Svenskt osthantverk på frammarsch – Tin gör ost med 350-åriga anor

Karl Tövåsens fäbod, några kilometer in i skogen från Vikarbyn i Dalarna, är en av tre kvarvarande fäbodar i Rättviks kommun och är klassad som kulturminne eftersom den varit i drift oavbrutet sedan 1663.

För Tin Gumuns är fäbodkulturen långtifrån ett kulturhistoriskt fenomen. För henne är den en förutsättning för att hon ska kunna hålla sina tio kor med foder året runt.

Redan 1992 kom Tin upp till Karl Tövåsens fäbod och fick genast smak på fäbodlivet. Efter det bodde hon här på somrarna tillsammans med fäbodkullan Ingrid Sandh, som lärde henne allt om arbetet på en fäbod. År 2006 tog hon själv över och idag sköter Tin och hennes familj fäboden på somrarna.

Varje år i början av juni gör Tin Gumuns familj, tillsammans med ett trettiotal grannar, vänner och bekanta, den tre timmar långa vandringen upp till Karl Tövåsens fäbod med sina kor. När fäboden hade sin storhetstid, på 1870-talet, var det ett hundratal kor och över tre hundra får och getter som gick sträckan, tillsammans med unga flickor som hade hyrts in av bönderna för att passa djuren och konservera sommarens mjölk till smör och ost.

Mjölkmaskiner utan el

Mycket står oförändrat på Karl Tövåsen. Fäboden har fortfarande ingen elektricitet, kylskåpet går på gasol och mjölkmaskinerna drivs av ett dieseldrivet elverk.
Sedan Tin kom hit har hon tillsammans med maken Robert ritat och låtit timra lagård och byggt mejeri. Dessutom har hon öppnat fäboden för besökare, som under sommarens högsäsong kommer flera hundra om dagen.

Tin Gumuns har valt fjällras och jersey, två raser som ger mjölk med hög fett- och proteinhalt, vilket ger rikligt med grädde och i slutänden också mycket ost.
Tin producerar fem olika sorters ostar på sin fäbod. En färskost som hon smaksätter eller serverar naturell, en blåmögelost och en helmjölksost av tommetyp som smaksätts med kummin eller vitlök och lagras ett halvår.

Kölista till grädden

Grädden har traditionellt varit alltför värdefull för att använda till osttillverkning, eftersom den kunde bli till smör och säljas. Tin använder en del av sin grädde till ost men får över tillräckligt för att kunna kärna guldgult smör. Detta har blivit så eftertraktat att de som vill köpa får sätta upp sig på kölista.
– Det bor två gubbar i byn som vägrar äta något annat. De fryser in för att ha hela vintern och blir väldigt olyckliga om det tar slut innan jag hunnit få fram nytt på sommaren, berättar Tin Gumuns.

Tin Gumuns 3 bästa företagartips:

Många människor vill ha en relation till maten, ge dem det.

Får de se tillverkningen så ökar försäljningen till det dubbla. Om du säljer en smörgås med egen osten kan du ta ett mycket högre kilo pris.

Gör något som är intressant för medierna. Media skapar ett intresse och ger besökare. Har du en väldigt liten produktion så är direktförsäljning det som ger mest pengar.

—–