Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Mat & dryck 7 maj 2019

På Larsvikens gård i Kullabygden odlas 550 sorters potatis

Kullabygden

Familjen Larsson Persson har en stor passion för potatis. De kan stoltsera med 550 olika potatissorter i sina odlingar.

 ”En dag utan potatis är en förlorad dag” enligt lantbruksfamiljen Larsson Persson.
”En dag utan potatis är en förlorad dag” enligt lantbruksfamiljen Larsson Persson. FOTO: Helena Bévengut-Lasson

Snålblåsten viner in över Kullabygden. Det är ett riktigt busväder när vi är på väg för att träffa lantbrukaren Bitte Persson på Larsvikens gård.

– Det här är ett typiskt väder för Kullabygden, säger Bitte Persson vant.

Larsvikens gård från 1700-talet

 Det är som ett kall att vara lantbrukare, säger familjen Larsson Persson. Bakre rader från vänster Bitte, Katarina, Karin. Främre raden från vänster Bertil och Nils.
Det är som ett kall att vara lantbrukare, säger familjen Larsson Persson. Bakre rader från vänster Bitte, Katarina, Karin. Främre raden från vänster Bertil och Nils. FOTO: Helena Bévengut-Lasson

Tillsammans med sina barn och sin bror Bertil driver hon Larsvikens gård som har funnits här sen sent 1700-tal. Även Bittes man Per och deras barn Nils, Karin och Katarina arbetar här.

– Nils är teknikbegåvad, Karin sköter administrationen och tillsammans sköter de djuren. Katarina har ansvar för sättpotatisen, nätbutiken och marknadsföringen.

 ”När de blå potatissorterna blommar kan lavendeln slänga sig i väggen”, säger Bitte Persson.
”När de blå potatissorterna blommar kan lavendeln slänga sig i väggen”, säger Bitte Persson. FOTO: Fredrik Rege/Studio Rege

Läs också: Kolla in alla våra härliga potatisrecept här!

Fria tyglar på gården

När Bitte och Bertil var tolv och fjorton år arbetade deras mamma på en redovisningsfirma. Deras pappa var inte hemma så mycket så de fick ganska fria tyglar på gården.

– Tidigt fick vi hjälpa till, sköta driften, ringa efter veterinären och ta våra egna beslut. När vår pappa Ture skulle köpa en ny traktor så hämtade han Bertil. Vid 10 års ålder visste han mer om traktorer än vad hans pappa gjorde.

Ett kall vara lantbrukare

För familjen Larsson Persson är det en livsstil och ett kall att vara lantbrukare.

– När vi hittar en pilspets eller flintastenar i jorden så inser man att vi är ett led i en lång kedja som ska förvalta den här jorden till kommande generationer, säger Bitte.

Då dansar älvorna

Hon förklarar att det ger stor respekt för liv och odling. Och samtidigt är det en trygghet att få känna jorden under fötterna.

– När jorden reder sig på våren, och när den har ångat tre gånger, då vet man att det är vår. De gamla sa alltid att det är då som älvorna dansar. Ett stilla vårregn är också fantastiskt, när kornet går i ax eller när djuren stillsamt går och betar i sina hagar, säger hon.

Läs också: På Olinge gård strövar grisarna fritt

Samma lycka varje gång

Och hon älskar när potatisen blommar och när det ryker från rågen.

– Känslan när man kör fingrarna i jorden för att känna efter om det är snart är dags att skörda är också mycket speciell, säger Bitte.

Ibland kommer Bertil eller Nils hem med potatis i sina kepsar för att visa.

– Det är samma lycka varje gång när alla potatisarna har blivit stora, säger Bitte.

 ”Det är samma lycka varje gång man upptäcker att det ser bra ut”, säger Bitte. Här den cerisa potatisen Red Emmalie.
”Det är samma lycka varje gång man upptäcker att det ser bra ut”, säger Bitte. Här den cerisa potatisen Red Emmalie. FOTO: Helena Bévengut-Lasson

Provsmakning av färskpotatis

Helgen innan midsommar är det alltid provsmakning av färskpotatis hemma på gården. Då kokas det mycket potatis för då ska familjen välja ut de sorter som ska säljas i gårdsbutiken. Varje år planteras det 550 olika sorters potatis i Larsvikens stora potatissamling.

– Det är ingen frimärkssamling vi har, utan vi sätter tio knölar av varje sort. De odlas lite avskilt från den vanliga potatisodlingen och i oktober hålls en potatismarknad där vi säljer ut överskottet från vår potatissamling.

Tradition från 1907

Det var faktiskt just här på Kullahalvön som en bonde, några kilometer bort i Görslöv, midsommaren 1907 startade traditionen att äta färskpotatis.

– Bonden förgrodde sin potatis så att det gick fortare och gick sen till badhotellen i Mölle med dåtidens tidiga potatissort som hette Early Rose. Han lyckades bli av med all sin potatis på 200 kilo, berättar Bitte.

Nu heter deras tidiga sorter Accent och Casablanca.

Hade varit svält

Sommaren 2018 var det torka och familjen blev tvungen att skörda höstpotatisen sent på hösten och skörden blev liten.

– Det var bra kvalitet på förra året potatis, men vi fick bara halva skörden. Hade det hänt på 1800-talet så hade det varit svält.

Läs också: Johanna Hildingsson driver Forsa gårdsmejeri

Många ben att stå på

Larsvikens gård har flera ben att stå på med lantbruket som grund och på gården säljs matpotatis, chips och sättpotatis som familjen köper in.

– Vi har handlat mycket av vår sättpotatis från Skottland. Nu är skottarna förtvivlade över Brexit och de kommer inte att kunna sälja sin potatis, säger Bitte.

 Larsvikens gårdsbutik.
Larsvikens gårdsbutik. FOTO: Helena Bévengut-Lasson

Kockarna väljer ut potatis

Gården har också en gårdsbutik som är öppen året runt där utvalda produkter, eget kött och mellan fem till femton olika sorters potatis säljs beroende på årstid. Larsviken säljer också potatis till flera av Skånes bästa restauranger.

– Några av kockarna kommer faktiskt själva hit och väljer ut sin potatis.

Exporterar till Hongkong

 En del av skörden blir delikatesschips. Målet är att chipsen verkligen ska smaka potatis.
En del av skörden blir delikatesschips. Målet är att chipsen verkligen ska smaka potatis. FOTO: Helena Bévengut-Lasson

Bertil har även byggt ett eget chipseri på gården. Familjen sköter hela kedjan, från odlingen av potatis till paketeringen av chipsen. Larssons Delikatesschips, som de heter, exporteras till Norge och ända till Hongkong. Den lilla pojken på chipspåsarna är Bertils och Bittes far Ture. Fotot är taget 1938 när Ture var fem år gammal.

– Ture fick 25 öre av fotografen som var från Kullabygden och han var nöjd, men hans mamma var helt förtvivlad för att han hade glömt att stänga gylfen på fotot, berättar Bitte.

Familjen Larsson älskar verkligen sin potatis, och Nils summerar deras passionerade känsla.

– En dag utan potatis är en förlorad dag.

Läs också: På Vänna gård får grisarna ett naturnära liv

Relaterade artiklar

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen