Karl Tövåsens fäbod ligger på en höjd i Rättvik i Dalarna. Här är det som att tiden stått stilla med de grånade timmerhusen och fjällkorna som betar fritt i den intilliggande skogen.

Man förstår varför tusentals turister och semesterfirare lockas hit för att få se och uppleva den unika miljön.

Somrar på Karl Tövåsens fäbod

22-åriga Knis Anna Ersdotter Björklöf älskar att vara här. Hon har tillbringat många somrar tillsammans med sin svärmor Tin Gumuns som i sin tur ägnat sig åt fäbodbruk i decennier.

Solen skiner och Anna välkomnar oss vid grinden till fäboden. En kattmamma sträcker förnöjt ut sig framför en prunkande pelargon, i hagen intill går fem små kalvar och det doftar av gräs och kaffe.

Läs också: Pia växlade ned till enklare liv på fäboden

Utan el och rinnande vatten

Anna och Tin har bott här på heltid sedan ett tag tillbaka. De kliver upp klockan fem varje morgon för att mata djuren, mjölka, ysta och förbereda för dagens besökare. Allt utan elektricitet och rinnande vatten.

– Det är något speciellt här och trots att det är enormt mycket slit, tidiga morgnar och egentligen ganska obekvämt blir man lugn. Liksom tillfreds på ett sätt som är i princip omöjligt att känna när man rusar omkring i den ”vanliga” tillvaron, säger hon.

Hon dukar fram blommiga koppar och rykande kaffe och berättar att hon under 2019 utbildade sig till mejerist vid mathantverkscentrat Eldrimner i Östersund.

Kan bidra själv

Ett yrkesval för att kunna ägna sin tid åt det hon älskar mest. Och som en slags fortsättning på svärmors verk.

– Jag har lärt mig så otroligt mycket av Tin. Hon kan precis allt när det gäller fäbodbruk, osttillverkning och att sköta djur. Nu känns det skönt att jag kan bidra ännu mer än tidigare till fortsättningen här, säger hon.

Efter utbildningen har Anna och sambon Jerk Gumuns Jones, Tins son, förberett för fortsatt verksamhet tillsammans.

Har åtta egna kor

De har åtta fjällkor som de vintertid hyser in i ladugården i Jerks föräldrahem i Västbjörka där också Tins mejeriutrustning finns att tillgå.

På sikt letar paret efter en egen gård i Rättvikstrakten.

– Men vi är ju bara 22 år så det är inte särskilt bråttom, skrattar Anna och fortsätter:

– Vi tar själva hand om all mjölk som de åtta korna ger och är inte anslutna till något större mejeri för att bli av med överskott. Vi får ungefär 400 liter i veckan, så det är en ganska lagom mängd att kunna hantera just nu, säger hon.

Tillverkar egen ost

Mjölk som korna ger på vintern kommer att bli till ost. Under somrarna kommer Anna och Jerk att fortsätta tillverka ost, smör och messmör på fäboden, och experimentera med fil och yoghurt och annat.

Corona försvårade

Det blev en tuff start i våras då Coronakrisen slog till ungefär samtidigt som sommarplaneringen för fäboden var klar.

Just som paret skulle börja marknadsföra sitt Vallkulla Mejeri och sälja sina första ostar.

– Det blev förstås mycket svårare att nå ut med produkterna och dessutom försvann våra etiketter någonstans i posthanteringen i flera veckor, suckar Anna.

Men runt Valborg hittade paret en lösning, utlämning direkt till kunderna i Rättvik och Leksand.

– Ostarna blev väldigt uppskattade och gick åt som smör i solsken, berättar Anna nöjt.

Läs också: Yvonne och Owe lever fäbodliv året om

Korna på väg hem

Några kvistar bryts och det klingar i en koskälla en bit bort, korna är i närheten på väg hem från skogen.

I maj buffrades de till fäboden (bufördes, vallades dit).

Här får korna ströva fritt om dagarna och återvänder varje kväll självmant hem till ”fjuset” för att mjölkas.

Anna berättar om hur mjölken får en oslagbar kvalitet tack vare den enorma variation av örter och gräs som skogsbetet ger.

Älskar fäbodlivet

Nu följer ytterligare flera härliga veckor med fäbodliv innan korna ska föras hem till Västbjörka igen i början av september.

– Jag älskar det här enkla livet som är både arbetsamt och lite spartanskt, men ändå så skönt på många sätt.