Vi på ATL ser gärna att du uppdaterar din webbläsare till en nyare version för att ATL.nu ska fungera på bästa sätt. Klickar du här kommer du till en hemsida som listar nyare webbläsare.
Volvo 240 – Svenssonbilen framför alla andra– sågs länge som fyrkantig och lite tråkig. Men samlaren Henrik Malmlöv har alltid haft ett gott öga till serien. Och nu håller 240 på att få upprättelse.
Henrik Malmlöv älskar kultbilen Volvo 240 och har flera pärlor i sin lada, som han vårdar ömt.
Inne i verkstaden hemma på gården i Ösby lättar Henrik på huven till sin djupt körsbärsröda Volvo 240 GL. Motorn är i lika perfekt skick som den omsorgsfullt putsade karossen. Henrik ser nöjd ut.
– Här glänser det nästan som nytt. Har man någon gång kört ut i saltslask ser det inte ut så här under motorhuven, säger han.
Sista modellen från 1993
Lika fin inuti motor som utanpå är Henriks körsbärsröda Volvo 240 GL. FOTO: Irmi Persson
Bilen är från 1993, det år då Volvo tillverkade de allra sista bilarna i 240-serien. Den är ytterst välskött och, precis som Henriks sju andra Volvo 240, i originalskick.
– Jag har gillat 240 ända sedan jag var liten. Då köpte min farfar en mörkgrön 244 som det var ett himmelrike att få åka i.
Farfars 244 var bäst
Fem av Henriks samlarbilar. Från vänster till höger: 244 GL, 1993 (röd), 245 GL, 1990 (vit kombi), 244 GLT, 1984 (silver), 244 L, 1977 (blå) och 244 DL, 1975 (vit).
Farfars nybilsdoftande Volvo stod i bjärt kontrast mot det fordon Henrik annars oftast åkte i: pappa Jans dieseldrivna Mercedes.
– Mercan rykte och lät, och från bakluckan kröp lukten från pappas dieseldunkar in i kupén. 244:an var ju något helt annat.
Kolla olja och motorn på den blå 244 L, samma modell som farfars första. Henrik gillar att modellen är så lätt att meka med. FOTO: Irmi Persson
Tillsammans med farfar och farmor gjorde Henrik Volvoutflykter till affären i Knutby, någon bondauktion eller hembygdsgården i närheten.
Han minns bilturerna med glädje. Det var fint att sitta där i baksätet och se landskapet glida förbi.
Köpte sin första som 17-åring
Proffsig bilmekarutrustning i ladan. Här har Henrik hissat upp en av sina Volvo 240-bilar. FOTO: Irmi Persson
Fast nybilslukten, den försvann rätt snabbt.
– Farfar rökte pipa i bilen, men eftersom farmor var känslig för drag fick man inte ha rutorna nere. Det var inte så hälsosamt.
Som 17-åring köpte Henrik sin första egna 240. Nostalgi påverkade säkert valet, men han gilla
Lättmekade bilar
Dolda pärlor. Henrik med två av sina sju Volvo 240 i ladan. FOTO: Irmi Persson
Dessutom är bilarna lättmekade, hållbara och sköna att köra, tycker Henrik. Att de har rykte om sig att vara lite tråkiga bryr han sig inte om.
– Visst, de är inga fartvidunder, är det det man vill ha får man köpa en annan bil. Men jag gillar dem.
Samma som farfars
Mekar tillsammans. Henriks pappa brukar skoja om att man måste ha handskar och läkarrock för att få åka i sonens bilar. Lite överdrivet, men Henrik skulle aldrig drömma om att köra bilen när det regnar. FOTO: Irmi Persson
Inne i Henriks garage står en blå 244 L, samma modell som farfaderns första Volvo. Den är så gott som rostfri och nära nyskick. Men så har den också stått i varmgarage och bara haft en tidigare ägare.
Enligt Henrik en mycket pedantisk herre, vilket bekräftas av den lilla skrivbok som ännu ligger på passagerarsätet.
I den står datum, sträcka och milkostnad prydligt noterade för samtliga gånger då bilen tagits ut.
– Man får säga att det var ordning och reda. Det är rätt otroligt att den förre ägaren lyckades köra 14 000 mil med bilen utan förstöra något alls.
Blå Volvo 244 L, 1977. Likadan som farfars. En extremt välskött bil som Henrik hittade på Blocket. FOTO: Irmi Persson
Genom åren har Henrik fått tag i sina bilar på lite olika sätt. En del har han hittat via annonser, andra har han sett i trafik och fått köpa efter att ha ringt upp ägaren.
– De flesta har blivit glada och smickrade även om de inte velat sälja.
Den äldsta 240:n i Henriks samling är en vit 244 DL från 1975. Han fick köpa den efter att ha sett den på parkeringen vid Gränby köpcentrum i Uppsala.
– Just där har det varit riktigt bra utdelning faktiskt. Jag har köpt flera bilar på det viset.
Besökte tidigare ägarna
Vit Volvo 244 DL, 1975. Hade stått avställd i tio år när Henrik fick köpa dem av ett äldre par.
244:n fick Henrik bara köpa på villkor att han ”inte körde ner” bilen, vilket han givetvis lovade. Ägarna Stig och Gudrun hade mest kört den på somrarna mellan hemmet i Uppsala och stugan på Öland.
Efter köpet var Henrik och hälsade på dem på sommarstället – och kunde konstatera att det var i samma perfekta skick som bilen.
– De var också otroliga pedanter, säger Henrik och plockar fram ett bleknat gratulationskort från Stig och Gudrun ur bilen. Där står att Henrik ska ”hälsa Pärlan som kanske rullar på besök någon gång när vädret tillåter”.
Röd Volvo 244 GL, 1993. Röda bilar blir ofta lite matta i färgen med tiden, men inte Henriks körsbärsröda pärla. Den är i toppskick inifrån och ut. FOTO: Irmi Persson
För Henrik är det viktigt att känna till bilarnas historia – vem som ägt dem, var de har körts och så vidare.
Det kan vara svårt att förstå för en del, många ser bilen som en bruksvara. Men Henrik har en relation till sina bilar även om de är döda ting.
En säljare blev som extramormor
Vit kombi 245 GL, 1990. Köpt i Västerås. FOTO: Irmi Persson
Och det har också hänt att de lett till varaktiga relationer med människor.
– En 85-årig dam som jag köpte en 140 av har blivit som en extramormor. Jag äter lunch hos henne nästan varje vecka, avslutar Henrik.
Silver Volvo 244 GLT, 1984. En av de ”fräsigare” 240-modellerna som Henrik köpt i Nyköping. Från början köptes bilen för en lottovinst av ett par som skulle ha den att dra husvagnen med. Mannen dog dock rätt snart efter köpet och därför är bilen sparsamt körd. FOTO: Irmi Persson
5 snabba om Volvo 240
1. 2,7 miljoner exemplar
Volvo 240 tillverkades 1974-1993 i nära 2,7 miljoner exemplar.
2. Vanligaste bilen.
Senast 1999 var Volvo 240 fortfarande Sveriges vanligaste bil.
3. Uppföljare
240 var en uppföljare till 140-serien. Den byggde till del på samma konstruktioner, men mycket var också nytt. Till exempel gjorde de stora stötfångarna 240:n 13 centimeter längre än föregångaren.
4.Priset
1975 kostade Henriks Volvo 244 DL 31 000 kronor, vilket motsvarar ungefär 165 000 kronor i dagens penningvärde.
5. Rostproblem
Ungefär 1975-77 var många Volvo-bilar särskilt rostbenägna. Det berodde på att Volvo vid den tiden testade en mindre miljöfarlig, vattenbaserad grundlack och en återvunnen plåt som inte höll tillräckligt hög kvalitet. En ganska stor andel av bilarna från de här åren fick lackas om.
Henriks bästa tips till 240-spekulanten
1. Köp en fin bil i originalskick från början. Det blir dyrare att renovera och ett originalskick går dessutom inte att renovera fram.
2. Slå till nu om du hittar ett fint exemplar. Priserna är på väg upp och det finns inte så många riktigt fräscha 240 kvar.
3. Tänk på att 240 är ganska törstiga – om du ska använda bilen mycket, . De äldre drar runt en liter milen och de nyare cirka 0,8-0,9 liter milen.
4. Det finns flera sätt att hitta en lämplig 240. Kolla i första hand annonser på nätet eller i biltidningar. Ser du en fin bil ute, ta registreringsnumret så att du kan hitta ägaren och ta kontakt. Kanske är personen villig att sälja.
Kommentarer
Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.