Livet vid vägs ände – missa inte ”Fjällbondens avsked”

Fjällkorna betar fritt på omgivande myrar, skog och lågfjäll. Gräset är blött av dagg. Ett litet fjälljordbruks byggnader som ligger på en hylla strax under fjället Gemesvardo och syns på flera kilometers avstånd. Även om sommaren är kort här så växer gräset nästan så det hörs. Korna behöver inte lida brist på mat, de vadar i frodig grönska.

Köp nyutgåvan om den unika skildringen om fjällbönderna

Om man som Marianne Carlsson, Gösta Åström och Göstas bror Sven Åström, bor på gården Blomhöjden, i Frostvikens socken i Jämtland har man långt till civilisationen. För att komma hit måste man köra 6 mil på grusväg efter att ha lämnat den asfalterade vägen. Det är 12 mil till närmaste samhälle och 24 mil till närmaste stad, Östersund.

25 fria år 1820

Gösta är femte generationen fjällbonde på Blomhöjden. Han vet det mesta om hur det var förr i tiden och lever och brukar jorden och skogen med samma principer. Det var hans mammas morfars far Aron som 1820 kom hit som nybyggare uppmuntrad av staten som gav 25 fria år till nyetablering av jordbruk i fjällmarkerna.

– Så ärvt gården har jag inte gjort, jag är bara arrendator, säger Gösta till Lars-Olof Hallberg i boken. Som du vet är Blomhöjden en fjällägenhet.

Från Härjedalen till Lappland

1967 lyckades Gösta köra en personbil till gården, en rysk Moskowitch. Den blev inte långlivad eftersom den användes i jordbruket istället för häst.

I boken Fjällbondens avsked får vi följa livet på 10 gårdar, de allra sista fjällägenheterna från Härjedalen i Söder till Lappland i norr.

Läs även: Träspill och äkta naturhampa blir sommaren vackraste stol