Roland förvandlade ”skogsvraket” till en kunglig skönhet

Den knackar lite, som en gammal förkammardiesel ska göra. För övrigt är den gamla Mercedesen från 1951 förvånansvärt behaglig att åka i.

Den drar ungefär 0,6 liter milen och toppfarten är 100 km/h, fast vi håller oss kring 70. Det finns gott om plats för benen, och utsikten över den midnattsblå huven är magnifik i solskenet.



Kunglig blå färg

Roland säger att den har samma färg som danska kungahuset har på sina bilar. Där ser man, det kanske är färgen det hänger på – att man känner sig som en prinsessa i passagerarsätet.



Roland kom över den gamla bilen 1990. Eller bil kanske är synd att säga, då var den ett skogsvrak, som han uttrycker det.

Läs också: Nisse har en unik samling – grävmaskiner

Avslöjar inte priset

Han fick tipset av en kollega på Vägverket om att bilen fanns hos en person i Sköldinge. Utan några större betänkligheter åkte han dit och köpte den.

För hur mycket vill han av någon anledning inte avslöja.



– Den var dyr, i alla fall om man ser till i vilket skick den befann sig. Det enda som var i någorlunda skapligt tillstånd var dörrarna, annars var det väldigt mycket rost vill jag påstå.



Plockade ned bilen i smådelar

Han baxade upp sitt nyförvärv på en trailer och körde hem till garaget på Villavägen i Flen. Här skulle mekas.



Steg ett fick bli att plocka ner bilen i smådelar, för att i princip börja från scratch. Han fick bland annat byta trästommen, hela underredet och tröskellådorna, vilka han för övrigt har knackat för hand.

Läs också: Torbjörn har haft sin Amazon i 53 år

Byggde nytt elsystem

Han fick också skära bort en hel del rostig plåt i karossen för att svetsa ny. Till det fick han lov att bygga ett helt nytt elsystem.



– Elsystemet var en knepighet som tog lite tid. Inte minst var det svårt att hitta kablar i rätt färger, och det var helt omöjligt att hitta det typ av tyg som kablarna var klädda med i original.…



Men Roland som är utrustad med fantasi fann på råd.



– Jag klädde dem helt enkelt med några lager svartfärgat fingertuteförband. Det blev riktigt bra faktiskt.



Gjort nästan allt själv

Han har gjort nästan allt arbete helt på egen hand. Det enda han tagit hjälp med är klädsel, lackering och kromning.



– Det är Thore Ström i Strängnäs som har klätt sätena. Bara tyget kostade 1 400 kronor metern, så visst blev det lite dyrt, men så blev det ju riktigt snyggt också.



Utöver fingertuteförbandet på elkablarna så är det bara två detaljer till som inte är i original – golvmattan i framsätet och färdriktningsvisarna bak.



– Golvmattan ska egentligen vara i gummi, men eftersom jag inte hittat på någon som tillverkar sådant gummi har jag lagt in en tygmatta istället.

– Blinkers i bakljusen byggde jag in i efterhand, efter en liten incident där jag höll på att bli påkörd bakifrån.

Läs också: Kjells PV har rullat dagligen – sedan 1965!

Skrev upp arbetstimmarna



I början, eller närmare bestämt de första tre åren, förde Roland anteckningar över arbetade timmar, men han tröttnade så småningom.



– Jag har faktiskt ingen som helst aning om hur mycket tid jag lagt ner, men det har nog blivit en del. 

Hur som helst så var bilen färdig och körklar år 2000, alltså precis tio år efter inköpet.

Åker på veteranbilsträffar

Och Roland tycker att det har varit värt all tid och möda. Den gamla bilen fyller helt klart sin funktion.

I stället för att låta dyrgripen stå i garaget och samla damm tar Roland varje onsdagskväll med sig sin fru Ingrid för att åka på veteranbilsträff i Nyköping.

Nästan varje lördag och söndag ägnar de sig åt att finåka, gärna med en fikakorg i bagaget.

Läs också: 25-årige Martin: Så byggde jag och pappa om skrotbilen till elbil!