De nya raggarna: Vi är 90-talister som älskar att cruisa!
De är kompisar. Och de älskar stora amerikanska bilar. I raggarklubben Röret Rakt Ut, RRU, är alla medlemmar 90-talister.– Det är bara att åka ut och ha kul, säger Alexander ”Frylle” Fryklund, ordförande i klubben.
Det började när en gammal jeansväst med loggan RRU hittades på en vind.
– En kompis pappa var med och startade klubben Röret Rakt Ut på 1970-talet. De körde mindre bilar med enkelpipor och när de inte fick vara med i klubben Twin Pipe Yankees i stan så drog de igång en egen klubb, säger Alexander Fryklund.
Inspirerad av historien startade han en ny föryngrad version av klubben som tagit över namnet och loggan.
– Vi tyckte det var kul att föra arvet vidare och det tyckte kompisens pappa också, säger han.
Raggar spontant
Från början var de ett gäng kompisar i Timrå, utanför Sundsvall, med motorintresse som sågs lite då och då. Men nyligen bildade de en riktig klubb som i dag har runt 20 medlemmar.
– Det känns lite mer seriöst att vi är organiserade. På sikt vill vi växa och bli fler och förhoppningsvis skaffa en egen klubblokal dit vi kan bjuda in andra klubbar, säger Alexander Fryklund.
I väntan på en lokal träffas de hos varandra. I klubben finns tre par och eftersom alla är kompisar umgås de oftast på helgerna och festar. Ibland åker de på någon organiserad cruising, ibland sticker de bara ut spontant och ”raggar”.
– En ganska viktig hörnsten i den här kulturen är att vara ute och festa men när vi har våra möten är det allvar. Då planerar vi vad vi skulle kunna göra med klubben och hur vi ska få fler medlemmar.
”Man blev såld”
Alla i klubben är motorintresserade men det är inget krav att kunna mecka.
– Nej, absolut inte. Det finns ju gott om andra som kan skruva och man hjälps åt, säger Alexander.
Många kommer från en bakgrund där föräldrar eller någon i familjen varit raggare.
– Det föll sig naturligt, intresset kom bara. Man såg en jänkare på stan när man var liten och blev helt såld, säger en kille i klubben.
Varför de som är så unga fastnat för just raggarkulturen handlar mycket om en speciell gemenskap.
– Man får umgås med dem man tycker om på ett väldigt roligt sätt. Det är ungefär som folk som tycker om fotboll eller hockey, det här är vårt intresse och då går vi in för det, säger Alexander.
Hur blir ni bemötta?
– Attityden mot raggare är bra. Andra i vår ålder kanske inte riktigt förstår men vi förstår inte det de gör heller.
Vissa har kommit in i klubben genom vänner.
– Jag kommer inte från en bakgrund med raggare och jag fattar inget om motorer utan jag hängde med en kompis och kände att jag verkligen gillar folket och kulturen, säger Isabelle Wallsten.
Vad är det du gillar?
– Att det är så bra stämning. Det är kul att åka bil och lyssna på musik och helt annorlunda mot att festa på krogen.
Alla får ansöka till klubben men eftersom de består av ett kompisgäng måste nya medlemmar självklart passa in i gänget, och ha ett intresse för amerikanska bilar.
– Det är ju motorintresset och kärleken till bilarna som är grunden.
Exakt vad som är så härligt med stora bilar är inte helt enkelt att sätta ord på. Det verkar vara mer av en känsla. Men bland fördelarna nämns att de är lättskruvade och har en grundkvalitet som gör att de håller länge, förklarar Alexander Fryklund som har en svart, 50 år gammal Pontiac Bonneville.
– Många får plats, de är underbart snygga och har ett oerhört trevligt ljud med en V8 som mullrar.
Fortsätter tills alla somnat
När Land träffar klubben är det säsongens första organiserade cruising i Timrå, utanför Sundsvall. Exakt vad som är grejen med ”Raggarsvängen”, att åka runt, runt på gatorna, kan de knappt förklara själva.
– Man tycker bara om det, man trivs, säger Isabelle.
Ingen cruising är lik den andra. Den kan sluta på kvällen eller morgonen, skapa kontakter med andra klubbar och ge upphov till mer eller mindre huvudvärk.
– Man fortsätter så länge chauffören orkar eller tills alla har somnat, säger Mikaela Hofling.
För några decennier sedan hade vissa raggare ett lite dåligt rykte om att supa och slåss.
– Det finns rötägg i alla kretsar men det där har nog dött ute lite. Visst dricker vi men det brukar sällan vara några slagsmål och jag tror inte att någon är rädd för oss, säger Alexander Fryklund.
