Mor och dotter lever av fjällkor i Skåne

Fjällkorna är vackert vita mot de gröna betesmarkerna och samlas runt 61-åriga Annelie och 35-åriga Lill-Stina när de går i hagen. Självklart har alla nio fått vackra namn som Selma, Sia, Glittra, Pärla med mera.

Personliga fjällkor

För det är korna som är grunden i Annelies och Lill-Stinas företag och gör det möjligt för dem att leva här i skogsbygden mellan Skåne och Blekinge.

– Fjällkor är på något sätt mer personliga än andra kor och det är därför jag är så förtjust i dem, säger Annelie.

– En anledning till att de inte är så vanliga i södra Sverige är att de mjölkar mindre än andra raser, fortsätter hon.

Bra mjölk för ost

Men även om mängden mjölk är mindre så har den högre halt av fett och proteinet kasein, vilket mejeristen Annelie uppskattar.

– Jag får ut mer ost på mjölken från en fjällko. På tio liter mjölk får jag cirka 1,5 kilo ost mot normala ett kilo på mjölk från andra koraser.

Mängden ost per liter mjölk har stor betydelse för Annelie. I sitt Agnes gårdsmejeri, ystar hon blåmögelost och andra delikatessostar i liten skala.

Populära kobiskvier

Även för Lill-Stinas lantkafé är korna indirekt en grund i verksamheten. Hon har eget bageri och de nybakta smörgåsarna har mammas läckra ostar som pålägg.

Och hennes roliga och populär ko-biskvier är förstås bakade med gårdens mjölk och grädde som ingredienser.

Flyttade till gården

Tidigare drev de sin verksamhet i Kläcklinge vid sjön Åsnen ett par mil söder om Växjö, men av familjeskäl flyttade de allt, inklusive nio fjällkor, till den åtta hektar stora gården i Strönhult.

Den ligger naturskönt vid Strönhultssjön i Osby kommun i nordöstra Skåne, omgiven av ringlande stengärden.

– Här är underbart vackert och jag är inte det minsta orolig för att folk inte ska hitta hit, säger Annelie.

Historisk miljö

Hon berättar att de ska utöka med bed & breakfast och håller på att inreda den gamla drängstugan. Den ligger i den äldsta delen av gården och som sägs vara från 1600-talet.

Vi befinner oss i historisk snapphanebygd. Det var här lokalbefolkningens gerillakrig mot de svenska invasionstrupperna var som hårdast under Skånska kriget på 1670-talet och där Karl XI lät bränna ner alla gårdar.

– Jag är kanske lite barnslig, men ibland inbillar jag mig att jag hör en snapphane komma ridande över fälten, säger Annelie med ett leende.

Fick fjällko i present

Hennes väg in i mejeribranschen började med att hon fick en fjällko i 40-årspresent av sina vänner. En något udda present kan tyckas, men det finns en förklaring.

– Jag är bonnatös och uppväxt på en gård i Eringsboda i Blekinge där vi hade mjölkkor. Jag blev förtjust i fjällkor från första gången såg dem när jag var i tonåren. Men far skakade bara tvivlade på huvudet när jag föreslog att vi skulle köpa en, berättar hon.

Gick mejeriutbildning

Hennes första fjällko döpte hon till Agnes och den fick ge namn åt mejeriet. När kon blev dräktig och började ge mjölk ville Annelie ta hand om den på ett bra sätt och gick en mejeriutbildning i Ås utanför Östersund.

– Det var vansinnigt roligt och när jag kom hem var jag eld och lågor och ville omedelbart starta ett gårdsmejeri, berättar hon.

Men det dröjde tills de flyttade till en större gård, där de rev det gamla brygghuset och byggde ett mejeri, innan drömmarna förverkligades.

Har varsitt företag

Våren 2006 startade Annelie och hennes äldsta dotter Anna, ”Agnes gårdsmejeri”.

– Och två år innan vi flyttade öppnade jag min caféverksamhet i anslutning till mejeriet, berättar Lill-Stina Verner, som driver sitt lantkafé som en enskild firma.

Storasyster Anna flyttade inte med till Skåne. I dag äger Lill-Stina och Annelie hälften av gården var, men driver sina företag som enskilda firmor.

Renoverar mycket själva

Mejeriet var etablerat och kaféet hade börjat gå med vinst när de tog beslutet att flytta åtta mil söderut till Strönhult.

Där har de byggt om och renoverat själva samtidigt som de jobbat extra som fastighetsskötare respektive städare för att få ekonomin att gå ihop.

Men väntan på att kunna starta verksamheten på nytt blev längre än tänkt.

– Meningen var att vi skulle ha öppnat förra sommaren, men så bröt mamma handleden och vi var tvungna att lägga allt på is, berättar Lill-Stina som själv renoverat den gamla byggnaden där de nu inrett kaféets servering.

Premiär för kafé och ysteri

I år var det äntligen dags för premiär.

– Jag har sagt upp mina städjobb för att arbeta heltid med det här så jag hoppas att det kommer att fungera. Vår tanke är att inte bara ha öppet under sommartid utan året om, säger Lill-Stina.

I dag står mamma Annelie i mejeriet och ystar ostmassa, som ska bli olika delikatessostar – två sorters blåmögelost, tre varianter av salladsostar och färskost.

Mackor med gårdens ostar

Lill-Stina står i köket där hon bakar allt bröd och alla kakor från grunden och brer mackor med gårdens ostar och en annan specialitet som pålägg – stekta vaktelägg.

– Vi har egna vaktlar här på gården och därför vill vi kunna erbjuda en smörgås med stekt vaktelägg och färskost. Vi har även en biffsmörgås med fjällkokött, berättar Lill-Stina.

Drömmer om en egen traktor

Namn: Annelie Svensson och Lill-Stina Verner

Aktuella: Driver Agnes gårdsmejeri respektive Lill-Stinas lantcafé.

Bor: På en gård i skånska Strönhult, Osby kommun.

Ålder: 61 respektive 35 år.

Familj: Varandra och Lill-Stinas dotter Evalie, 7 år. Döttrarna/systrarna Klara, 36 år, och Anna, 38 år

Yrke: Lantbrukare och mejerist respektive kaféägare (Lill-Stina är även utbildad florist).

Drömmer om: Att få snurr på verksamheten så att den går med vinst och att de slipper oroa sig för ekonomin. Annelies högsta önskan är att de ska få råd att köpa sig en egen traktor.

Så fixade vi företaget

Finansieringen: Projektstöd via Leader (EU-stöd som ska stimulera utveckling på landsbygden) på 200 000 kronor var med villkoret att de själva går in med 85 000 kronor i sina respektive företag.

Omsättningen: Strax under en miljon på Agnes gårdsmejeri och lägre på lantkaféet.

Antal anställda: Förhoppningsvis ett par deltidstjänster till nästa sommar.

Marknadsföring: Sociala medier och nöjda kunder.

Största misstag under starten: Att vi satte upp mål som vi inte nådde.

Vad har gått bättre än ni trodde: Kontakterna med Osby kommun och med banken. På kommunen är tjänstemännen positiva och engagerade och tror på oss.