Vita snödrivor omger fortfarande gården i Stormyrberget, denna dag sent i mars. I hagen strosar travhästen Robin Hood.

Små vägar leder runt bland byggnaderna på gården vilket gör att det känns som att komma till en hel by och inte bara till en enskild gård.

Och visst är familjen Carlsson Albertsson Bränns gård som en egen liten by mitt i byn.

För här bor inte bara kärnfamiljen Kim Albertsson Bränn, sambon Helena Carlsson och deras lille son Ilor.

I huset intill bor Kims föräldrar Kerstin och Peter och på ovanvåningen systern Elise i en egen lägenhet.

Förutom de olika bostäderna finns en gammal ladugård som ska omvandlas till stall, ett garage, en bagarstuga, en jordkällare och en åttakantig loge.

– Tanken är att vi ska bygga upp en hästgård här, berättar Helena Carlsson medan hon visar runt bland alla byggnader.

Läs också: Tove och Emil köpte det pampiga ödehuset

Hon kommer ursprungligen från Nynäshamn och träffade Kim när de studerade vid Luleå tekniska universitet.

Under många år bodde de i en lägenhet i Luleå med drömmen om att en dag flytta ut på landet och ta med sig Helenas häst.

– Vi letade efter hus mellan Piteå och Luleå eftersom Kims föräldrar bodde i Piteå. Vi hela tiden hade i bakhuvudet att vi skulle försöka hitta ett generationsboende. Vi drömde om att antingen ha släkt eller kompisar på samma gård, berättar Helena.

Tidigare konferensanläggning

I december 2020 hittade de det de sökte efter. Jordbrukarparet Caroline Trapp och Gunnar Hannu vill stycka av och sälja den konferensanläggning som de hade byggt upp på sin gård.

I egendomen ingick en villa som hade fungerat som reception och restaurang samt ett gammalt hus med fyra olika lägenheter där konferensgästerna kunde övernatta.

Dessutom ingick 14,4 hektar jordbruksmark och ekonomibyggnader.

– Enda nackdelen var att det låg litet längre bort från Luleå, där vi jobbar, än vi hade tänkt från början – 5,5 mil. Men det har vi löst genom att vi båda distansjobbar flera dagar i veckan, säger Kim Albertsson Bränn.

Delar på huset

Hans och Helenas hus är en gammal timring som flyttades till platsen på 1890-talet.

De har flyttat in i den största lägenheten på nedervåningen och konferensrummen har omvandlats till ett stort vardagsrum och kök.

De två mindre lägenheterna har fått bli arbetsrum och sovrum.

– Det är väldigt praktiskt att det finns så många badrum och kokvrår överallt, menar Kim.

En trappa upp finns systern Elises lägenhet på 60 kvadratmeter som hon hyr.

Där har hon en kombinerad ateljé och sovrum och ett stort vardagsrum med ett litet arbetskök.

– Jag har alltid varit beredd på att jag skulle flytta ut på landet för Kim har pratat om sina planer i flera år. Och jag fick faktiskt närmare till mitt jobb eftersom jag bodde i Luleå tidigare och arbetar på ett hotell i Piteå, säger hon.

Här får hon också mer plats att arbeta med sin konst jämfört med vad hon hade inne i staden.

Vill bygga ut

I framtiden drömmer Elise om att kunna ställa ut sin konst i den åttakantiga logen på gården där familjen också har planer på att öppna ett sommarkafé.

– Vi tänker att vi ska ha litet olika djur på gården, förutom hästarna blir det nog ett får och en get och kanske höns, berättar Helena.

Det dröjde ett år innan avstyckningen var klar och först före jul, 2021 kunde Helena och Kim flytta in. En månad senare följde de andra efter.

Vi samlas i uterummet i Kerstin och Peters villa och njuter av utsikten över bergen i fjärran. På andra sidan byn syns gården där Kerstins farfar och farmor bodde, för familjen har faktiskt anknytning till Stormyrberget.

– Jag växte upp vid höga kusten men tillbringade mina sommarlov här hos farmor och farfar. Min pappa och farbror behöll gården som sommarbostad så vi var också här på somrarna när Kim och Elise var små, berättar Kerstin.

Gillar att bo nära

Hon och Peter funderade länge innan de bestämde sig för att arrendera huset och tomten som det står på av Kim och Helena.

De pratade med advokater och såg till att ha allt på papper så de allt var förberett om något skulle hända.

– Men förutom den juridiska sidan av saken så kändes det faktiskt helt självklart att vi skulle bo nära våra barn och barnbarn, säger Kerstin Albertsson Bränn.

Hon tycker att det är fantastiskt att ha det så, framför allt kunna träffa lille Ilor dagligdags.

Fördelarna med att leva tillsammans överväger stort. Men visst kan det uppstå en del slitningar och problem också.

Som hur det gemensamma garaget ska skötas till exempel.

– Ja, även om alla vill ha ordning där så vill man det på olika sätt och ibland blir det starka åsikter. Så vi har alla fått kompromissa lite, säger Kim och ler.

Han tillägger att det är skönt att de har separata hem och hushåll.

Äter och fikar ihop

Ofta sammanstrålar de tre generationerna samman för en kopp kaffe hemma hos Kerstin och Peter, som bor i dem tidigare konferensanläggningens huvudbyggnad.

Här finns tvättstugan och ett restaurangkök som stoltserar med två ugnar och ett särskilt diskrum.

– Så det kanske inte är så konstigt att vi samlas här för mat och fika än så länge, menar Elise.

Läs också: Ann-Charlotte, 44, flyttade hem till sin mamma: ”Hon har lärt mig att leva hållbart”

På den gamla receptionsdisken ligger dagens post som Peter har hämtat för att delas upp mellan invånarna i generationsboendet.

Det är fler som delar brevlådor i byn. Släkten Albertsson Bränn är inte de enda som har valt att bo i generationsboende här.

Intill gården bor de tidigare ägarna, Caroline Trapp och Gunnar Hannu, i en villa med sin dotter ett stenkast bort.

Och en bit bort längs vägen bor ett annat par som har sin vuxna dotter med familj boendes i gårdens bagarstuga.

– Stormyrberget är helt klart en by som lämpar sig för generationsboenden, säger Kim Albertsson Bränn.

Drömmer om hästgård och kafé

Namn: Kim Albertsson Bränn med sambo Helena Carlsson och sonen Ilor, 6 månader. Kims syster Elise Albertsson Bränn och deras föräldrar Kerstin och Peter Albertsson Bränn.

Åldrar: Kim, 33 år, Helena, 36 år, Elise, 26 år, Kersti, 60 år, och Peter, 63 år.

Bor: I byn Stormyrberget, två mil utanför Piteå i Norrbotten.

Gör: Kim är systemutvecklare, Helena verksamhetsledare, båda i Luleå. Kerstin är chef för Piteå kommuns fastighetsavdelning, Peter är sjukpensionär. Elise är hotellreceptionist och konstnär.

Fördelar med generationsboende: ”Det finns alltid någon att dricka kaffe med, det är socialt och roligt. Dessutom får vi hjälp med Ilor”, säger Kim.

Drömmer om: ”Att bygga upp en hästgård och sedan utveckla gården med ett kafé i logen där Elise kan visa sin konst och ha litet olika djur som en get, ett får och höns”, säger Helena.