Förutom fågelkvittret är det alldeles tyst och stilla på grusvägen genom lövskogen. Sedan hörs tunga hovar klampa och bakom en krök dyker ett imponerande ekipage upp. Nio nordsvenskar omger vagnen – hingsten i mitten med ett sto och dess föl på vardera sidan, plus två ston på sidorna och två ston bakom vagnen. I maklig takt lunkar de fram och stannar lydigt på alla kommandon.

Att köra så många hästar på en gång är inte vanligt – och imponerar även på många hästkunniga.

– Vi gör det mest på kul, som en träning för hästarna. Så här många kör vi inte med på våra turer, säger Diana.

– Fast vi har skjutsat turister med fyrspann, fortsätter hon.

Det är också ovanligt med en hingst som är så lugn att han klarar av att gå nära stona. Och att fölen går så fint i takt.

– De är lugna av sig. Och så är Lars väldigt bra med hästarna, säger
Diana.

Hästfolk i generationer

55-årige Lars har livslång erfarenhet av nordsvenskar. Han har kört hästarna i skogsbruket i många år, började redan som 16-åring. Och hans far gjorde detsamma innan dess.

Diana flyttade hit från Göteborg för 30 år sedan för att jobba som sjukgymnast på Alfta Kurhem. Sedan träffade hon Lars och blev kvar. De hade hästintresset gemensamt – Diana hade hållit på med ridhästar sedan hon var barn. Men hon kunde inte mycket om nordsvensken i början. Sedan har hennes kunskaper och fascination bara vuxit. I dag känner hon lika starkt för den gamla lantrasen som Lars.

– Den är så mångsidig, man kan både köra och rida med den. Och detta med att samarbetet och kommunikationen med hästarna är fantastiskt, säger hon.

Nordsvensken hotad

På deras gård Selim i Silfors har den gamla lantrasen fortfarande huvudrollen, fast på två nya sätt.

Det ena är avel – Lars och Diana föder både upp egna föl och tar emot ston från hela landet för betäckning av hingsten Bozz, ett viktigt arbete som de utför nästan ideellt sedan 25 år tillbaka. Innan dess var det Lars och hans far som skötte avelsverksamheten tillsammans i 10 år.

– Det föds alldeles för få nordsvenska föl och rasen är hotad. För oss är detta ett stort intresse och en hobby, säger Diana.

Aveln kan vara knepig även för någon så erfaren som Lars.

– Ja, stona som kommer hit måste trivas. Kontakten med hingsten kan vara avgörande, men den måste ske under kontrollerade former, berättar han.

Satsar på turism

Det andra sättet de använder sina kära hästar på är till turism. De bor i byn Långhed där två av de sju Hälsingegårdar ligger som ingår i världsarvet. Där passar turer med nordsvenskar och vagn in perfekt, de var ju böndernas arbetshästar förr.

– Vi har flera olika vagnar beroende på gruppens storlek. På vintern kör vi släde med bjällror, vilket är populärt, säger Diana.

Nu ingår de i länsstyrelsens projekt för att nå fler internationella turister och är med och utvecklar nya arbetssätt för att kunna ta emot större turistföretag.

– Vi små turistföretag på orten behöver samarbeta mer. Att vi på våra hästturer stannar till på lokala restauranger, gårdsbutiker eller har paket där andra aktiviteter ingår,
säger Diana.

Levererar till finkrogar

Men hur ska de hinna? Lars och Diana har fullt upp i vardagen. Förutom hästarna har de 150 kor, kalvar och tjurar – vars läckra gräsbeteskött efterfrågas av finkrogar och kräsna konsumenter. Djuren föds upp på ett djurvänligt sätt.

– Kalvarna får gå kvar med sina mammor fram till månaden före nästa kalvning. På det sättet blir avskiljningen odramatisk och skonsam, berättar Lars.

– Djuren flyttas mellan beten i en stor vagn och är vana med att hanteras mycket, vilket gör att de är lugna när det är dags att transportera dem till slakt, berättar han.

Ordnar kosafari

Gården har flera andra verksamheter. Som den populära kosafarin, då besökarna får åka vagn bakom traktorn ut i kohagen och se kor, kalvar och tjurar på nära håll. De får en inblick i djurens liv från födsel till livets slut, som många i dag inte har någon kontakt med.

Dessutom är Diana utbildad sjukgymnast och har ett behandlingsrum på gården, plus att hon tar emot funktionsnedsatta barn på ridterapi, via ett Lions-projekt.

Paret hyr också ut ett hus som de äger i byn plus ett boende på gården till turister.

– Det är ingen brist på saker att göra precis – och alltid är det något som dyker upp. Men vi trivs med vårt liv här med alla djuren, det är mycket jobb men väldigt givande, säger
Diana.

Gårdens sex ”ben”

1. Köttuppfödning: 150 djur – kor, kalvar och tjurar.

2. Hästturism: turer med vagn eller släde i trakten.

3. Avel: uppfödning av nord­svenskar.

4. Dianas mottagning för sjukgymnastik, plus ridterapi.

5. Uthyrning till turister av ett hus de äger i byn samt ett boende på gården.

6. Kosafari: populär traktorfärd för barn och vuxna i kohagen.