Örjan och Cecilia satsar på mjölkkor igen - efter 23 års uppehåll

Utanför ladugården hos Örjan och Cecilia Pääjärvi har korna åter trampat upp stigar.

1995 släcktes ljuset i ladugården i byn Kassa i Pajala kommun. Orsaken var vikande lönsamhet plus ny pappersexercis i och med Sveriges EU-inträde.

Liten besättning fjällkor

I 23 år har ladugården sedan fått tjäna som förråd men nu har Örjan tänt ljuset och städat ur.

I dag finns där en liten men fin besättning av fjällkor igen. När de 16 korna släpps ut i skogen tar flera av dem små glädjeskutt.

Vågade satsa

Det värmer gott i bröstet på Örjan som tillsammans med hustrun Cecilia har gjort detta vågade val i livet.

– Det är ju det här som jag vill göra. Det är enormt mycket jobb men det är det ändå värt, säger han och kliar en av korna lite på halsen.

Läs också: Möt Kerstin Persson: mjölkbonden känd från tv-reklamen!

Varierad kost

Men satsningen fick en tuff start med den ovanligt torra sommaren och brist på vanligt bete. Tur då att fjällkorna klarar sig på en varierad ”kost”.

Betar löv

Som i dag när flera av korna knappt hunnit ut i skogen innan de börjar äta. Det mumsas friskt på björklöv, blåbärsris och sälglöv.

Örjan och Cecilia går runt bland fjällkorna och man kan se att både de och djuren trivs.

Korna trampar upp stigar

En bit bort står en vacker fjällko som verkligen förser sig av de gröna friska björklöven.

Här i skogen där Örjan lekte som barn var det på väg att växa igen. Nu har korna åter trampat upp små stigar där även människor kan färdas med lätthet.

– Jag blir ju glad av det här. Det känns rätt, säger han och ler lite försiktigt.

Läs också: Här simmar korna till sommarbetet!

Längtade till Tornedalen

I början av 2000-talet köpte han och Cecilia ett utanför Piteå. Men längtan hem till Tornedalen fanns alltid där och blev extra påtaglig när de var uppe och hälsade på.

– Vi såg ju hus som stod tomma. Det kändes inte bra, vemodigt och ledsamt. Jag har alltid tyckt att det är fint här i byn men inte direkt tänkt mig att vi skulle bo här, säger Cecilia.

Flyttade först till Pajala

Men så blev det. Fast istället för till hembyn Kassa flyttade de först till Pajala, centralorten i kommunen.

Cecilia hade fått jobb som lärare på byaskolan i Sattajärvi och Örjan som vaktmästare för kommunen i byn Erkheikki.

– Nog fanns väl tanken hos mig att kanske kunna flytta hem till Kassa. Den växte sig starkare, säger han.

– Det märkte jag ju också på Örjan. Att han gärna ville, säger Cecilia.

Farfar byggde huset

1929 kom Örjans farfar och farmor Karl och Emilia till Kassa och byggde boningshuset.

Efter farfaderns bortgång stod gården tom i flera år men Örjans far fortsatte att elda i huset för att det inte skulle stå helt kallställt.

– Jag minns att han sa ”nu är det sista vintern som jag eldar här”. Det gick och tänkte på det, berättar Örjan.

Cecilia ställde frågan

Så en dag när de åkte genom byn längs vägen efter gränsälven frågade Cecilia om de inte skulle ta steget och flytta till Kassa.

– Jag blev ju glad. Hon hade förstått att det var det som jag innerst inne ville. Nu fick liksom ett okej, berättar han och ler.

Så 2006 tog han över faderns eldande i den lilla kökspanna som förser huset med värme.

Jordbruk på heltid

Men först 2017 gjorde han verklighet av drömmen att börja om med jordbruket på heltid.

– Jag hoppas att det ska gå att leva på. Jag ska prova i några år, säger han.

– Om man inte har så stora investeringar och utgifter för att tillfredsställa sina egna behov. Man får skippa de där Thailandsresorna och de bitarna, fortsätter han.

Gör det för sina barn

Örjan gör även det här för deras tre barn. Så att de ska få uppleva en bit av det han kallar det riktiga livet.

– Man hakar på så många trender men till vilken nytta egentligen. Unga människor sitter och följer andras liv på internet.

– Jag måste ju ta hand om de här djuren annars dör de. Det är på riktigt. Det är inte att sitta och blogga och få en massa annonser som man sedan ska livnära sig på, fortsätter han.

Läs också: Hennes oväntade idé får Tornedalen att sticka ut

Uttryck på tornedalsmål

Sedan går tanken till hans far.

– Han hade gillat det här men hade jag sagt fjällkor till farsan hade han sågat mig helt. Han hade sagt ”ei se kannate”. Det är meänkieli och betyder fritt översatt ”det är inte lönt”, säger Örjan och skrattar.

Titeln hemmansägare

Han funderar kort när han får frågan vilken yrkestitel som han skulle ge sig själv:

– På farsans gravsten står det hemmansägare. Kanske jag skulle kunna ta det också. Det är helt okej tycker jag. Det är inte så stort och inte så vräkigt. Hemmansägare är ganska fint tycker jag. Jordnära.

Riktiga livet

Längre bort kommer några av korna gåendes mot honom. Han stannar till och de nosar nyfiket på honom:

– Det här är det riktiga livet. I alla fall för mig.

Läs också: 9 skäl att älska den svenska mjölken

Tränar ett division 3-lag

Namn: Örjan och Cecilia Pääjärvi

Yrke: Mjölkbonde och lärare.

Ålder: 49 och 43 år.

Familj: Varandra och barnen Johannes, 17 år, Elvira, 16 år, och Alfred, 13 år.

Bor: I byn Kassa, cirka 2 mil söder om Pajala i Tornedalen.

Gårdens djur: 12 fjällkor, sex kvigor, tre tjurar och fyra kalvar. Plus ardennervalacken Tengil, fyra Värmlandsfår, tre kaniner och två hundar.

Kuriosa: Örjan har spelat fotboll i nästan hela livet. De senaste åtta åren har han tränat Ohtanajärvi/Aapua FF i divison III.

Areal: Hela fastigheten är på 50 hektar varav 31 hektar är skog. Resten är tomt och ängsmark. Han har slagit cirka 42 hektar vall den här sommaren.

Fjällko – fakta

* Fjällkon är den populäraste och vanligaste svenska lantraskon.

* Den härstammar ursprungligen från norra Sverige och är väl anpassad till ett kallare klimat.

* Då den fått merparten av sitt sommarfoder genom skogsbete har den utvecklat ett starkt fodersök. Och blivit en nyfiken och social ko.

* Pälsen är vit, med svarta eller rödbruna fläckar och den saknar horn.

* Den är mindre än de flesta andra koraser, väger cirka 450 kilo, men mjölkar, förhållande till sin vikt, lika mycket som större mjölkkor.

* Fjällkomjölk är särskilt lämpad för osttillverkning då den har en hög halt av ”bra” protein. Det behövs bara 7-8 kg fjällkomjölk för att få 1 kg ost, mot 14-16 kg mjölk från större raser av mjölkkor.