Nyblivna fårbönderna Lovisa och Gustaf: "Det känns oroligt med flera vargrevir i trakten"

I hagen i Hemmeströ ett par mil norr om Hässleholm i norra Skåne går Lovisa, och Gustaf Karlström med tvååriga dottern Henny på axlarna och tittar till sina tackor.

Här på gården med anor från 1920-talet driver de som fjärde generationen Karlström lantbruk och har bestämt sig på att satsa på fåruppfödning.

– Vi tog över vid årsskiftet när min mamma gick i pension och det känns riktigt häftigt. Det här är vad jag alltid har drömt om, säger han och skakar på den röda hinken med pellets för att locka till sig fåren.

Höga stängsel

På senare år har vargar kommit till trakterna runt Hässleholm och angrepp på får har skett flera gånger.

– Det känns oroligt att tre vargrevir etablerats inte så många mil härifrån, säger Gustaf.

Här i gårdens hage går tackorna, baggarna och lammen relativt säkra. Den omgärdas av ett elstängsel som består av fem trådar. Den högsta på 110 centimeters höjd och den lägsta på 30 centimeter.

– Vargen föredrar att krypa under ett stängsel framför att hoppa, men vill den komma in så klarar den naturligtvis att hoppa över. Det är därför det heter rovdjursavvisande och inte rovdjurshindrande stängsel, säger Gustaf.

Läs också: ”Jag vill kunna berätta om varje får och om livet de levt

Lilla Henny ler med hela ansiktet när tackorna kommer fram mot oss för att äta pellets. Hon är inte rädd för de närgångna fåren utan tycker bara det är roligt när de äter ur händerna på henne.

– Jag blev själv tidigt van vid får eftersom mamma skaffade några stycken när jag var liten, berättar Lovisa.

När vi lämnar hagen och går upp mot gården passerar vi maskinhallen som byggts om till fårstall och det gamla boningshuset.

Renoverar huset

Det var här som Gustafs gammelmorfar Carl Karlström slog sig ner när han köpte gården i Hemmeströ på 1920-talet.

– På 1940-talet byggde de det nya boningshuset en bit längre bort. Det är det vi håller på att renovera och förhoppningsvis kan vi flytta in i det till jul, säger Gustaf och Lovisa som sedan några år bor på en annan gård i närheten.

Det var vid årsskiftet som Lovisa och Gustaf tog över släktgården och som hans mamma kunde få gå i pension. Gården hade då brukats oavbrutet i nästan hundra år.

– Men morfar var en riktig mjölkbonde och jag minns från min barndom hur mamma och pappa under en vecka om året fick sköta om gården när de tog semester. Det var där mitt intresse för lantbruk väcktes, berättar Gustaf.

Men lönsamheten för en mjölkbonde på en liten gård var inte stor och när Gustafs mamma Kristine och pappa Per Arne Karlström tog över gården 1996 övergick de till att enbart ha dikor.

– Vi flyttade hit samma höst som jag skulle fylla tio år så man kan säga att jag är uppväxt på en bondgård. Men jag har gjort annat tidigare. Pluggat och bland annat läst statsvetenskap i Lund. Det är först på senare år som jag förstått att det är det här jag vill göra, säger Gustaf.

Satsa på avel

När Gustaf och Lovisa skulle ta över gården bestämde de sig för att ändra inriktning. De ville ha får och målsättningen är att de ska bli en av de största uppfödarna av fårrasen leicester. Det svenska leicesterfåret är ett snabbväxande köttfår som producerar vita pälsskinn och fin gobelängull.

– Det var nog jag som påverkade Gustaf, säger Lovisa med ett leende. Min mamma skaffade några får när jag var liten och när hon sedan träffade min styvpappa skaffade de får på gården utanför Hässleholm.

Hon ser flera fördelar med att föda upp får.

– De är lättare att hantera även om det är mer jobb med dem i samband med lamningen och klippningen.

Läs också: Nytt ullspinneri vill ta hand om Roslagens ull!

Gustaf var genast med på förslaget om fåravel när Lovisa tog upp ämnet. Det har faktiskt funnits får på gården tidigare.

– När jag var åtta år önskade jag mig två får i födelsedagspresent. Sedan fick jag ytterligare ett i julklapp och dem skötte jag sedan till jag kom upp i tonåren och tröttnade.

De första 18 tackorna och en bagge av rasen Leicesterfår köptes in till gården 2020 medan Gustafs mamma fortfarande drev den.

Den kompletterades våren därpå med ytterligare två baggar och några tackor.

– Första lamningsperioden var intensiv, men tack och lov har vi hjälp av mina föräldrar som bor bara ett par hundra meter härifrån, säger Gustaf.

I dag finns det 120 får på gården, som döpts till Gustafsdal, varav 49 är tackor. Gustav och Lovisas mål är att bli en av de största i Sverige på uppfödning av Leicesterfår.

– Vid den här tiden om ett år räknar vi med att ha 200 får och lamm, men det räcker inte för att vi ska kunna leva på det. Om vi ska försörja oss på fåraveln måste vi komma upp i 250-300 tackor, säger Gustaf.

För att få det att gå runt måste han själv jobba heltid på Södra Skogsägarna som skogsinspektor. Lovisa arbetar full tid som grafisk formgivare och fotograf på Citygross i Hässleholm.

– Vi är månskensbönder. Vi jobbar hundra procent borta och femtio procent hemma här på gården, säger han med ett leende.

Satte upp rovdjurstängsel

Periodvis blir det både många och sena kvällar och tidiga morgnar. Särskilt i samband med lamning och klippning.

– Det var också hårt arbete att stängsla in betesmarkerna. Ibland har jag gått upp fyra på morgonen bara för att stängsla. Om man tänker på att det är fem trådar i stängslet så blir det ett par mil tråd som jag har satt upp i år och då har jag ytterligare ett par kilometer kvar att stängsla in.

Gustav och Lovisa har fått bidrag för att sätta upp rovdjurstängsel av länsstyrelsen, men det täcker bara en liten del.

– Vi har själva fått gå in med 130 000 kronor. Med tanke på att vi får 1 500 kronor per lamm vi säljer tar det flera år innan vi har hämtat in den utgiften, säger han och fortsätter:

– Vi har tack och lov inte haft varg här ännu, Men i vintras sågs en norr om Bjärnum. Drygt en mil härifrån. Det finns i dag tre vargrevir i Skåne med uppskattningsvis 15-20 vargar.

Oro för varg

Även om de får ersättning för rovdjursdödad boskap så täcker det inte allt. Framför allt inte eftersom de arbetar med avel av fåren för försäljning av livdjur.

– Vi är absolut inte rovdjurshatare och det hade varit häftigt att få se en varg i verkligheten, säger Lovisa. Men det finns dubbelt så många vargar i Sverige som det finns riksdagsbeslut om och problemet med vargar är att de kan döda en hel djurbesättning om de kommer in i hagen.

Gustaf och Lovisa hoppas att de slipper vargbesök på Gustafsdal och att de en dag kan leva på sin fåravel och sälja kött och fårskinn från gården.

– Än så länge är det bara en mycket dyr hobby, säger han med ett skratt. Men det är också en livsstil och det är det vi har valt.

Sköter fåraveln i enskild firma

Namn: Lovisa och Gustav Karlström.

Ålder: 32 respektive 36 år.

Gör: Månskensbönder. Han jobbar heltid som skogsinspektör och hon som grafisk formgivare och fotograf. Driver sitt lantbruksföretag Gustafsdal som enskild firma, säljer även kattlådor.

Familj: Dottern Henny, 2 år.

Bor: På gården i Hemmeströ utanför Bjärnum norr om Hässleholm.

Areal: 15 hektar jordbruksmark och 20 hektar skog. Dessutom arrenderar de ytterligare ett tiotal hektar för vallodling.

Djur: 130 får, några dikor, höns och två hästar.

Så fixade vi företaget

Finansiering: Lån.

Omsättning: Vet inte eftersom det är första året med firman, men kanske 500 000-800 000 kronor.

Antal anställda: Inga, men Gustafs föräldrar hjälper till på gården.

Marknadsföring. Sociala medier. säljer korv och köttlådor.

Vad gick lättare än väntat: Detta årets lamning gick lättare jämfört med första årets.

Vad var svårare än väntat: Ekonomin. Som ung lantbrukare har du väldigt mycket mer utgifter än intäkter första säsongen.