Lena och Johanna i Munktorp: "Äppelodlingen räddade vår gård"

Gården Norra Rasgärde ligger på en höjd med utsikt över trakten kring Munktorp, utanför Köping. Ett klassiskt jordbrukslandskap med åkrar, betesmarker och hagar.

Lena Ryberg-Ericsson välkomnar oss med ett varmt leende när vi kliver ut bilen, och ropar på sin dotter Johanna Ryberg som är med sin häst i hagen intill.

Mor och dotter driver Köpings musteri tillsammans, ett familjeföretag som startades 2015.

Leva på 35 hektar

Lenas man Anders Ericsson är född och uppvuxen på gården, som i tidigare generationer kunnat försörja en familj genom mjölkkor och odlingar på sina 35 hektar.

– Vi bestämde oss för att det skulle gå att leva på gården igen, att hitta nya sätt att försörja oss på marken här, berättar Lena.

– Vi ville att den skulle föras vidare till nästa generation som en produktiv enhet, fortsätter hon.

Läs också: Mor och dotter är blomsterbönder på Fiddekulla gård

Att börja musta äpplen åt både sig själva och andra blev ett första steg att få nya intäkter. Att plantera unga äppelträd på några av åkrarna blev nästa steg för att få mer lönsamhet.

Men de stora äppelskördarna kommer från Bergs äppelgård, nära grannorten Hallstahammar, som de köpte 2016.

– Den är unik, den första kommersiella odlingen av ekologiska äpplen i Sverige och vi kände kärlek vis första ögonkastet när vi såg den, berättar Lena.

Unik odling

Det är en försöksodling som byggdes upp under 1990-talet av pionjärerna Berit och Göran Erlandsson med över hundra sorters äpplen plus päron och plommon.

– Det är cirka 6000 träd, både gamla och nya. Odlingen är ganska vildvuxen men vi gillar den. Alla insekter som trivs där och den stora bredden i smaker, säger Lena.

När Land besöker den blommar de olika fruktträden och allra mest intensivt den lila prydnadsapeln.

– Den ger ingen frukt men är för vacker för att tas bort, säger Lena och ler.

Även i gårdens egen äppelodling är det en stor bredd av äppelsorter. Johanna öppnar grinden in till den inhägnade odlingen med glest utplanterade, unga träd.

– Det här är ett typiskt cideräpple med mycket tanniner som ger en vuxen smak, berättar Johanna och visar ett träd med röda äpplen av sorten Dabinett.

Inne i den stora ladan står mörka ekfat och glänsande ståltankar. I dem lagras gårdens hantverksmässigt framställda cider, vars smaker är ljusår från butikernas sockersöta cider.

Naurligt jäst cider

Köpings musteris cider framställs naturligt, oftast genom att fruktmust får jäsa med vildjäst tills allt socker ”ätits” upp.

– Det kallas att den är helt utjäst, vilket ger en torr alkoholhaltig cider. Sedan, efter att den tappats på flaska, får den får jäsa upp igen, med en gammak teknik som heter Pétillant naturel eller pét nat, förklarar Johanna.

Hon och mamma Lena har lärt sig hantverket via studiebesök hos engelska cidertillverkare, men mest på egen hand,

– Det är väldigt roligt och kreativt att utveckla processen. Vi testar hela tiden nya smaker och sätt att jäsa och lagra. Vi är till exempel ganska ensamma om att lagra vår must på ekfat, säger Johanna.

Musten säljer de i gårdsbutiken och hos återförsäljare och cidern via systembolaget, plus ordnar ciderprovningar på gården.

Nu ger familjens livliga dvärgschnauzer Balder upp ett skall, han följer Lena och Johanna i hälarna om dagarna.

De uppskattar stort att båda två kan jobba heltid på gården.

Båda har en gen som orsakar en särskild sorts hjärtsvikt, en non ischemisk kardiomyopati. I Johannas fall hålls sjukdomen ännu i schack med kraftfulla läkemedel medan Lena fick genomgå en hjärttransplantation 2004.

Läs också: 44-åriga Ann-Charlotte: ”Året med mamma har lärt mig leva hållbart!”

Skönt att jobba hemma

Den medicin hon tar för att hindra kroppen från att stöta bort det nya hjärtat var orsaken till att hon dessutom drabbades av tarmcancer. Hon genomgick en tuff behandling för några år sedan.

Nu är hon tillbaka och känner sig frisk, men behöver lyssna på sin kropp.

– Både jag och Johanna kan bli ganska trötta mellan varven och behöver vila. Då är det så skönt att ha ett familjeföretag där man hjälps åt och kan vara flexibla, säger Lena.

Maken Anders och den 23-årige sonen Benjamin rycker in och jobbar vid arbetstoppar och när det behövs.

Musteriet tar också in extrapersonal när det är högsäsong för plockning av äpplen och annan frukt, samt när allmänheten kan komma hit och få sina äpplen mustade på hösten.

– Då kan det vara galet mycket att göra, vissa kommer ända från Stockholm med sina äpplen, säger Lena.

Vill utöka

De producerar själva 40 000 liter must varje år och 4000 liter cider, som de tappar upp på fina flaskor.

– Drömmen är att utöka ciderdelen till minst 20 procent – och att det blir lagligt med gårdsförsäljning. Det är så tråkigt att behöva säga nej till gäster vid ciderprovningar som vill köpa med sig några flaskor hem, säger Lena.

Arbetsåret på musteriet innehåller få lugna perioder och att ha arbetspass på 10 timmar är vardag.

Under våren och sommaren består arbetet av beskärning av träd, ogräsbekämpning, rengöring av kärl, reparationer av maskiner och fordon, beställning av material och råvaror, medverkan på olika marknader, med mera.

Under hösten är det fullt up med skörd, mustning och tillverkning av cider, plus olika event på gården.

– Möjligen kan vi ha det lite lugnare någon vecka mitt i sommaren. Men det ger så mycket energi och glädje tillbaka att kunna ha det här företaget. Det är ett sätt att leva, säger Lena.

Namn: Lena Ryberg-Ericsson och Johanna Ryberg.

Ålder: 57 år och 26 år.

Bor: Lena på gården i Norra Rasgärde i Munktorp, Johanna inne i Köping, 10 minuters bilresa bort.

Gör: Driver Köpings musteri tillsammans, Johanna driver också ett hästutbildningsföretag.

Familj: Lena har maken Anders och barnen Johanna och Benjamin. Johanna har sambon Fredrik.

Drömmer om: Lena drömmer om att göra mer cider och mindre must, att politikerna slutar trassla runt gårdsförsäljningen och låter provtiden på 6 år komma igång – och om få bli gammal i litet hus intill bergknallen i hagen.