Janica Eriksson rustar byns spökhus

Det är lätt att förstå ryktena om huset, som sticker ut i den idylliska och lantliga miljön i Bräkne-Hoby.

Ett grånat trähus med ett strängt utseende och igenspikade fönster som ligger på en höjd invid skogen på Trofta gård.

Janica hade ofta sett huset då hon hade bott i en grannfastighet sedan 1993. Dit hade hon flyttat från Ronneby som 21-åring med sin sambo.

– Redan då gick ryktet att det stod öde för att det spökade så mycket att ingen ville bo där, säger Janica.

Spökhuset ingick

När hon och sambon separerade 2015, köpte hon den avstyckade Trofta gård på 2,2 hektar och flyttade hit.

I köpet ingick ”spökhuset” som hade stått tomt i över 30 år.

– En gammal dam hade bott där fram till 1985 utan vare sig el, vatten eller toalett inomhus. Sedan dess hade huset lämnats vind för våg, säger Janica.

Genom åren hade betande får skuttat ut och in där och mycket av inredningen hade plockats bort och sålts.

– Först hade jag faktiskt tänkt riva det men sedan tänkte jag om. Det var som en magnetisk dragningskraft, att huset liksom kallade på mig, säger hon.

Läs också: Tom och Julia renoverade gamla skolan rekordbilligt

Sticker ut

När vi går de få stegen från den blommande välordnade trädgården vid det prydliga gula boningshuset, till det gamla trähuset på kullen blir stämningen en annan.

Här är växtligheten vildare och vid sidan av huset reser sig en hög bergknalle.

Ödehuset verkar inte riktigt höra ihop med den övriga gården. Janica som är en ivrig släktforskare har börjat utforska dess historia, via olika digitala källor och gammaldags skrifter.

Trofta gård har en lång historia och 1776 var det en hel liten by här med fyra hushåll.

Lång historia

I området finns flera fornlämningar och den gamla vägen genom Blekinge med anor från bronsåldern ”Via Regia” går här.

– Jag har följt spåren efter bonden Jöns Persson den yngre som enligt Storskifteshandlingarna 1776 tilldelades stycket som ödehuset står på i dag, berättar Janica.

Genom att följa kyrkregistren om Jöns släkt bakåt i tiden har hon nått till Vinnan Svensson som dog i pesten 1711.

– Sedan har jag inte kommit längre. Blekinge var ju tidigare danskt så jag behöver åka dit och forska, säger hon.

Trappa av stenhällar

Framsidans breda stentrappa är skapad av väldiga, tillhuggna stenhällar. Personer som har studerat fornlämningar menar att de troligen är hämtade från något närliggande, forntida gravmonument. Den breda översta stenplattan liknar de lock som täckte hällkistor från bronsåldern.

Det finns flera vittnesmål om att människor under 1700- och 1800-talen släpade hem resta minnesstenar och hällkistor och använde till sina husbyggen, trappor och grindstolpar.

Förfallna rum

Men en del blev rädda och menade att förfädernas andar sedan kunde spöka i gårdarna! Vem vet, kanske är detta en av anledningarna till att det här huset kallas spökhuset?

Janica visar oss runt inomhus. Trappsteg saknas, golvplankor måste bytas ut och färgen flagar på lite skeva dörrar. Huset har många spår av dem som bott här genom århundradena.

– Jag har plockat bort upp till 14 lager tapeter på några väggar för att kunna se misstänkta rötskador i timret, säger hon.

Frisk stomme

Glädjande nog är husets stomme är frisk trots år av gapande, fönsterbågar där det regnat in.

Sågar man i timret luktar det fortfarande färskt. Fönsterbågarna är av kärnvirke och de bevarade fönsterrutorna är av handblåst glas och dem vill Janica återställa efterhand.

Många skakade på huvudet när hon bestämde sig för att rädda det gamla huset till eftervärlden.

– Idén är förmodligen helt galen, men vem minns en fegis, säger hon och ler.

Byggnadsvård

Inför renoveringsprojektet kontaktade hon flera engagerade byggnadsvårdare och Facebookgruppen: ”Jag räddade ett ödehus” med eldsjälen Robert Danielsson, som uppmuntrade.

– Sedan har jag en bra handläggare på banken som trodde på min idé. Det här huset har en själ, det finns en anledning till att det fått stå kvar i alla år, säger Janica.

Huset har aldrig blivit moderniserat, det som finns kvar av köksinredningen är från 1930-talet.

– Elen installerades då men var nog ur funktion redan under 1960- eller 1970-talet. Det viktigaste för att stoppa förfallet var att få taket tätt, berättar hon.

Makarna samarbetar

Hösten 2019 rev Janica ut rasmassorna efter murstocken som trillat in och skapat ett hål i taket. I oktober kom byggnadsställningarna på plats.

Janica och livskamraten Thomas och hans son ägnade den julledigheten åt ett riktgt grovarbete. De rev själva ut det kraftigt rötskadade och maskätna taket, för att hålla nere kostnaden för hantverkare.

Sedan skulle huset få ett nytt, skyddande tak och hantverkare anlände med nya takstolar och satte tak.

Murket trä

Ett snabbt beslut om att mura om kvarvarande murstock från vindgolvet och uppåt togs fast det inte var tänkt från början.

– Det blev många timmar med pannlampan på vintern 2019-2020. Jag har själv satt upp mycket av smyckningsprofilerna som specialbeställts efter originalen, runt om hela taket, säger Janica.

Även husets sydvästra hörn och delar av norrväggen hade stora rötskador och det behövdes mycket ny träpanel som Janica och Thomas målade.

Gammeldags stil

När det nya lades på blev det folkvandring till huset. Alla i området var nyfikna på vad som höll på att hända med det kända ödehuset.

– Nästa steg är att renovera grunden som håller på att sätta sig och här krävs yrkeshjälp, säger hon.

Janica ser projektet som en hobby och lär sig hela tiden mer om husets och bygdens historia.

– Jag tänker inte göra detta till ett museum, min väg är förnuftig byggnadsvård. Jag vill att huset ska användas och få nya årsringar från vår samtid, även om jag vill hålla mig till bra och naturliga material. Här kommer varken byggplast eller gips in, säger hon.

Läs också: Maria har renoverat Dan Anderssons stuga i Gonäsheden

Berätta historien

Tanken är att kunna visa upp huset och berätta om dess historia och människorna som bott och verkat här. Kanske även att erbjuda övernattning med spökäventyr, även om hon inte själv tror på spöken.

– Jag ser mig själv som en jordnära person och tror inte på det som kallas spöken. Däremot tror jag att känslostämningar och händelser kan sätta sig i väggarna, säger hon.

Känner sig trygg

Vid några tillfällen har hon ändå tyckt att det varit lite kusligt, som. Som mörka kvällar när hon utrustad med pannlampa har jobbat vid huset och presenningarna prasslat och regnet piskat.

– Men något spökhus är det inte, här känner jag bra vibrationer och att jag kan vara lugn och trygg, säger Janica.

Är trädgårdsmästare

Namn: Janica Eriksson.

Ålder: 49 år.

Gör: Kyrkogårdskoordinator och trädgårdsmästare.

Familj: Livskamraten Thomas, de vuxna barnen Samuel, 23 år, Hedda, 20 år, och Herman, 18 år.

Bor: På Trofta Gård i Bräkne-Hoby socken i Ronneby kommun.

Hobby: Husrenovering, trädgård, hantverk, med mera.