Kusinerna ska baka tunnbröd i släktens gamla fjällhemman

Vägen hit är ingen söndagspromenad. I det väglösa landskapet. åtta mil väster om Jokkmokk i Lappland, ändrar plötsligt vegetationen karaktär.

Vi lämnar urskogen och kliver ut på de sedan länge övergivna ängarna på fjällhemmanet Levik.

Tre timmars vandring

Under barmarkssäsong tar det drygt tre timmar från närmaste parkering och vandringen går genom urskog med blöt myrmark och fin tallhed.

Eller så tar man helikopter från Kvikkjokk, för 9 000 kronor tur och retur. På vintern färdas man enklast med skoter.

Miltals av urskog

Per Sandström visar vägen han har gått otaliga gånger. Levik är hans släktgård, långt in i Pärlälvens fjällurskogsreservat på gränsen till Sareks nationalpark. Här finns miltals av orörd urskog.

– Det sägs att fjällvandrare endast har hittat till platsen vid två tillfällen – då har de gått vilse, säger Per.

Läs också: Ingrid bor i väglöst land: ”Inget i det moderna samhället lockar mig

Europas ensligaste bakugn

På denna plats har Per och hans släktingar låtit mura upp Europas troligtvis mest ensligt belägna bakugn.

För att ens komma på idén att återuppföra en bakugn i denna otillgängliga miljö krävs både mod, uppfinningsrikedom och inte minst – envishet.

– Tja, det är kanske ett släktdrag, säger 59-årige Per och ler.

Kusinerna hjälps åt

För lika entusiastiska som han över projektet är hans syster Lena och kusinerna Johan och Sverker Hedvall samt Mattias Aspholm, som alla är delägare men bor på olika håll i landet.

De satsar tillsammans på att bevara sin kulturhistoriskt intressanta gård. Området runt Pärlälven har historiskt befolkats av samer som fiskat, jagat och bedrivit renskötsel.

Hemmanet från tidigt 1800-tal

De första skriftliga källorna vittnar om att platsen Levik varit fast bebodd sedan 1814.

– En bouppteckning från 1869 visar att gården hade åtta kor, får och en häst som var 15 år. Då, för mer än hundra år sedan, var vattendragen och sjöarna viktiga farleder och säkert bedrevs handel vid Jokkmokks marknad, säger Per.

Mytomspunnen jägare

Så småningom kom hemmanet i släkten Sandströms ägo. Första gången Per besökte platsen var i slutet på 1960-talet.

Som tonåring lade han tillsammans med sin far ett nytt papptak på ett av husen där den mytomspunna jägaren och fiskaren Sven Larsson bodde kvar. När Sven dog 1987 hade han varit bosatt i Levik i 50 år.

Bakugnen var söndervittrad

Per återkom fler gånger till Levik under 1970-talet och tvekade aldrig att hugga in där det behövdes. Bland husen som höll på att förfalla tog han och kusinerna sig an den gamla bakugnen som hade vittrat sönder.

– På grund av läckande tak och obränt lertegel hade hela bakugnen blivit till en sandhög, den skottade jag och mina kusiner Johan och Sverker ut, berättar han.

Läs också: Nygräddat tunnbröd med en klick smör

Rev taket och lidret

Redan då föddes drömmen om att göra något mer av Levik och arbetet tog fart i början av 2000-talet.

– Vi rev den gamla ladugårdens tak och lider och byggde upp den igen och återställde inredningen där, berättar Per.

Sedan beslöt kusinerna att rädda ett stort härbre och “gammhuset”, där bakugnen stått, med nya stockvarv och restaurerad grund.

Kunnig timmerman

Per rosar timmermannen Tommy Nyberg från Jokkmokk som utförde jobbet.

– Han är den mest kunniga timmerhusräddaren som finns. Han har antingen varit utförare eller rådgivande i all restaurering i Levik, säger han.

Även murningen kräver specialkunskaper om gamla hus och byggmetoder. Den har muraren Peder Nyström från Spöland utanför Umeå stått för.

Tonvis av tegel och murbruk

Han och sonen Adam backade inte för uppdraget att återuppbygga den söndervittrade bakugnen – trots de enorma utmaningar som väntade.

– De två senaste vintrarna har vi fraktat hit allt material. 15 ton tegel och mängder av murbruk och redskap för att kunna påbörja arbetet i juni i år, säger han.

I juni murade de färdigt kallmuren, själva grunden till bakugnen. Den har krävt mellan två och tre ton (!) gråsten som Peder och Adam har burit in av egen kraft. Någon elektricitet finns inte.

Snart kan tunnbröd gräddas

De ser fram emot att komma tillbaka för att fiska och njuta av platsen, och förstås äta nybakat tunnbröd.

För Leviks ägare har resan bara börjat.

– Nu har vi en bakugn. Sedan måste vi ordna ett innertak, sätta fönstren på plats, ordna med en ytterdörr och inredning. Det här blir vårt nya kök och de andra husen får i fortsättningen fungera som sovstugor när vi är här, säger Per.

Läs också: Johan och Erika satsar på en framtid i den jämtländska glesbygden

Vill kunna bo på fjällhemmanet

Namn: Per Sandström.

Åldrar: 59 år.

Bor: Umeå och i Levik.

Gör: Forskare i landskapsekologi på SLU.

Familj: Fru Karyn 54 år och barnen Sofi, 27 år, Maja, 26 år, och Björn, 23 år.

Drömmer om: Att fortsätta vårda och återbörda historien kring platsen Levik och dess omgivande kulturlandskap tillsammans med min familj. Jag hoppas att då och då kunna bo på platsen under längre tider.