Hylla husman: Dillstekt strömming med fänkålssallad & brynt smör

4 portioner

2 kvistar dill, finhackad
4 msk crème fraiche
600 g strömmingsflundror
2 dl ströbröd
smör att steka i
salt och peppar

Dag 1.
1. Finhacka dillen och blanda den med crème fraiche. Vänd ner strömmingen i blandningen. Låt marinera i ett dygn.

Dag 2:
1. Ta upp strömmingsflundrorna och vänd dem i ströbröd.
2. Hetta upp en stekpanna. Stek strömmingsflundrorna gyllenbruna i smör. Krydda med salt och peppar.

Tips! Servera strömmingen med ett gott potatismos och tillbehör som fänkålssallad och brynt smör med ärtor och citron.

Sallad på fänkål och silverlök

1 fänkål
1 liten silverlök, skalad
1 msk citronjuice
1 msk rapsolja
1 kvist dill

1. Hyvla fänkålen tunt på en mandolin eller skär tunna skivor för hand. Hyvla silverlöken tunt på samma sätt.
2. Lägg fänkål och silverlök i kallt vatten, det gör dem krispiga.
3. Blanda citronjuice och rapsolja med dill. Slå dressingen över fänkål och silverlök.

Brynt smör med ärter och citron

100 g smör
1 dl gröna ärter
½ citron, skalad och filead

1. Bryn smöret i en kastrull, vispa hela tiden.
2. Tillsätt ärter och små bitar av citronfilér innan servering.

Fänkål – finfint för kroppen

Fänkål är rik på kalcium, magnesium, natrium, folsyra, kalium och vitamin C. Den är rik på askorbinsyror, olje- och linolsyra samt kalcium och magnesium. Den har slemlösande egenskaper och sägs kunna lindra luftrörsproblem och hosta. Fänkål har en lakritsliknande arom, vilket beror på att den innehåller den eteriska oljan anetol, som också har anti­septiska egenskaper.

Dessutom innehåller den essentiella aminosyror som alanin och och arginin. Alanin är viktigt för ett väl fungerande immunförsvar, arginin främjar muskeltillväxt och kroppens reparation av vävnad.

Fröna bra mot dålig andedräkt!
Vissa tycker att det är uppfriskande att tugga på fänkålsfrön, och fänkål sägs också vara effektiv mot gingivit som orsakar dålig andedräkt.

Vi har ätit ärter i 10 000 år

Ärten är en gammal kultur­växt, historiska fynd visar att vi har samlat ärter i minst 10 000 år. Som åkergröda är ärt nästan lika gammal som vete och korn. En kartläggning av de ärter som marknadsfördes i Sverige mellan 1850 och 1970 visar på 200 olika sorters ärter, men kring 1950 blir det allt vanligare med protein från djur och allt färre odlar ärt.
Ärter delas in på många sätt. Dels i rödblommande (gråärter) och vitblommande men också utifrån sötma eller till exempel tjocklek på baljan.

När man talar om ärter som mat blir det enklast att dela in ärterna efter hur de används. De äldsta och först odlade var gråärt och blåärt, men andra sorter är sockerärt, brytärt, spritärt, märgärt, släpärt och gula ärter. Gröna ärter är omoget skördade  ärter. Det är bara ärterna som används, inte bladskidorna eftersom baljans insida har en seg hinna.

Ärter är riktig supermat!

Gröna ärter är en bra källa till folat, som är nödvändigt för cellernas ämnesomsättning och för bildningen av röda blodkroppar. Andra näringsämnen som finns rikligt i gröna ärter är vitamin K, som bland annat hjälper till att bygga upp skelettet, vitamin C, järn, betakaroten och kalium. Dessutom är gröna ärter, precis som andra baljväxter, fiberrika och ger en bra mättnadskänsla, samtidigt som de har ett högt innehåll av protein.