Nils Engfors: Jag samlar på svenska lingrävare

Även Nils själv är unik. Som så kallad albino föddes han utan pigment i håret. Men färglös? Nä, nä. Glöm det.

Nils Engfors i byn Vitåfors utanför Råneå i Norrbotten har både färg och lyskraft så det skulle räcka till en handfull personer.

Passion för lingrävare

Och den i dag 70-årige före detta lantbrukaren har en passion som bara har vuxit sig starkare och starkare för vart år.

Han samlar på lingrävare. Ja, ni hörde rätt. Gamla näst intill antika grävmaskiner som i de flesta andra gjort sig av med sedan länge.

– En del kallar ju det för grävmaskinskyrkogården. De tycker att det ser för jävligt ut. Men tyvärr så förstår de inte bättre, säger Nils Engfors och ler.

Läs också: Kolla in Henriks fina samling av Volvo 240

Älskar sina klenoder

Den här natten har termometrarna i byn nosat på tjugostrecket och snön har lagt sig som ett täcke över landskapet.

Det vill till att elda för att hålla värmen och det ryker också ur skorstenarna runt om i byn. Mitt i allt detta står Nils ute bland sina klenoder och han talar med värme om sin maskinpark.

– De som förstår sig på tycker ju att det här är något enormt. Både maskinellt men också kulturellt. Det här är ju en del av vår nutidshistoria. De här maskinerna har varit med om att bygga upp Sverige, säger han.

Maskinerna fick en fristad

Hos Nils har de gamla maskinerna fått en fristad. Han äger hela 13 lingrävare och sedan finns även bandschaktare, väghyvlar och traktorer. Totalt handlar det om ett 30-tal gamla maskiner som han ställer ut i Vitåfors maskinmuseum.

Här finns skyltar som berättar lite om varje maskin. Men den stora behållningen är ändå att få en privat guidning av den mycket kunnige Nils.

– Jamen kommer folk hit så måste jag ju ta hand om dem. Det är roligt och lärorikt att träffa så många olika människor, säger han.

Läs också: Kjells PV har rullat dagligen – sedan 1965

Vill lära ungdomar

Han kliar sig lite i kepsen och skiner sedan upp:

– I somras kom en som hade kört moped från Vadstena. Han skulle vidare till Nordkap. Jag vet inte om det var en slump att han kom. Året innan kom en med en endurocross som kört ända från Stockholm. På skogsvägar och stigar, säger han.

Sedan fortsätter han:

– Jag hoppas att jag kan lära upp några ungdomar också. Nu har jag ju blivit morfar åt en liten pojk så han kanske tar över en dag.

Läs också: Så miljösmart! Martin bygger om vanliga Volvo till biogasbilar!

Mängder av fordon

På väg ned från hans boningshus kantas vägen av traktorer, bussar, bilar, baklastare, jordbrukstraktorer och andra mer eller mindre antika fordon.

Och då har man ändå inte hunnit fram till den samling som i dag utgör Vitåfors maskinmuseum.

När det är sommar motionerar han sina maskiner med jämna mellanrum och merparten fungerar.

– Men nu är det ju så kallt. Vi får se om det går att få liv i någon. Jag ska prova Landsverkar´n. Han brukar kunna gå att starta även när det är riktigt kallt, säger han.

Åsbrinks lingrävare

Han sätter sig tillrätta i en Landsverk L-58 BR -63 men den stora lingrävaren verkar inte trivas i vinterkylan. Istället vandrar han vidare bland sina maskiner. En bit bort finner man en Gmeinder Kaeble som tillverkades i Tyskland på tidigt 50-tal.

På andra sidan vägen står en 9,2 ton tung väghyvel av märket Caterpillar med modellbeteckningen No 12 -49. Som granne har den en lingrävare av märket Åsbrink.

– Åsbrinken är gjord i Malmö 1954 och har maskinnummer ett. Den har varit nedsjunken i en myr men han jag köpte den av räddade den, berättar Nils.

Rosten har gett de gamla maskinerna patina. Tillsammans med frosten och snön uppstår vackra kontraster. Där behöver man inte vara motorhistoriker för att fångas av skönheten.

Läs också: 4 vägstopp för dig som älskar motornostalgi

Kallstartar en bandschaktare

I de här maskinerna finns inga motorvärmare monterade. Trots att det har varit nästan tjugo minusgrader under natten kan Nisse starta en av bandschaktarna.

Han inleder med att värma kallstarten med hjälp av en tändsticka. Sedan räknar han nedåt från sextio eftersom han vill glöda stiften i minst en minut.

På toppen av det får den gamla maskinen några sprayduschar med startgas. På tredje försöket börjar motorn att mullra.

– Den här brukar starta även när det är kallt. Nu fick vi lirka lite. Jag skulle nog ha glödat den ännu lite längre. Då tror jag att den hade gått igång på första försöket, säger han.

Läs också: Se när Nisse får i gång bandschaktaren

Hustrun Anna är positiv

Regnandet i kombination med kyla har gjort att reglagen inte vill vara med.

Sedan tar vi klivet in i värmen. Inne i köket har hustrun Anna bryggt kaffe.

– Jag är ju glad att Anna låter mig hålla på med de här maskinerna. Hade hon varit emot det hade det ju inte gått. Eller. Då hade det inte känts lika roligt i alla fall, säger han.

Men nu är hustrun som tur är positiv.

– Ja, det är ju Nisses liv. Vi försöker väl också att hjälpa till när det är grävardagen, berättar hon.

Grävardagen lockar många

Grävardagen är en idé som de fick för några år sedan. En dag varje sommar bjuder familjen Engfors in till öppet hus på sitt unika museum.

Då visar Nisse upp alla sina gamla maskiner och gästerna får också en högst personlig guidning.

Den här sommaren kom mellan 300 och 400 människor i olika åldrar till Vitåfors. Och intresset för hans gamla maskiner bara ökar.

– Ja intresset bara växer. Det märks tydligt. Allt fler hittar hit och jag får nästan dagligen samtal från människor som vill prata, säger han.

Läs också: 25-årige Martin: Så byggde jag och pappa om skrotbilen till elbil!

Drömmer om att någon tar över

Namn: Nils Engfors

Ålder: 70

Bor: I byn Vitåfors i Norrbotten.

Familj: Hustrun Anna och döttrarna Sonja och Karin samt barnbarnet Algot.

Yrke: Pensionär. Tidigare mjölkbonde. Han har också arbetat inom entreprenadbranschen samt med brunnsborrning.

Hobby: Gammal och ny teknik. Framförallt maskiner som har använts för att bygga upp den svenska välfärden.

Övrigt: Han driver Vitåfors maskinmuséum och han äger bland annat 13 lingrävare, tio traktorer, två väghyvlar och två bandschaktare. Totalt blir det ett 30-tal gamla maskiner.

Drömmer om: Att det ska finnas yngre som tar vid med det här när jag inte orkar längre.