När den kommunala skolan i Hemmingsmark, två mil söder om Piteå, lades ned 2014 stod byn plötsligt utan skola. Då kavlade byborna upp ärmarna och efter bara ett läsår utan egen skola öppnade Dalbackens friskola i Hemmingsmark. Där går sedan i höstas 46 barn från förskola till sjätte klass.

Men när det gällde skolskjuts krånglade det till sig. Piteå kommun ville inte betala för de barn som skulle skjutsas från bland annat byarna Hortlax och Bergsviken, i alla fall inte för alla barn.

– Kommunen räknar på schablonkostnad per barn och då blev det visst en kostnadsökning, säger Per Westerlund, som är ordförande i Dalbackens friskolas ekonomiska förening.

Det betydde att barn över klass tre fick stå kvar och se yngre syskon åka iväg med den kommunala skolskjutsen.

– Det gäller sammanlagt fyra barn som inte får åka med. Så vi köpte in en egen minibuss, för vi har ju sagt att vi ska ordna med skjuts åt alla. Så länge vi inte kör åt andra skolor är det tillåtet. Och förresten kan vi använda bussen till annat också, åka och bada till exempel, säger Per Westerlund.

Att få tag på förare var inte svårt. Fyra av Hemmingsmarks pensionärer ställer upp och turas om att köra de fem milen som turen omfattar. En av dem är Östen Viklund, 71, som själv har barnbarn bland dem som nu får skjuts.

– Jag har bott i Hemmingsmark hela livet och vi har en sammanhållning i byn som är otrolig.

Han säger att när skolan lades ned, så kändes det som en våt filt lades över byn.

– Vi är många som är engagerade och styrelsen har gjort ett otroligt arbete med skolan. Det var ett lätt val att ställa upp och köra skolskjutsen. Vi är många som vill dra ett strå till stacken.

Men Östen Viklund kan inte begripa att två halvtomma skolskjutsar ska köra samma sträcka samtidigt, ofta direkt efter varandra.

– Det är ju knappast att tänka på miljön, säger Östen Viklund.