Gå till innehåll
Shopping Utbildning
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 4 december 2020

Tove Janssons svenska Mumintroll fyller 75 år

Snäll, rund, vit och finsk? Knappast. Från början var Mumintrollet elak, smal, kolsvart och svensk. Petter Karlsson avslöjar mumindalens starka koppling till Roslagen.

 Tove Jansson tillbringade sin barndoms somrar hos mormor och morfar i Roslagen. Här skrev hon sina första sagor.
Tove Jansson tillbringade sin barndoms somrar hos mormor och morfar i Roslagen. Här skrev hon sina första sagor. FOTO: Sjöberg bild

I muminböckerna förekommer en kortväxt, ilsken, mörk och rufsig figur, som bor i en kakelugn och biter närgånget folk i näsan.

”Förfadern”, kallad.

En udda gren ur släktträdet, utan tvekan. Precis som de ondskefulla och resliga vrakplundrartroll som nattetid tänder eldar för att lura fartyg att gå på grund utanför den annars så idylliska Mumindalen.

Skräck, mörker och fasa i muminfamiljen

För även om få sagofigurer är lika gladlynta och godhjärtade som i Tove Janssons berömda Muminfamilj, så döljer historien även skräck, skrock, mörker och fasa.

Men också en stark svensk koppling. Närmare bestämt till den gömda dalgången Ängsmarn i Roslagens famn – samt ett matskafferi på Norr Mälarstarand 26 i Stockholm.

Skrev sina första sagor

Till den förstnämnda sändes en mycket ung Tove, när första världskrigets bomber briserade i Helsingfors. Där bodde hennes svenska morfar Fredrik Hammarsten, som var hovpredikant, och mormor Elin, som hetat Emanuelsson som flicka.

 Konstnärsbarn. Tove Jansson växte upp i Helsingfors i Finland. Mamma Signe, som kom från Småland, var tecknare och pappa Viktor var skulptör. Här är Tove 9 år.
Konstnärsbarn. Tove Jansson växte upp i Helsingfors i Finland. Mamma Signe, som kom från Småland, var tecknare och pappa Viktor var skulptör. Här är Tove 9 år. FOTO: Sjöberg bild

Här fick hon äta sig mätt, lära sig simma och – inte minst – uppleva en idyll som saknades på andra sidan Östersjön.

Här skrev hon sina första sagor och fick inspiration av den sorts grönskande äng, inringade av berg och träd, som Evert Taube senare skulle kalla för ”sjösala”.

Tove snattade ur son morbrors skafferi

I Stockholm bodde mammans bror Einar. Han var en fantasifull, snäll och välbärgad läkare som ibland lät sin finska systerdotter komma på besök. Hans välfyllda skafferi innebar en svår frestelse för en liten mager konstnärsdotter, som inte alltid fått äta sig mätt.

Många år efteråt skulle hon avslöja att det var här, på blågula Kungsholmen, som Tove för första gången fick höra talas om de varelser som senare skulle göra henne till en världskändis:

”I min spädaste barndom snattade jag i skafferiet. Och då sa min onkel: ”Akta dej för de kalla Mumintrollen. De rusar fram ur sina krypin så fort en skåpsnatterska visar sig och börjar gnida sina nosar mot hennes ben och då börjar hon frysa så att alla ser att där kommer en som stulit sylt och leverpastej.”

Ritade sitt första troll på utedasset

Sin första muminlika figur ska hon ha ritat på utedasset i sommarhuset Pellinge i finska skärgården. Hon kallade den visserligen ”Snork” och var enligt lillebrodern Per Olov, som jag själv intervjuade 2014, i själva verket en karikatyr av filosofen Immanuel Kant.

FOTO: Sjöberg bild

Mörkt och onskefullt

Men snart hade Tove utvecklat dess form till något mörkt och ondskefullt. På tavlor från 30-talets början dök han upp som en ensam, lätt tragisk gestalt med röda, brinnande ögon och dolsk uppsyn.

En tavla visar ett svart Mumintroll som sitter uppfluget i ett träd, omgiven av festklädda personer. Det är långt ifrån någon idyll. Snarare finns här en dov känsla att människorna i själva verket har jagat upp stackaren i trädet.

100 år sedan Tove mötte Mumin

En annan målning visar ett lika mörkt Mumintroll som ror en eka utanför ett fyrtorn. Även här känns det långt till den sammetsmjuka och livsbejakande gestalt som 1945 skulle göra debut i boken ”Småtrollen och den stora översvämningen”.

Att Mumintrollet i år fyller 75 är alltså en sanning med modifikation.

Snarare skulle det kunna vara exakt 100 år sedan han kröp in i Tove Janssons hjärna från det svenska skafferiets skuggor.

 Mamma till Mumin. Mumintrollets skapare Tove Jansson 1980. 1980
Mamma till Mumin. Mumintrollets skapare Tove Jansson 1980. 1980 FOTO: Sjöberg bild

Då var hon sex år gammal. Tio år senare återkom hon som inneboende konststudent hos sin skafferiägande morbror i Stockholm. I sin dagbok från 1932 – hon är då 18 år – skriver Tove att hon just varit hemma hos sin klasskamrat Inganis och hört den förskräckligaste av spökhistorier:

”Då jag sprang in i mitt rum och låste dörren, tyckte jag mig känna Inganis husspöke blåsa mig i nacken. I förskräckelsen vred jag av nyckeln på mitten, hoppade i säng som ett skott, och hörde ända till morgonen mumintrollena dra mina tofflor fram och tillbaka under sängen.”

Härstammar från faraonerna

Vad namnet ”Mumin” kom ifrån, har ingen riktigt lyckats reda ut. Men morbror Einars spöken sade, påstod han, ”Muhuhu!”, vilket kan ha gett figuren dess namn.

Tove skulle senare påstå att Mumintrollen härstammar från faraonerna, men nämnde inte om deras namn möjligen var sprunget ur ordet ”mumie”, vilket kanske ändock är en bra gissning.

Klottrat strax intill Mumintrollet på dasset fanns även ordet ”hattifnatt” – också detta en av de Toves skapelser som stod för något gåtfullt, smygande, lite spöklikt.

Ty redan som barn drogs hon till det okända och skrämmande. ”Förskräckligt” tillhörde hennes favoritord, liksom ”hemskt” och ”fasansfullt”.

Kriget bröt ut

Men när världens hemskheter brakade lös på riktigt 1939, förvandlades figuren i stället till ondskans motsats; något mjukt och vänligt.

”Under kriget kände jag mig så förtvivlad att jag började skriva sagor” berättade Tove och medgav att Mumindalen uppstod som ett desperat behov av en flicka i vardagen, dit hon kunde söka sig för att glömma och hoppas.

Muminmamman Toves mor

Själva navet i denna verklighetsflykt blev Muminmamman, som modellerades efter Toves egen mor.

Hos prästdottern Signe fanns samma trygga tolerans och lugna överseende. Liksom Mumins mamma behärskade hon dessutom till fullo konsten att tälja barkbåtar.

Toves bror Per Olov mindes hur han en gång blandade till en hemmagjord bomb som så när berövade honom synen:

”Vår mamma sa knappt något alls. Virade bara en våt handduk runt mina svedda ögonbryn. Sedan gick vi hand i hand till den judiske doktorn som bodde på samma gata. Hela tiden var hon lugn som en filbunke.”

Dömt att misslyckas

Men de flesta andra försök att hitta verkliga förebilder är dömda att misslyckas.

”Snarare blev Tove lite illa berörd när folk ville veta vem som var vem”, menade Per Olov. Att hemulerna påminner om många av de myndighetspersoner som konstnärsfamiljen Jansson instinktivt avskydde är dock tveklöst.

 Två giganter. Astrid Lindgren och Tove Jansson 1958.
Två giganter. Astrid Lindgren och Tove Jansson 1958. FOTO: Sjöberg bild

Men Tove var också en pliktmänniska och man kan finna henne i Skruttens blyghet, Misans sorg, Filifjonkans saknad, Mymlans kärlekstörst och Lilla Mys lust att bita dumt folk i benet.

Slits mellan familj och frihet

Tove finns förstås i Mumintrollet också – i den figur som slits mest mellan drömmen om en familj och drömmen om friheten. Men kanske ännu mer hennes bröder Lasse och Per Olov, som båda bildade familj, men fortsatte att segla på havet, skriva romaner, gräva guld och blanda sprängämnen.

Muminpappan tycker om storm, piprökning, bokskrivande och att dricka smuggelsprit ihop med polarna – precis som Toves pappa Viktor. Men detta gjorde även Tove.

Månade om sitt utseende

Snorkfröken är kanske knepigast att härleda, eftersom hon ligger så långt från den handlingskraftiga Toves eget kvinnoideal. Brorsdottern Sophia Jansson (som också är huvudpersonen i ”Sommarboken”) har dock påpekat att fåfängan bodde även i Tove:

”Hon gillade inte att komma med håret på ända, hade bra koll på kläder och alltid var mån om att se vacker ut. Dessutom får man inte glömma Snorkfrökens fina sidor, inte minst hennes lojalitet.”

Inga klara besked, alltså.

Olika svar varje gång

För precis som sin kollega och brevkamrat Astrid Lindgren, aktade sig Tove Jansson noga för att målas in i ett hörn när hon intervjuades.

Ända sedan skoltiden hatade hon förhör och kunde lika gärna svara att Mumintrollet föddes en dag när hon såg en översnöad stubbe i skogen, som att figuren hade gjort debut på en dassvägg på en ö i skärgården – eller fötts i ett skafferi i Stockholm runt 1920.

Det viktiga var att berätta en god historia.

FOTNOT: Citaten ur boken Muminvärlden och verkligheten – Tove Janssons liv i bilder av Petter Karlsson.Läs också: Pippi Långstrumps verkliga mamma

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen