Vi på ATL ser gärna att du uppdaterar din webbläsare till en nyare version för att ATL.nu ska fungera på bästa sätt. Klickar du här kommer du till en hemsida som listar nyare webbläsare.
Kalkonfarmarna Daniel och Minire: Vi älskar att jobba tillsammans!
Vikbolandet
Småskaligt, mycket egen förädling och öppet för besökare! Så lockar Minire och Daniel Hildebrand busslaster med besökare till sin kalkongård.
Mitt i det mjuka östgötska jordbrukslandskapet på Vikbolandet ligger Visätters gård. Hit kommer hundratals besökare varje år, för att titta på kalkonerna, de ulliga alpackorna och gulla med gårdens kaniner.
Daniels släktgård
Daniel och Minire Hildebrand flyttade från Norrköping till Visätter gård på Vikbolandet och blev kalkonfarmare på heltid. FOTO: Johan Ekfeldt
De andra stora dragplåstren är gårdsbutiken med läckra produkter från gården och uthyrningsstugorna.
Här på släktgården har Daniel växt upp och hit flyttade han, Minire och deras fyra barn för sju år sedan. Men det var ett stort steg.
– Ja, innan jag träffade Daniel hade jag aldrig varit på landet överhuvudtaget, Jag växte upp i centrala Norrköping berättar Minire.
Fick fyra barn
De hjälps åt med allt kring kalkonuppfödningen. Att driva företaget och gården ihop har blivit ett sätt att leva. FOTO: Johan Ekfeldt
Hon och Daniel gifte sig, bodde i många år i en lägenhet i Norrköping och fick fyra barn. Hon jobbade på en restaurang och han i kundtjänsten på ett elektronikvaruhus.
Men på helgerna åkte de ofta ut till Daniels föräldrar för att hjälpa till på gården, så Minire blev allt mer van vid lantlivet.
Då var gårdens huvudnäringar köttdjur, växtodling, stuguthyrning och kalkonuppfödning en bisyssla.
– Jag minns när Daniels pappa bad mig hjälpa honom att slakta en kalkon. Jag tyckte det var så äckligt men gjorde det ändå. Ville visa min blivande svärfar att jag var någon att räkna med, berättar Minire.
Inte självklart att ta över
Gårdsbutiken med de egna delikatesserna har blivit en succé. Här är Daniel och Minire tillsammans med sonen Viktor. FOTO: Johan Ekfeldt
Även om de ofta varit på gården var det ingen självklarhet att de flytta dit när det blev tal om generationsskifte. Men efter noga övervägande bestämde de sig för att ta över.
Och satsa enbart på kalkoner och göra det med kvalitet. Ha kontroll över hela kedjan, från uppfödning till slakt.
– Inte i stor, industriell skala utan satsa på att förädla mer själva för bättre lönsamhet, säger
Det har de lyckats bra. Med stor uppfinningsrikedom har de hittat sätt att ta tillvara på kalkonköttet: kalkonfärs, utbankat kalkonlår, schnitzlar, bröstfiléer med mera.
Har eget rökeri
Daniel i det nya kalkonstallet som de byggde för sex år sedan. Cirka 5000 kalkoner per år föds upp här. FOTO: Johan Ekfeldt
Dessutom har de ett eget rökeri och gör flera egna charkprodukter som öl- och grillkorv, flatrökt kalkonlår, rimmad kalkonskinka, kalkonleverpastej, med mera.
Köttet säljer de till stora matvarukedjor, grossister, privatpersoner och även till kommunala skolkök och äldreomsorgen.
Daniel och Minire ser det som en styrka att göra allt själva, från uppfödning till förädling och leverans. Även om det ofta är hektiskt.
– När jag kommer med leveranser och kunderna har frågor känns det tryggt att kunna berätta allt de vill veta om köttet, säger Minire.
– Den närheten till kunderna stärker helt enkelt vårt varumärke. Men visst har det hänt att vi gråtit av trötthet ibland, fortsätter hon.
Trivs med att arbeta tillsammans
Familjemys. Sonen Viktor slutade skolan tidigare och hjälper mamma att byta hage åt alpackorna. FOTO: Johan Ekfeldt
På något sätt har de alltid lyckats lösa logistiken, även det i bland sett omöjligt ut. Hemligheten är att de samarbetar väldigt bra och trivs med att arbeta tillsammans.
– Vi behöver verkligen varandra och det tror jag stärker relationen. Kanske människor idag behöver varandra alldeles för lite och det är därför relationer spricker, funderar Daniel.
Minire och Daniel är tillsammans i stort sett dygnet runt och hjälps åt med det mesta. Samtidigt kan de tillbringa mycket tid med barnen.
– De har alltid hängt med oss i arbetet på gården. Vi kanske inte åker iväg på lika mycket som andra gör men istället har vi tid ihop varje dag, säger Daniel.
Minire nickar instämmande.
– Det här är inte bara ett arbete utan ett sätt att leva, konstaterar hon.
TV4-serien blev ett lyft
Kaninerna uppskattas både av familjen och besökarna. Här gosar Daniel och sonen Viktor med dem. FOTO: Johan Ekfeldt
Det stora uppsvinget för Visätter gård kom efter att familjen medverkat i TV4-serien ”Sveriges skönaste gårdar” för några år sedan.
Där kammade de hem segern med sitt äppelvedsrökta kalkonfläsk. Prispengarna investerade de i att bygga sitt rökeri.
Programmet ledde till ökat intresse för både deras kalkonkött och hela gården.
– Plötsligt vill många komma hit och vid Östgötadagarna och andra landsbygdsevenemang ringlar bilköerna långa. Intresset verkar inte avta snarare tvärtom, berättar Minire.
För att möta efterfrågan byggde Daniel en gårdsbutik där de säljer sina kalkonprodukter, alpackaull och fika. Nu har de även börjat erbjuda lunchlådor till alla busslaster som kommer.
Besökarna blir sittande länge
Alpackor är ett trevligt tillskott som är fina att titta på i hagen och som ger fin ull att sälja i gårdsbutiken. FOTO: Johan Ekfeldt
På gårdsplanen framför kalkonstallet har han byggt bänkar och bord under tak och de märker att besökarna ofta blir sittande väldigt länge där.
Och det är lätt att förstå för utsikten över fälten och alpackorna som betar i hagen gör den mest stressade själ alldeles lugn.
Minire och Daniel är överens om att besöken är det allra roligaste och något de vill utveckla.
– Det ger oss energi att möta alla människor och visa vad som finns på gården. Att se hur bra de mår av att komma ut hit gör också att vi blir motiverade, säger de.
Familj: Barnen Eddie, 15 år, Theo, 13 år, Viktor, 10 år, och Elin, 8 år.
Bor: Visätter gård på Vikbolandet i Norrköpings kommun.
Intressen: ”Att driva den här gården är mer än ett jobb. Det är ett sätt att leva och något annat hinner vi inte med.”
Yrke: Bönder, kalkonproducenter, förädlare.
Drömmer om: ”Att hitta arbetssätt så att vi kan behålla samma omsättning men minska arbetsbördan. Det är sådant vi funderar på vid tandborstningen om kvällarna – vad händer om vi slaktar mer varannan vecka istället för varje som vi gör nu”.
Aktuellt: Fick Lantmännens Groddenstipendium 2017.
Kommentarer
Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.