En retro-artikel i samarbete med tidningen Minnenas Journal

Stina Karlsson föddes 1909 i Bångbro utanför Borlänge. De flesta i hennes familj var musikaliska. Dragspelet var på modet och det blev därför naturligt att hon började spela på instrumentet i tiden. Det visade sig snart att hon hade en speciell talang för dragspelandet och folk vallfärdade till det populära dansstället Japan hemma i byn där hon tidigt fick spelningar. Man talade om en kvinnlig Jularbo.

Hon inledde tidigt samarbete med den kände dragspelaren Albin Fernström, som också drev en musikaffär i Filipstad. När han erbjöd Stina arbete som biträde i sin butik flyttade hon dit. Det visade sig bli hennes stora lycka, för i Filipstad bodde också skalden Nils Ferlin, som även skrev schlagertexter.

Ferlin gillade dragspel och han uppskattade att Fernström tonsatte några av texterna. Stina kom snart in i kretsarna kring Ferlin och de blev goda vänner.

– Den stackarn fick man sticka åt en hacka för jämnan. Han var fattig som en kyrkråtta, mindes Stina på ålderns höst.

Som tack för hjälpen ordnade Nils Ferlin så att Bångbro-Stina och Albin Fernström fick åka till London och spela in grammofonskivor på bolaget Durium som Ferlin skrev schlagertexter åt. Det blev totalt 18 inspelningar 1930–38, även på bolagen Pholyphon och Odeon. En av texterna som Ferlin skrev hette Den lille konstnären och handlar om dragspelet:

Vinden är vresig, kölden sträng:
Var god mot en liten stalledräng!
Ty önskar han något för egen del
är det bara ett Magdeburgerspel
Det skulle han fingra små visor på
som skulle all socknen med häpnad slå
Och folk skulle färdas i mil och mer
att höra hans handklaver

Folk fick prenumerera på Veckans Skiva och fick den i brevlådan varje fredag. Den var av papp, brun, tunn och böjlig och innehöll två melodier. Skivan kostade en krona och 25 öre och kunde även köpas i kiosker och pappersaffärer. Tack vare skivorna blev Stina Karlsson känd under artistnamnet ”hela Sveriges Bångbro-Stina”. Hon turnerade över landet tillsammans med Fernström och gjorde flera uppmärksammade radioframträdanden. 1944 direktsändes Svenska Mästerskapen i dragspel i radio. Stina ställde upp i damklassen och kom på fjärde plats.

Därmed närmade sig Stinas tid som professionell musiker sitt slut. Ett av skälen var att hon alltid var mycket nervös inför radiomikrofonen. Hon stod hellre inför en publik som hon kunde se i ögonen, den kunde vara hur stor som helst, sade hon. Ett annat skäl var att ungdomens musiksmak förändrades i början av 40-talet. Stina spelade helst kulturell dansmusik uppblandad med schlager från 1920- och 30-tal. När den unga Alice Babs kom med swingmusiken insåg hon att hon inte hängde med längre.

– Det lönade sig inte för festarrangörerna att anlita oss, så vi fick ge oss, sade hon i en intervju långt efteråt. På äldre dagar bosatte hon sig i Närke, först i Vretstorp och senare i Sköllersta. När hon avled 1982 var hon för längesedan bortglömd.