Gå till innehåll
Shopping Utbildning
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 22 december 2020

Stolta dalabönder förvandlades till kuvade slavar – i Guds namn

För 100 år sedan föll snö över Jerusalem. Men närmare än så var aldrig bönderna från Dalarna från att uppleva hur himlen landade på jorden. Utvandringen till den heliga staden innebar snarare slaveri, ångest och död.

 Vinter i Jerusalem. En sällsam snöstorm överraskade utvandrarna i Jerusalem. Men vanan från Nås bistra vintrar tjänade dem väl.
Vinter i Jerusalem. En sällsam snöstorm överraskade utvandrarna i Jerusalem. Men vanan från Nås bistra vintrar tjänade dem väl. FOTO: Sjöberg Bildbyrå

Vintern 1921 kom en snöstorm som fångade Jerusalem i ett järngrepp. I tre veckor låg drivorna kvar över ökensanden. Kupoler och tak rasade. Vägar var stängda. Folk och boskap frös ihjäl.

I den svenska kolonin snickrade man stavar, skar till bindningar av läder, hyvlade skidor och böjde spetsarna i kokande vatten. En grupp karlar utsågs för att ge sig ut för att hjälpa sina vänner, de ortodoxa judarna som frös och svalt en timme från den heliga staden.

Hemlängtan var en förbjuden känsla

De återvände uttröttade, iskalla och genomblöta, men med en ny glimt i ögonen. Hos var och en fanns en förbjuden känsla som länge hade legat tillbakatryckt i det undermedvetna:

Hemlängtan …

Tårfyllda farväl från Nås

För det spelade ingen roll att det hade gått 25 år sedan utvandringen. Skidfärden hade återkallat minnet av födelsebyn Nås, närmare 3 500 kilometer bort.

Plötsligt mindes man återigen fälten, skogsdungarna och sjöarna. Det tårfyllda farvälet och de överlastade flyttlassen som sakta rullade mot järnvägsstationen i Vansbro. Sista skymten från däcket på ångfartyget James A Dickson av ett fosterland som de lämnat för en tro som övergick allt förstånd.

 Frälsarens kungliga linje. "Emigranter till det ny Jerusalem. Fartyget har ännu inte lidit skeppsbrott och kaptenen seglar i både storm och stiltje", står betryggande att läsa på reklamen för färden mot det heliga landet.
Frälsarens kungliga linje. "Emigranter till det ny Jerusalem. Fartyget har ännu inte lidit skeppsbrott och kaptenen seglar i både storm och stiltje", står betryggande att läsa på reklamen för färden mot det heliga landet. FOTO: Sjöberg Bildbyrå

Från misär till mönsterfarm

1921 var de svenska Jerusalemfararna världsberömda, tack vare Selma Lagerlöfs böcker. Folket från Dalarna hade gjort sig kända som envisa, trofasta och pålitliga människor. Kolonin utanför Damaskusporten hade gått från misär till blomstrande mönsterfarm.

Här fanns skola, systuga, härbärge, egenhändigt byggda ångmaskiner och fjädervagnar, brunnar med friskt vatten, kvarnar och olivpressar.

En ståtlig häst, Prins, hade förvandlats från utmärglad krake till urstarkt dragare.

Kvinnor, iförda sina gamla folkdräkter, satt och mjölkade kor.

På ett bord stod Jerusalems första telefon.

 Nya landet. Oxar blev utbytta mot kameler i det heliga hemlandet.
Nya landet. Oxar blev utbytta mot kameler i det heliga hemlandet. FOTO: Sjöberg bildbyrå

Dog som flugor

I snickarboden hade man till och med byggt en båt, förmodligen den första i ökenstaden, som fraktats nerför kullarna till floden Jordan för att kolonin skulle få fisk.

Den utflykten hade dock slutat med att tre dött i feber. En tragedi, förstås, men svenskarna var vana vid motgångar. Det Utopia som predikanten Olof Henrik Larsson, romanens Hellgum, hade målat upp för dem under sina predikningar i Nås, hade snarare visat sig vara en dödsskuggans dal.

 Under slavliknande förhållanden fick de svenska bönderna slita för sekten i Jerusalem.
Under slavliknande förhållanden fick de svenska bönderna slita för sekten i Jerusalem. FOTO: Sjöberg Bildbyrå

Ännu hade Kristus inte kommit för att regera sitt utlovade tusenårsrike. I stället dog man som flugor, levde som slavar och fick inte ens sova tillsammans man och hustru.

Förbereda Jesu återkomst

Kolonin styrdes med järnhand av norsk-amerikanskan Anna Spafford. Vid en fartygsförlisning hade hon mirakulöst räddats och efteråt beslutat att helhjärtat ägna sitt liv åt Gud.

Resultatet blev The American Colony i Jerusalem – en församling som skulle förbereda Jesu återkomst genom hårt arbete, kyskt leverne och idogt bedjande.

Förbjudet med sex

”Sekt” var bara förnamnet. Ingen skulle äga mer än kläderna på kroppen. Barnen tillhörde alla. Äktenskapen var upplösta och sex förbjudet. När en ung kvinna till slut bröt ihop under en morgonbön, blev straffet hårt.

”Hon sattes i ensamcell i det gamla medeltida fäste som Kolonin hyrt. Man rakade huvudet på henne och när hennes gråt och skrik kunde höras utanför fästningsmurarna sattes hon i tvångströja.”

 Lars E Lind beskriver i sin självbiografi Jerusalemfararna hur han som fem-åring tvingades följa med på en ödestiger resa till en okänd plats, långt, långt hemifrån.
Lars E Lind beskriver i sin självbiografi Jerusalemfararna hur han som fem-åring tvingades följa med på en ödestiger resa till en okänd plats, långt, långt hemifrån. FOTO: Sjöberg Bildbyrå

Berättar Lars E Lind sin självbiografi ”Jerusalemsfararna” (Norstedts 1981). Han lämnade Nås som femåring och blev den siste överlevande av de 37 utvandrarna. Precis som i Selma Lagerlöfs roman försökte han vid ett stopp i Vansbro springa bort och gömma sig för att slippa skiljas från sitt hemland.

”Vi var 22 barn och 15 vuxna. Den yngsta av oss var bara sex månader. Det var en expedition som mest liknande ett barnkorståg.”

Medicin förbjudet

Väl framme skulle han snart drabbas av död och sorg.

”Trots att smittkoppor härjade, hade Anna Spafford förbjudit alla slags mediciner. Det var bara Gud som skulle bota. Min mor, två syskon och mormor dog alla under de där första ödesdigra åren. Min far levde tills han var 43 år, men var sjuk större delen av tiden.”

Bönder blev slavar

Lars E Linds bok är en lika välskriven som våldsam uppgörelse med allt vad religiös fanatism vill säga. Anna Spafford, som i Selma Lagerlöfs bok ändå visar försonande drag, framställs som en hänsynslös despot som förvandlade självägande dalabönder till slavar.

”Den svenske bonden hade inte längre någon gård, inga husdjur, inga skogar, inga åkrar, ingen älv. Då han den här första morgonen såg ut genom det gallerförsedda fönstret var det som om han suttit i fängelse. Han såg bara öde, steniga kullar med några enstaka hårdnackade träd, som torkan inte lyckats ta död på. Några vinrankor hängde över murarna, men bladen var vita av damm, ty det var höst, den torraste årstiden.”

Kände sig lurade

Värst tycks ändå ha varit känslan att ha blivit lurad. Anna Spaffords make var talmystiker och hade påstått sig kunna räkna ut datumet för Jesu återkomst genom att räkna måtten på pyramiden i Gize. Men datumet kom och gick utan att något hände.

 Jerusalem.
Jerusalem. FOTO: Arkiv, Istock

Predikanten Larsson, som svenskarna hade sett som sin profet, sjönk också status. Han hade utvalts av Spafford att värva lärjungar och i sin tur valt Nåsborna, eftersom hans fru härstammade från byn. Men väl på plats i Jerusalem blev han undanskuffad och maktlös.

”Larsson miste helt sitt inflytande och blev utesluten ur kolonin” berättar Lars E Lind.

”Jag minns hur han mest satt och lagade kastruller År 1919 fann man honom död, liggande på knä med bibeln uppslagen framför sig.”

Först när Anna Spafford dog 1923, förvirrad och hjärtsjuk, lättade trycket. Nu kunde man på allvar bryta sig loss ur den andliga tvångströjan och praktisera en mera vardagsnära kristendom.

 Anna Spafford, som drev församlingen i Jerusalem, med döttrarna Bertha och Grace.
Anna Spafford, som drev församlingen i Jerusalem, med döttrarna Bertha och Grace. FOTO: Sjöberg Bildbyrå

Duktiga fotografer

Lite av en slump hade svenskarna blivit Det heliga landets ”hovfotografer”. Vid den tyske kejsarens besök hade man lyckats sälja några fotografier till utländska tidningar och med åren hade hobbyn förvandlats till industri. Förutom porträtt levererade man vykort till turister och kartunderlag till arkeologer och upptäcktsresande. Tjänade också bra på att sälja antikviteter, mattor och bilar.

Sålde svenska primuskök

Speciellt väl lyckades Hol Lars Larsson, som blev den skickligaste fotografen i stan. Som 15-åring hade han lämnat Nås som och var gift med Edith Larsson, en dotter till ”Hellgum”. Han sålde även svenska primuskök till araberna och blev sedermera svensk konsul i Jerusalem.

Smugglade antikviteter

När kolonin slutligen gick under 1934 var orsakerna flera: en skandal omfattande smugglade antikviteter, en uppslitande rättstvist om markrätter samt ideologiska splittringar.

Lars E Lind blev kvar ytterligare några år och sålde däck för Goodyear. Flyttade sedan till Kalifornien, där han avled 1981, 91 år gammal.

I slutet av sin bok har han noterat:

”När jag besökte Sverige år 1964 och kom till Nås träffade jag en gammal kvinna på ålderdomshemmet – hon var över 90 och nästan döv. Då hon fick klart för sig att jag var en av Jerusalemsfararna berättade hon att hon också skulle ha rest, allt var klart för avresan, men något hinder kom emellan, hon mindes inte vad. Du var den som hade tur, svarade jag. Du var den lyckosammaste av dem alla.”

Läs också: Ester Blenda Nordström avslöjade pigornas misär

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Populära ämnen på Land.se

Gör som 60 000 andra!

Missa inte Lands nyhetsbrev

Få lästips om hem och trädgård, mat och dryck samt djur och natur

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Läs artiklar i säsong

Till toppen