Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 30 oktober

I Schulmans nya roman gör det ont att vara barn

Tycker mamma och pappa om mig? Finns det någon otäckare fråga för ett barn? I Alex Schulmans nya roman Överlevarna kommer läsaren inte undan denna smärta.

Alex Schulman har skrivit om en familj som tillbringar somrarna på ett ensligt torp vid en sjö någonstans i Sveriges skogar. Men vi träffas mitt inne i huvudstaden, på en restaurang på Östermalm.

Plötsligt dyker han upp, några minuter tidig.

– Tjena, hur är läget?

Han sätter sig, beställer kaffe, lägger mobilen på bordet, tittar lite hit och dit och sitter inte riktigt still. Stressad?

– Det är påfrestande att lansera en bok.

Bra för författare att vara med i Land

 "Du menar att jag ska le på bild? Det har jag inte gjort sedan AIK tog SM-guld 1992." Alex Schulman gillar inte att bli fotograferad, men nog får Land ett litet leende?
"Du menar att jag ska le på bild? Det har jag inte gjort sedan AIK tog SM-guld 1992." Alex Schulman gillar inte att bli fotograferad, men nog får Land ett litet leende? FOTO: håkan steen

Att bli intervjuad av Land om senaste romanen Överlevarna (Albert Bonniers 2020) är förstås en del av lanseringen.

– På förlaget säger de att det är bra att bli intervjuad i Land, säger han och de mörka ögonen snuddar vid mig.

Han tittar på numret av Land jag har med till honom och höjer lite på ögonbrynen över siffran 352 000 läsare, och jag undrar vad som är påfrestande med att lansera en bok. Många skulle nog gärna vara i hans kläder.

– Jag blir en jag inte vill vara, jag googlar efter recensioner och hoppas agenter ska ringa och säga att den säljer bra. Jag blir själväcklad, säger han.

Läs också: Tips på 10 bra böcker!

”Man vill bli älskad”

Vi borde börja prata om boken, men jag hoppar verkligen till av det sista och starka ordet. Själväcklad?

– Jag får det väl av min desperation efter bekräftelse. Man vill bli älskad. Det är väl dålig självkänsla, och den är aldrig så dålig som precis efter en bok.

Köp Alex Schulmans nya bok på Landshopping.se

Det är lätt att få en bild av Alex Schulman som en småelak och provocerande typ som grälar med folk i media, någon att vara lite rädd för. Den personen sitter inte här.

Man vill bli älskad, säger han. Det gäller även för bokens huvudkaraktär Benjamin. Där på torpet har han en storebror, en lillebror, en mamma och en pappa. De badar och fiskar och solar i en till synes lycklig semesteridyll.

Barnen tvingas tävla

Men redan i andra kapitlet anas kalla sprickor. Mamman och pappan sitter vid sjön i kvällssolen. De tar sig ett glas, eller snarare två-tre som vanligt, medan Benjamin letar grodyngel i strandkanten. Han håller koll på deras samtal. Allt är väl bra?

Allt verkar bra. När lillebror tröttnar på att läsa serietidningar i gräset får pappan en idé. Nu ska barnen få lite roligt en stund. Han hittar på en simtävling!

Regeln blir att den som först rundar en boj ute i sjön och åter når stranden där mamma och pappa sitter har vunnit. Innan han med en startsignal skickar iväg sönerna, som är sju och nio och tretton år, säger pappan:

”Det är alltså nu det avgörs, vem av bröderna som är snabbast.”

Mamma blir arg

Det värsta är inte att han säger så. Det värsta är att när barnen tagit sig fram och tillbaka den långa sträckan, och bokstavligen kämpat tillsammans för sina liv, har föräldrarna tröttnat och gått in.

En annan gång får Benjamin och lillebror i uppdrag att binda björkruskor till bastubadandet. Fem kronor utlovas för varje ruska.

Ivrigt sätter de fart och pappan blir så nöjd, men när mamman synar resultatet tycker hon plötsligt att en ruska är för liten. Hon anklagar dem för att försöka fuska till sig pengar och blir arg på riktigt. Gemenskapen och den goda stämningen krossas på ett ögonblick, för barnen helt oväntat.

Det som skulle kunna vara lyckliga sommardagar blir sida för sida en vandring på tunn is. När som helst kan det braka.

Läs också: Så kan du bli författare

Ingen feel-good-bok

I vartannat kapitel är bröderna vuxna och återvänder till torpet för att sprida sin mors aska i sjön. Deras liv har lett åt olika håll, och de försöker nu hitta tillbaka till varann. De badar bastu, de skämtar, de minns. De trevar efter gemenskap, men frågan är hur nära de var varandra ens som barn.

Alex Schulman har inte skrivit någon feelgood-bok precis. Men de ständiga sticken av smärta varvas med tecken på att det åtminstone ibland finns lite kärlek i familjen.

Läsaren hoppas och måste vidare. Barndom måste få vara ljus då och då, och syskon måste väl känna att de hör ihop djupt därinne någonstans. Men författaren är inte medgörlig.

– När jag skriver bra, skriver jag om det som gör ont. Och det gör ont när jag tänker på hur vi hade det som syskon, det är en livssorg att vi inte är så nära varandra. Det här ville jag undersöka och plöjde ner det i en fiktiv värld, säger Alex Schulman.

Bröderna glider isär

I boken har mamman och pappan inga namn. De lever sina vuxenliv, någonstans ovanför barnen. Benjamin försöker ständigt läsa av dem, förbi det känslomässiga avståndet. Bröderna håller ihop i nödfall, som i simtävlingen, men glider annars lätt isär.

– Det är väl en folksjukdom nästan, att folk inte kan mötas. Drömmen om en sammansmält familj har jag själv haft, men inte upplevt, säger Alex Schulman.

Telefonen på bordet surrar och han ursäktar sig ett ögonblick. Det är frun som vill något och han knappar snabbt iväg ett svar.

Han ser familjen i boken som ”dysfunktionell” och säger att barnen upplever ”en mardröm”, samt att detta inte är ovanligt och att föräldrar bär med sig bagage från egen barndom.

– Jag kämpar hårt för att inte upprepa det jag själv varit med om. Jag lovar på morgonen att inte bli irriterad på barnen, men så blir jag det ändå. Det sitter i blodet, i generna.

Försöker bli bättre förälder

Han berättar att när det känns som dystrast tycker han att uppgiften som förälder är att ”minimera skadan” man gör sina barn, och att han varje dag försöker bli en bättre förälder.

I boken ger föräldrarna äldsta sonen Nils rollen som det akademiska hoppet. Han sägs ha läshuvud och uppmuntras att studera vidare. Det känner Alex Schulman igen från sin egen uppväxt där han tilldelades rollen som ”sportkillen”. Men han fick en plugghäst till kompis och inspirerades att läsa till sig bra betyg.

– Min bror fick 500 kronor av mamma för varje femma i slutbetyget, men det fick inte jag trots att hon sagt det. Det sveket är ett öppet sår fortfarande.

 Alex Schulman, aktuell med boken Överlevarna.
Alex Schulman, aktuell med boken Överlevarna. FOTO: Jessica Gow

Förälder för sig själv

Två saker han varnar föräldrar för är att låta barnen tävla om deras kärlek samt att ge barn färdiga roller. Något han däremot uppmuntrar är att ta sig tid att vara endast en förälder med ett barn ibland. Benjamin får det när han och pappan rensar fiskenäten tillsammans och sedan lyssnar på stenarnas viskningar när de kastar bad i bastun.

– Jag minns lyckan i att ha en förälder för mig själv. Min barndoms bästa stunder var att gå på AIK-matcher med pappa. Jag försöker själv ofta ge mina barn det där ”bara-du-och-jag”.

Han har tagit emot mail och brev från läsare, och berättar om en som just läst klart och genast börjat krama om sitt barn extra mycket.

– Om en effekt av boken är att man kan se nåt från barnens perspektiv, så är det fint.

Läs också: Lär dig konsten att skriva

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen