Roland Olsson den enda bonden kvar i Äskemo
Mjölkbonden Roland Olsson driver sin släktgård i Äskemo, som man gjorde förr i tiden. Med 30 mjölkkor, ungdjur, några grisar - allt i liten skala. Han vill visa att det går att leva på ett småbruk.
Roland Olsson har en liten modern och fräsch ladugård på gården.
Han visar runt och ger sig tid till att kela med djuren. Han gullar med kalvarna medan ladugårdskatten spinner i halmen.
– Jag räknas som en småbrukare med en liten kobesättning. Men jag vill visa att det går att leva och försörja sig även på en mindre gård. Här har jag det bra och jag har aldrig haft någon annan försörjning än gården, säger han.
Arbetet en livsstil
Roland tittar inte på klockan, arbetet är en livsstil och får ta den tid det tar. Det viktiga är att alla har det bra.
Kalvarna får mjölk tre gånger om dagen och kornas båspallar skrapas regelbundet så att de håller sig rena och fina.
Kommer besökare har han ofta tid för en pratstund och han hinner även med att laga mat och baka kakor. Som i höstas när han och brorsonen Kalle som också jobbar på gården, bakade 250 smålandskringlor.
Gården ligger vackert
Men TV, böcker, uteliv eller semesterresor finns det varken tid eller intresse för.
Han har hittat ett liv i balans i samklang med naturen och djuren. Gården ligger vackert i det kuperade landskapet, med väldiga gamla ekar, bergknallar, små åkerlappar i skogsgläntorna och idylliska beteshagar. Arbetet kan vara både hårt och tufft men Roland klagar sällan.
Läs också: Yvonne och Owe lever fäbodliv året om
Får hjälp av brorsonen
Han samarbetar med andra bönder i bygden och får hjälp av 25-årige brorsonen Kalle, som gått på lantbruksskola.
Där lärde Kalle sig ”nytänket”, men här hos sin farbror Roland skolas han in i hur det är att vara ”Hundra procent bonde”, den danska TV-serien om en ung småbrukare som gör allt på gården själv.
Roland är ett härligt, levande exempel på hur man kan klara sig på lantbruk i liten skala och leva ett bra liv.
– Jag är född in i det här och är elfte generationen som driver gården, som varit i min släkt sedan 1600-talet, minst. Innan dess var detta en del av Danmark och vill man söka vidare bakåt får man gå till landsarkivet i Köpenhamn, berättar han.
Renoverar husen på gården
Roland ser till att renovera både hus och gamla längor, men här finns även nytänk. Nya kostallet invigdes i april 2020, ljust och lättskött med plats för ett 30-tal kor, ungdjur och kalvar.
– Min far Ragnar tog över 1948 men farfar Herman fortsatte att hjälpa till och vi bodde tre generationer tillsammans fram till 1967 när farfar dog.
Saknar gemenskapen
Det märks en saknad i rösten när Roland förklarar att då var det naturligt att generationerna hjälpte varandra och bodde ihop i storfamilj.
– Nuförtiden ska det ju inte vara så, folk tänker annorlunda idag, var och en håller på med sitt, säger han.
– Vi var tre bröder Agne, Tomas och jag. Alla hjälpte till men det var jag som var mest intresserad, fortsätter han.
Självklart yrkesval
När Roland slutade skolan 1969 som 16-åring var det ingen tvekan om yrkesvalet: ”Jag ska hem och hjälpa far!”
– Jag var så glad att få jobba med korna, hästarna och jorden. Jag minns att jag fick låna grannens traktor och plöja det året. Vi körde annars allt med hästar fram till 1972 då vi köpte traktor. Hästarna tog sig ofta fram där traktorn inte klarade det, som när det var surt och vi plockade potatis på kärren, berättar han.
Började med åtta kor
Den 12 december 1974 tog han över gården med åtta kor plus ungdjur, en sugga, två hästar och en traktor.
– 1969 tog jag den sista säden med självbindare, sedan kom första tröskan till Äskemo. 1979 köpte jag egen tröska och den fungerar fortfarande utmärkt, säger han.
Han har skrivit dagbok i alla år. Ända sedan han var tio år har han gjort anteckningar om vädret, arbetet på gården och andra händelser i närområdet.
– Det är roligt att kunna gå tillbaka och jämföra. Tänk vilken utveckling det varit inom lantbruket, säger han.
Läs också: 22-åriga Knis Anna vill föra fäbodbruket vidare i Rättvik
Småbruken lades ned
I början av 1970-talet började alltfler småjordbruk läggas ner. Den yngre generationen sökte andra jobb och utbildningar. Roland var helt bestämd på att fortsätta. Han fick erbjudande från grannarna att ta över deras jord, ja han fick även överta arrenden längre iväg.
Numera brukar han 35 hektar här och 17 hektar vid Forsbackagården i Mörrum. Det odlas vete, korn, havre, raps och lite fabrikspotatis för stärkelse. Men framförallt odlar han vall och bete som foder.
Förutom mjölkkorna finns ett 70-tal ungdjur på tillväxt. Tjurkalvarna säljer han till en annan uppfödare några mil iväg.
Roland och Kalle börjar dagens arbete i kostallet klockan fem på morgonen, framåt nio är det frukost och sedan avlöser dagens sysslor varandra med avbrott för middag och eftermiddagskaffe.
Lättarbetad lagård
Vid fyratiden är det åter dags att gå i stallet och fodra och mjölka. Kvällsmat blir det för Roland vid åttasnåret i bästa fall.
Ladugården är lättarbetad, med rymligt foderbord, räls för fodervagnar och ensilagebalar i taket.
Spannmålen körs till Jannebergs kvarn i Karlshamn 1,5 mil iväg, för torkning och lagring. Den hämtas med traktor en gång i månaden så att djuren alltid får nykrossad säd med högsta näringsvärde.
Ensam kvar
Korna mjölkar bra, men viktigast är att de håller sig friska.
– Jag gör mitt bästa, men visst blir det problem ibland. Man får ta läget som det är och fokusera på det positiva. Jag är inte stressad av mig, jag kan ha många saker på gång samtidigt och allt får ta sin tid.
– När jag började var vi fyra bönder här i Äskemo, nu är det bara jag kvar. Jag sätter värde på att hålla landskapet öppet och bidra till en levande landsbygd. Efter många års nedläggningar så tror jag att det håller på att vända, säger han.
Hoppas på de unga
Han ser att allt fler unga vill satsa på ett hållbart jordbruk med god djuromsorg. Och att politikerna fått upp ögonen för hur viktig den inhemska livsmedelsförsörjningen är, i och med pandemin.
– Tyvärr är det svårt och dyrt för dem som inte kan överta någon gård från släkten, men det går att bli lantbrukare ändå om man verkligen vill och jobbar på, säger Roland.
– Småbrukare, som kanske kombinerar med annat jobb också, är viktiga för framtiden, vid sidan av de stora jordbruken, fortsätter han.
Kommentarer
Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.