Sara Lidman dokumentärfilm Sara med allt sitt väsen

Det var något speciellt med Sara Lidmans blick – intensiv, uppfordrande och pillemarisk. Likaså med hennes tal och formuleringskonst. Det där okuvliga engagemanget. Hon väjde inte för kraftfulla uttryck eller stora ord. Och – som dokumentärfilmaren och radiojournalisten Gunilla Bresky konstaterar – hon talade långsamt, tydligt, på ”gammalsvenska”, betonade varenda stavelse. Hon använde språket för att strida mot orättvisor, sätta ljuset på de bortglömda, påverka.

– Jag dras till människor som Sara som förändrar världen, eller som ger av sig själva för att försöka göra det, säger Gunilla Bresky när hon tillfälligt har lämnat klipparbetet med sin film.

Dokumentär om Sara Lidman

Hon beskriver Sara Lidman som en av våra största ordkonstnärer och tycker det är dags att påminna om henne.

– I vår tid när det är så mycket svammel och mummel vill jag berätta om en människa som talade klarspråk om Sverige och världen, säger hon.

Filmen bygger på Sara Lidmans egna ord. Researchmaterialet har varit stort – radioinspelningar, tv-program, Saras eget arkiv och hennes dagböcker.

– Jag valde att koncentrera mig på fyra ämnen – Vietnam, Västerbotten, skogen och kärleken.

Läs också: Kan du de svenska dialektorden?

En kärleksförklaring till människorna i norr

Sara – med allt sitt väsen kan beskrivas som en kärleksförklaring inte bara till Sara Lidman utan också till landet och människorna i norr.

– Sara var en av oss. Hon fick oss att bli rakare i ryggen. Hon lärde oss vår historia, hur Sverige har behandlat Norrland.

Hon dog 2004 efter att ha levt större delen av sitt liv i västerbottniska byn Missenträsk, där hon föddes 1923. Gunilla Bresky bor själv i Luleå, men är född i en by utanför Boden.

– I hela min ungdom hade jag ett enda mål, att jag skulle lämna detta kalla, fula, fattiga. Vi hade inget som var vårt eget. Men under 1970-talet växte det fram en politisk kraft, det handlade inte bara om Sara Lidman, vi fick Norrbottensteatern, hela folkmusikrörelsen, våra författare började skriva om oss och vår historia. Under alla mina år som radiojournalist på Sveriges Radio var det min huvudsakliga uppgift att åka runt i Norrbotten för att hitta de här historierna som inte var berättade.

Läs också: Har du koll på Lands dialektskola? Kolla här!

Det ”bondska” blev litterärt

Sara Lidman använde gärna dialektala uttryck i sin prosa och lyfte på det sättet upp den ”bondska” hon var uppväxt med till litterär konst. Tillsammans med exempelvis P O Enquist och Torgny Lindgren tillhör hon de stora västerbottniska författarna. Hennes genombrott kom redan med debutromanen Tjärdalen 1953.

Genom åren blev hon också omtalad för att vara en djupt politisk människa som öppnade ögonen på många, exempelvis när det gällde Vietnamkriget, skogsskövlingen, miljöförstöringen, kampen mot atombomben, mot kärnkraft, den stora gruvstrejken i Malmfälten…

– Hon var ständigt mitt i den politiska debatten. Det var en tid då vi faktiskt trodde att världen kunde bli bättre, säger Gunilla Bresky.

Hon lärde känna Sara Lidman i början på 1970-talet.

– Jag var hennes chaufför under en vecka med Vietnam-möten i Norrbotten. Vi åkte runt i min röda folkvagn till Kalix, Haparanda och Piteå, och Sara höll sina tal. Det var fina stunder, berättar Gunilla.

– Hon var både som en mamma och en vän till mig. Hon uppfostrade mig och brukade säga: ”Hörru du tjejen, vill man göra något så gör man det. Du kan!”

Läs också: Stina Stoor – hyllad författare med stor litteratur

Vietnam också i Västerbotten

I filmen framkommer det att Sara Lidman upplever en konflikt mellan sitt politiska engagemang och skrivandet, där hon till slut väljer bort Vietnam. Hon måste koncentrera sig på att skriva om sina förfäders historia och upptäcker att hon har ett Vietnam också i Västerbotten. Människor som sugs ut och misshandlas, natur som skövlas. Hon säger i filmen att Norrland utgör en stor del av Sverige, men blir behandlat som en koloni som man kan föröda.

Redan som barn hade hon en stark relation till skogen. Det fanns en punkt i hennes liv där hon blev tvungen att välja – trädens språk eller människornas. Hon valde människornas, men slutade aldrig värna om skog och natur och blev viktig för miljörörelsen.

Den privata Sara Lidman

Filmen genomsyras av ett långsamt berättartempo och en poetisk stämning i mollklang, men också av glädjefyllda stunder. Vi möter inte bara den offentliga Sara Lidman, utan även den privata där vi bland annat får följa hennes mödosamma skrivprocess när hon skrev sin hyllade romansvit Jernbaneeposet. Vi får höra om hennes ensamhet. Och vi får inte minst inblick i hennes kärleksliv. Hon levde i ett triangeldrama där Eskil var hennes stora och olyckliga kärlek.

– Vi som kände Sara, vi såg bara den starka sidan av henne, vi visste inte att hon samtidigt bar på en stor kärlekssorg. I min film vill jag förmedla både hennes kraftfullhet och hennes sprödhet.

Hälsning från Sara själv

Gunilla Bresky har funderat mycket på vad som är lämpligt att ta med i filmen.

– Jag fick faktiskt en hälsning från Sara själv, i ett av alla radioprogram som jag lyssnat på. Hon fick frågan om hon aldrig känt att hon lämnar ut sin egen familj i sina böcker. Då svarar Sara: ”Det gäller att förmedla, inte att förråda.” Det har varit mitt rättesnöre.

I filmen gestaltar demokrati-aktivisten Malin Ackermann, som skriver krönikor i Land, Sara Lidman. Vi får enbart se Ackermanns ryggtavla och silhuett, väldigt lik Lidmans egen med sin korta, kaxiga frisyr.

– Malin är fylld med Saras anda, hon brinner för glesbygdsfrågor, Norrland och rättvisa villkor för människor i hela Sverige.

Läs också: Så driver du opinion och därför är det viktigt

Vill påminna de äldre

Gunilla Bresky vill påminna den äldre publiken om Sara Lidman och om den kraft och det engagemang som fanns i samhället då.

– Men sedan vill jag också berätta för dem som är unga idag att denna fantastiska kvinna faktiskt har funnits – orädd, skarp, vacker… En sådan person kan inte bara få försvinna ur våra minnen.

”Sara med allt sitt väsen”

Sara – med allt sitt väsen har premiär på Norrlandsoperan i Umeå, 6-7 november, innan den går upp på landets biografer.

Norrlandsoperans symfoniorkester har spelat in filmmusiken, som komponerats av Johan Ramström, och dessa två kvällar kommer musiken framföras live av orkestern.

Gunilla Bresky är radiojournalist och dokumentärfilmare. Hon har bland annat gjort filmer om andra världskriget. Hennes förra film Solens son (2017) handlar om Nils-Aslak Valkeapää, förgrundsgestalt inom den samiska kulturen.