Ny studie: En sjätte smak kan ha upptäckts
För sju år sedan konstaterades att det finns en femte smak – umami – som komplement till salt, sött, surt och beskt. En ny amerikansk studie har nu funnit tecken på att det kan finnas en sjätte smak.
Läs också: Skog till bord: Så smakar vilt – egentligen
Att man kan vara riktigt sugen på potatis eller pasta kan nu ha fått sin nya förklaring. En av våra vanligaste energikällor, kolhydrater – eller stärkelse – kan visa sig egentligen vara en ny smak. Ja, i alla fall om man ska lita på nya rön från en amerikansk studie vid Oregon State University i Corvallis, nyligen publicerad i New Scientist.
Fattas en komponent
Vår tunga kan registrera ett antal grundsmaker: salt, sött, surt, beskt och umami genom sina smaklökar – receptorer. Forskaren Juyun Lim som står bakom den nya studien menar nu att denna lista saknar en huvudsaklig komponent:
– Varje kultur har en stor andel av komplexa kolhydrater i maten. Tanken att vi inte skulle kunna smaka vad vi äter känns inte trolig, säger hon till New Scientist.
”Som att äta mjöl”
I studien lät Juyun Lim och hennes team en grupp frivilliga deltagare smaka på ett antal olika kolhydratlösningar. Resultatet visade att en särskild smak faktiskt kunde urskiljas. Vissa personer beskrev smaken som bröd- eller pastaliknande och andra sa att dem påminde om ris.
– De kallade smaken stärkelseliknande, säger Juyun Lim. De sa att det var som att äta mjöl.
Läs också: Bli av med sötsuget – råvarorna som hjälper!
När vi äter och tuggar mat bryts stärkelsen ner av salivens enzymer – till kolhydratkedjor och enkla sockerarter, glukos. Tidigare har man utgått från att det är sötman från molekylerna som vi känner smaken av – och inte som i Juyun Lims teori, att själva stärkelsen är en egen smak.
Men än kan inte kolhydrater/stärkelse officiellt deklareras som vår sjätte grundsmak. Först måste flera kriterier uppfyllas: En smak måste kunna kännas igen, ha sin egen grupp av receptorer på vår tunga och utlösa någon form av fysiologisk respons. Lim och hennes team måste därför fortfarande identifiera specifika stärkelse-receptorer på tungan.
