Gå till innehåll
Shopping Resor
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
landkoll 20 januari 2017

Rockabillytjejen som älskar att mjölka sina 380 kor

Lantbruksbakgrund? Nix! Men det behövs inte tycker Emilia Astrenius Widerström. Hon chockade mamma och pappa med sitt yrkesval. Och hon älskar sitt arbete med 380 mjölkkor.

Bild 1/2
Bild 2/2

Hur ser den ut som jobbar på lantbruk? Ja, inte som Emilia Astrenius Widerström när hon är ute och cruisar med maken Kjell i en De Soto Fireflight 1958 i alla fall. Eller?

– Få tror mig när jag säger att jag jobbar med mjölkkor, säger hon.

När hon är ute och cruisar klär hon sig gärna som rockabillybrud med uppsatt illrött hår, smink och superkvinnliga 50-talskläder.

– Att vara djurskötare på en mjölkgård är mer än rutig skjorta och träskor. Det finns en bild som behöver jobbas bort, säger hon.

Känner sig delaktig

Emilia bor i Moholm i norra Västergötland och jobbar på Lövåsa gård med cirka 900 djur, varav 380 mjölkkor. Resten är kalvar och ungdjur och så några ”köttisar” som hon säger.

Hon är anställd på ett familjeföretag där de är sex som jobbar i lagårn och två ute. Även om hon inte är ägare, känner hon sig ändå delaktig.

– Vi är en fullvärdig ekogård med både eko och krav. Krav är guldkanten. Vi strävar mot att skippa sojan som foder och prova åkerbönor i stället, och därmed klara oss helt själva. Och ägarna satsar mycket på kornas komfort, här är nybyggt och luftigt och fint.

Det är nio år sedan hon gick ut naturbruksgymnasiet i Sötåsen och började med ett arbete som hon älskar.

– Jag gillar att både jobba med kroppen och samtidigt bli utmanad i huvudet. Det är mycket hi-tech bland annat när det gäller mjölkningsrobotorna. Och så tycker jag om att få vara med hela vägen, från att kalven föds till att…ja, det kan ju bli litet sorgligt också.

Från storstaden

Någon lantbruksbakgrund har hon inte, och är noga med att påpeka att det verkligen inte behövs.

– Urbaniseringen har gått fort och många har inte längre en naturlig relation till landsbygden och vet kanske inte att man kan leva ett bra liv här, säger Emilia.

Själv kommer hon från Partille utanför Göteborg och närmast chockade sina föräldrar när det var dags att välja efter nian.

– De trodde jag slagit i huvudet när jag sökte naturbruksgymnasium, skrattar hon.

Då var siktet inställt på att bli smådjursveterinär, men något hände under första året när eleverna fick prova allt.

– Jag hade aldrig suttit i en traktor och bara sett en ko på håll, men blev fast när jag kom till lagårn. Jag bytte direkt till lantbrukslinjen.

Kärleken till jobbet och djuren har lett henne till ett vidare engagemang. Hon är ordförande för LRF Ungdomen Skaraborg samt numera även yrkeslivsrepresentant för Jobba grönt, ett projekt som drivs av LRF och SLA (Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet).

– Ja, jag vill gärna väcka nyfikenhet bland ungdomar som ska välja till gymnasiet. Det här är faktiskt en bransch som aldrig tar slut. Vi kommer alltid att äta.

Emilia Astrenius i lagården. Foto: Angelica Lyckborg.
Emilia Astrenius Widerström i lagården med alla korna. Foto: Angelica Lyckborg.

Möjligheter på landsbygden

Emilia säger att det finns stora möjligheter.

– Jag har hört en del tandagnisslan bland bönder för att ingen vill ta över och ingen vill bli anställd. Det är brist på personal och det kan vara allt från maskinförare i skogen, mejerister och djurskötare till stordjursveterinärer och forskare på SLU.

Själv uppskattar hon att veta hur maten hon äter är producerad. Hon har ”en relation” till den, som hon säger.

– Vi har det bra här i Sverige och vi borde kunna rida mer på vår kvalitet. Vi har ytan och forskningen och allt, men det behövs mer folk.

Hennes råd till andra som funderar på att utbilda sig inom de så kallade gröna näringarna är:

– Våga! Även om du inte är född in i det. Känns det bra i magen, så prova, säger Emilia.

”Strunta i vad andra säger”

Med nio år i yrket har hon hunnit skaffa sig en hel del erfarenhet av att jobba med djur på en gård. Ändå har hon ibland fått höra, fast inte från sin arbetsgivare, att hon inte kan jobbet ordentligt och att det här är nåt man ska ha med sig från början.

– Man kan strunta i vad andra säger. Jag ser ju på djuren att det går bra. Och mår djuren bra, så mår man själv bra.

Emilia ser fram emot att genom Jobba grönt-projektet fortsätta träffa ungdomar som står i valet och kvalet om vad de ska sikta på i framtiden.

– Vi ska vara där det finns ungdomar. Vi ska besöka gymnasiemässor, Way out west-festivalen och såna ställen, säger Emilia och tipsar om Youtubekanalen ”Jobba grönt” för att få en liten känsla för hennes arbete.

Samlar på radioapparater

Namn: Emilia Astrenius Widerström.
Jobbar: Som djurskötare på Lövåsa gård i Västergötland.
Bor: Villa i Moholm utanför Skövde.
Familj: Man, tre barn, höns, katt, hund och marsvin.
Ålder: 27 år.
Utbildning: 3-årig lantbrukslinje på Sötåsens naturbruksgymnasium.
Fritid: Retro, rockabilly, cruising (i en De Soto Fireflighet 1958), samlar på radioapparater.

Läs mer om

Gör som 60 000 andra!

Missa inte Lands nyhetsbrev

Få lästips om hem och trädgård, mat och dryck samt djur och natur

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Populära ämnen på Land.se

Upptäck nya platser med

Läs artiklar i säsong

Till toppen