Kjells PV har rullat dagligen - sedan 1965!

Sex dagar i veckan kör Kjell Bertilsson, 80 år, för att jobba i skogen – i PV:n han köpte 1965. Hittills har den gått 60 000 mil men Kjell tror att den har mycket kvar att ge.Bröllopsresan för femtio år sedan, högertrafikomläggningen och färjekön till Öland innan bron byggdes…

Inköpspriset var 12 750 kronor

Kjell och Elin Bertilssons mörkblåa Volvo PV 544 har varit med om mycket.
– Jag köpte den ny på Motorcentralen inne i Ljungby för 13300 kronor 1965. Men jag fick 550 kronor i rabatt, så jag betalade bara 12750, säger Kjell.

Året därpå gifte han sig med sin Elin. Den blänkande PV:n pyntades med en varningsskylt för nygifta och så bar det av på bröllopsresa. Målet var stiftsgården i Kastlösa på Öland.

Lade en kudde på kardanaxeln

Dit gick sedan även den växande familjens semesterresor under många år.
– Vi var ju sex personer till slut. När tvillingarna satt i barnstolar blev det trångt för mig och de andra två barnen. Vi hade en kudde med oss och la på kardanaxeln. Så turades vi om att sitta där, berättar Elin.

– Till och med barnhagen hade vi med oss. Den hängde jag tillsammans med barnvagnen på cykelhänget jag har konstruerat och band fast med spännband, säger Kjell.

Fyrametersbrädor inga problem

Numera går PV:n mest kortare sträckor. Kjell använder den som arbetsbil när han ska till skogen för att röja och gallra eller köra till Lantmännen och hämta virke. Fyrametersbrädor går lätt in i bilen om han monterar bort baksätet och passagerarsätet.

En och annan tur till förskolan i Lidhult blir det också, när de minsta barnbarnen behöver hämtas.
– ”Du tar väl godisbilen, farfar?” säger de, skrattar Kjell och visar vad han har gömt i handskfacket: en plåtburk fylld med Ahlgrens bilar.

Har två bilar

Som landsbygdsbor med jobb på skilda håll har Kjell och Elin haft två bilar under många år, och det har de fortfarande även om de är pensionärer numera.
– Vi bytte Golfen i fjol. Elin tycker att det är underbart med backkamera, säger Kjell.

PV:ns alla år och mil märks inte när Kjell vrider om nyckeln i tändningslåset. Motorn puttrar igång lika vackert som den gjorde den där höstdagen 1965.
Brorsan Ingvar, som jobbade i trettio år som mekaniker, hjälper till att serva den emellanåt.
– Sist frågade jag om vi inte skulle byta kolvarna men det tyckte han var onödigt, säger Kjell.

Delar nytillverkas fortfarande

Att få tag i delar är annars inget problem, de nytillverkas fortfarande. Till exempel är länkarmarna och bromstrummorna bytta.

I samband med skiftet till sommar- respektive vinterdäck rundsmörjer Kjell bilen.
– I höstas tyckte de att det var lite häftigt på Euromaster i Ljungby att få lägga på nya dubbdäck på en såhär pass gammal bil. Men det måste man ju ha om man kommer i en backe i skogen och där är en isfläck, säger Kjell.

Körde på två älgar

Besiktningen var inget problem, nu är bilen godkänd för ytterligare två år på vägarna. Den har över huvud taget varit problemfri genom åren.

– Men en gång kom det en fjoring över vägen på raksträckan från Unnaryd. Jag klarade den men såg inte att där kom en till. Älgen for upp över motorhuven, klöv framrutan och vände i luften. Jag fick byta ruta men annars tålde bilen det med, det är bara ett litet märke kvar, säger Kjell och visar skråman i lacken.

Lagad med silvertejp

Pedantskött är den gamla trotjänaren inte men i gott bruksskick, lagad med silvertejp här och där och alltid med filtar över sätena som skydd mot kådiga huggarbyxor.

Att den inte har slitits ut under alla skogsturer har kanske att göra med att Kjells skogsvägar är bättre än de flesta.

Bra vägar skonar bilen

– Jag har byggt vägar överallt så att jag inte har mer än hundra meter att gå med utrustningen någonstans. Att jobba i skogen är ett sätt att leva och det vill jag kunna hålla på med så länge det bara går, säger Kjell och fortsätter:

– I fjol la jag tiotusen på krossgrus och jag sladdar alla vägar fyra gånger om året. Då vet man att man alltid tar sig fram.
Klart att PV:n gillar läget.