32-åriga Viktoria: "Det kändes självklart att ta över farmors hus"

I Vendels socken, några mil norr om Uppsala, slingrar sig vägen fram genom det platta landskapet med åkrar och hästhagar.

Mitt i en skarp kurva, som fungerar som avdelare mellan ladugården och bostadshuset, ligger infarten.

Det stora gula herrgårdsliknande huset tronar ovanför den krattade grusgången med en flaggstång i mitten.

Många rum

Det är på 300 kvadratmeter och 14 rum och kök.

– Ja, få se nu. På övervåningen är det sju rum inklusive ett badrum och på nedervåningen är det sju rum plus ett kök och ett badrum, säger Viktoria.

– Det är rätt många rum, och vi är inte i alla varje dag. Vi får ofta ropa till varandra för att hitta den andre, tillägger hon.

Läs också: Nina och Emil flyttade farmors hus – stock för stock

Lite skillnad mot den tvårumslägenhet på 50 kvadrat där hon och sambon Johan bodde innan.

– Det är så skönt att ha stora ytor. Även om det är mycket att dammsuga. Men vi brukar ta en lördag förmiddag och köra ett städrace, då går det rätt fort, säger hon.

Putsningen av de närmare 30 fönstren tar de hjälp med. Varje höst när det är garanterat fritt från pollen och flugor kommer 2-3 fönsterputsare och gör fint.

Plockar fläder

Idag, när Land kommer på besök är det försommar och Viktoria står i trädgården och plockar fläderblommor.

Hon ska koka flädersaft, precis som farmor Eva Flood, gjorde de flesta somrar på Umberga gård sedan Viktoria var liten flicka.

Vi går efter henne in i den rymliga hallen och vidare till köket. Här syns kompromissen mellan det moderna och bevarandet av husets historia.

Det rostfria stålet från de stora dubbla ugnarna med inbyggd mikro reflekterar ljuset upp på de gammaldags, blåblommiga tapeterna. De är ett nytryck som liknar originalet som hittades under många lager tapeter vid renoveringen.

– Jag har alltid känt att det här verkligen är min plats, säger Viktoria.

Umberga gård tillhörde först Örbyhus slott som lät bygga gården på 1870-talet.

Gårdens hus

Den såldes sedan och på 1970-talet köpte Viktorias farmor och farfar gården.

Den på 120 hektar, varav mycket av marken är utarrenderad i dag, och omfattar flera hus.

– Jag växte också upp i ett hus här på gården, några hundra meter bort, som min mamma och pappa fick ta över. Även farmors nya hus ingår, berättar Viktoria.

Med föräldrahemmet så nära det stora huset på Umberga tillbringade Viktoria en stor del av sin uppväxt där.

Farföräldrarna hade köttdjur och farmor Eva hade dessutom hästar och födde även upp hästar i liten skala.

Viktoria och hennes lillebror kom ofta hit direkt efter skolan och fick följa med och hjälpa till att sköta djuren.

Egen ponny

Farmor köpte en ponny till Viktoria som hon fick sköta och rida på.

– Det var alltid roligt att vara här och jag kände mig alltid välkommen. Gården har verkligen betytt mycket, säger Viktoria.

När farfar fick en stroke och senare dog 2011, var det sorg på Umberga.

Hennes pappa tog över gården och drev den vidare medan Viktoria flyttade till en annan stad för att studera till lärare.

– Just då var det ganska skönt att komma härifrån, men jag visste att jag inte flyttade för gott, säger Viktoria.

När farmor Eva några år senare ville flytta till ett mindre hus blev det Viktoria och hennes sambo som tog över det.

– Ja i och med att jag och min sambo gärna ville det, medan min bror kände att det var för mycket jobb med renovering och trädgården, berättar Viktoria.

Men innan de flyttade in gjord de en rejäl renovering. Huset var slitet efter fyrtio år med hundar, och dessutom heltäckningsmattor i alla rum.

Husets potential

Viktoria berättar att hon och Johan ”körde järnet och rev i nästan alla rum samtidigt under en period”.

– Sedan byggde vi tillbaka långsamt. Jag är så tacksam att jag fått möjligheten att plocka fram husets potential igen, säger hon.

De tog hjälp av hantverkare för snickerier och golvläggning. Målning, tapetsering och övrig inredning gjorde de själva.

Viktoria stryker med handen över en gammal originaldörr, bevarad från när gården byggdes.

– Jag har gjort mitt bästa för att bevara husets stil och charm genom att till exempel välja tidstypiska tapeter. Från början hade jag stora drömmar om att återskapa husets ursprungliga stil från slutet av 1800-talet, säger hon

Modernt och bekvämt

Men så blev det inte. Dels för att de inte hittade takmålningar, stuckaturer eller liknande under rivningen, dels för att de insåg att det måste vara praktiskt.

– En möbelgrupp från förra sekelskiftet är inte den mest bekväma att sitta i, säger Viktoria och klappar på de moderna sofforna i sällskapsrummet.

Läs också: Familjen Lindgren återställer Funbo prästgårds forna glans

83-åriga farmor Eva har stöttat Viktoria och Johan genom hela renoveringsprocessen.

– Hon har varit här nästan dagligen och tittat när vi har rivit och byggt. Hon har alltid varit peppande och aldrig uttryckt något om att vi borde göra si eller så eller att vi på något vis förstör det som varit hennes hem. Åtminstone inte när hon pratar med oss, säger Viktoria med glimten i ögat.

Ännu finns en hel del kvar att göra på boningshuset.

– Vi skulle panela om huset och sådana saker. Det vore roligt att få tillbaka detaljer som snickarglädje och fina fönsterfoder som syns på äldre foton. säger Viktoria.

Vill utöka trädgården

Hon öppnar dubbeldörrarna till den stora balkongen med utsikt över skogsbrynet och de omgivande åkrarna . Nedanför ligger den 5 000 kvadratmeter stora trädgården som hon också vill göra i ordning på sikt.

– Ibland önskar man att man hade ett trollspö, suckar hon. Men det är kanske bra att det tar tid så att förändringen får växa fram organiskt.

Viktoria drömmer om att driva Umberga gård i någon form tillsammans med resten av familjen. Hennes pappa har utöver sitt IT-jobb även 17 köttdjur på gården.

Både Viktoria och hennes bror skulle vilja ta över efter honom så småningom, kanske när småbarnsåren är över.

– Vi bor alla nära varandra och kan träffas ofta, det är så bra. Och det känns fint att kunna ge mitt eget barn en lika trygg uppväxt som jag själv hade, säger hon.

Vill kombinera gården med lärarjobbet

Namn: Viktoria Lundqvist.

Bor: På Umberga gård i Vendels socken, i Örbyhus, Tierps kommun.

Ålder: 32 år.

Familj: Sambon Johan och sonen Nils, 3 år.

Yrke: Lärare.

Drömmer om: Att komma i mål med renoveringen av stora huset på Umberga och att få kombinera läraryrket med gårdslivet.

Viktorias 5 bästa tips vid renovering av en släktgård

1. Involvera övrig familj eller släkt

Ha en öppen dialog med familjemedlemmar om hur huset/gården bör tas om hand och renoveras på ett varsamt sätt.

2. Ta reda på gårdens historia

Var nyfiken på historien för att lära känna huset/gården! Leta upp privata fotografier, beställ fram dokument hos närmsta landsarkiv eller ta kontakt med hembygdsföreningen för att få både bredd och djup.

3. Ha inte bråttom

Var flexibel i olika val och beslut under resans gång och låt det ta sin tid att komma fram till det som känns rätt.

4. Spara gamla saker

Släng inte utrensade möbler eller inredningsdetaljer i onödan! Ställ undan, förvara och titta till emellanåt om något kan passa in på nytt.

5. Testa – och gör om

Våga prova olika material, färg, tapeter, snickerier – det är inte värre än att det går att göra om!