KAMPANJ: Börja prenumerera – Erbjudande till dig som följer Land.se

Sylve Jakobssons mor, född Julia Buskas i Ukraina, var åtta år när familjen slog sig ned på Gotland. Gården låg ett par kilometer från Suderbys gård där Sylve nu bor och där han och sonen Emil nu följer krigets utveckling med sorg och oro.

– Jag är glad att mamma slapp uppleva detta, säger Sylve Jakobsson, som har efternamnet från sin far.

Lämnade för hundra år sedan

Snart hundra år har löpt sedan familjen Buskas lämnade Gammalsvenskby vid floden Dneprs västra strand. De var ättlingar till en grupp svenska bönder som år 1782 deporterats från estniska Dagö, då under ryskt styre men dessförinnan svenskt. Julia Buskas far hade 150 hektar bördig mark och många anställda.

Efter ryska revolutionen 1917 behandlades storbönder som han illvilligt av ryska kommuniststyret, berättar Sylve Jakobsson. Därtill följde svåra missväxtår och 1929 återvandrade knappt 1 000 bybor till sitt gamla fosterland Sverige. De flesta fick jobb inom statarsystemet. Så också Buskas.

Efter några år sökte sig familjen till gotländska Akebäck och en gård med 20 hektar egen, om än stenig, jord. När många under 1930-talet återvände till Gammalsvenskby, då införlivat i Sovjetunionen, stannade familjen Buskas.

– Morfar ville ha friheten. Idag är jag väldigt tacksam för det.

Sylve Jakobsson har besökt Gammalsvenskby vid ett par tillfällen under 2000-talet och sett hur det sovjetpräglade jordbruket gradvis utvecklats. Sonen Emil var med som elvaåring år 2001.

– Det var väldigt mycket prat om potatispriset, minns han.

Känner starkt för bygden

Även om hans egna släktingar inte finns kvar i byn känner han en stark anknytning dit. Insikten att lika gärna ha kunnat växa upp i Ukraina som på Gotland föder viljan att hjälpa till. Emil bor på sin farmor och farfars gamla gård i grannsocknen Ala och där står ett av husen tillgängligt. Genom att upplåta det för flyktingar vill de erbjuda ett hem och trygghet.

– Vi har kollat över statusen på kåken så att det ska vara redo när det behövs, kanske för två mammor med sina barn.

Om tillvaron i Ukraina förblir otrygg så kanske lantbruksarbete kan vara en väg till integration för de som flytt, tror Emil.

Många arbetstillfällen i lantbruk

– Det finns oändligt med jobb på gårdar, och många ukrainare kommer redan som säsongsarbetare. De som kom till Sverige 1929 hade varit självförsörjande jordbrukare och hade språket och religionen med sig. Det underlättade, men även nu är det många som har koppling till lantbruk eftersom Ukraina är ett stort lantbruksland.

Merparten av de som kunnat lämna Ukraina hittills är de med bil, bränsle och möjlighet att resa, konstaterar Sylve Jakobsson. Gammalsvenskby ligger 110 mil från närmsta fredliga gräns. Jordbruket och djuren håller dem kvar. Byborna verkar också beslutna om att stanna för att kämpa.

Tyckte du artikeln var intressant?

Artikeln är en kortare version av en artikel publicerad i Land Lantbruk nummer 14 2022. Du kan läsa hela artikeln om du blir prenumerant på Land Lantbruk.