Över 20 kvadratmeter stort med höga fönster som släpper in mycket ljus och lindblomsgröna köksskåp som ser ut att vara platsbyggda.

– Det är faktiskt Ikea-skåp som vi har målat om och satt nya beslag på. Färgen hittade jag på en gammal väggpanel som jag sparade från när vi renoverade köket, säger hon.

Nytryck av gammal tapet och linoljevaxade golv

På väggarna sitter pärlspont och en maffig, gråmönstrad tapet som är ett nytryck av en 1800-talstapet. I hörnet av köket knastrar det hemtrevligt i den gamla vedspisen som stått där sedan huset byggdes.

Trägolvets breda plankor är nyslipade och ser ljusa och renskurade ut.

– Jag har linoljevaxat dem. Först lät jag vaxet torka i 10 timmar och sedan tryckte jag liksom in vaxet ordentligt i träet med en poleringsmaskin. Vax är så praktiskt för om man får en fläck är det bara gnugga in lite nytt vax, så är den borta, säger hon.

Skön golvvärme

Hanna har expertkunskap i ämnet då hon arbetar som golvläggare. Det märks på de utsökta golven i alla rum.

Som det svartvitrutiga stengolvet i hallen, där man gärna uppehåller sig för att värma fötterna en stund på den sköna golvvärmen.

– Ja, de andra brädgolven är ganska dragiga. Vi har alltid raggsockor på vintern, säger Hanna och ler.

Renoverade kakelugnen

Hon är både händig och väldigt intresserad byggnadsvård. Vilket gör att kostnaderna hålls nere rejält, till exempel genom att hon på egen hand renoverade de gamla kakelugnarna.

– Det skulle ha bli väldigt dyrt att anlita någon för det så jag gjorde det själv. Jag hade lärt mig det på en kurs i byggnadsvård häromåret, berättar hon och får det att låta enkelt.

Även Rasmus, som är maskinförare, är händig och särskilt intresserad av att meka med gamla bilar. Han kör ut sin turkosmålade, gamla Volvo PV från garaget och visar den stolt.

– Den här tar vi oss en tur med ibland, den går jättebra även på vintern. Min dröm är att bygga ut garaget så att jag kan flera gamla bilar att meka med, säger han.

Läs också: Karin är den elfte generationen på bergsmansgården

Hälsningar från förr hittades i huset

Under renoveringen av huset har det dykt upp små hälsningar från förr, från Hannas släktingar

Som att namnet Tage ristats in på bjälkarna i husets stomme. Det var Hannas farmors farbror, som var snickare och troligen med när huset renoverades tidigt under det förra seklet.

De hittade också en busstidtabell från 1933 över linjen som gick mellan Horndal och Avesta. På baksidan av den står namnen på Hannas farmors bröder skrivna, kanske från något kortspel eller liknande.

Släktvaggan tillbaka

Hanna tycker att det är en härlig känsla att bo mitt i sin egen släkthistoria. Och hennes farmor är överlycklig.

– Ja, hon kommer ofta hit med saker från gården som hon vill ska tillbaka hit. Till exempel vår gamla släktvagga som nu står på övervåningen, berättar Hanna.

Och att bo lite ensligt i skogen tycker både hon och Rasmus är en stor fördel.

– Ja, man behöver inte vara rädd för att störa någon och skönt att inte ha någon insyn, bara skogen och naturen som grannar, säger hon

Älskar du livet på landet? Läs tidningen Land