Cecilia och hennes familj bor i Fjugesta, i huset där maken Anders växt upp. De har en ganska stor tomt, där den plana framsidan bjuder på full insyn. Den mer privata baksidan bestod av en ganska brant slänt full av sly och envist ogräs, men också vacker utsikt över det öppna åkerlandskapet intill.

Under småbarnsåren fanns inte tid till något annat än att renovera huset, hinna med barnens aktiviter och alla vardagsbestyr.

Trädgården hann de inte alls med. Inte för mer än att hålla det snyggt, prydligt och gräsmattan klippt. Främst var den också anpassad för barnen med studsmatta, gungställning, fotbollsmål och liknande. Men barn växer upp och så småningom vaknade en spirande trädgårdslängtan också hos Cecilia.

Pysselsugen realist

– Jag ville pyssla ute, plantera, odla lite grand… men jag är samtidigt realist och inser att måste ske på en rimlig nivå, berättar Cecilia. Det fick inte bli en så arbetskrävande trädgård att den förvandlas ett ständigt ”måste”.

En perfekt trädgård för Cecilia skulle bjuda på avkoppling, bli mer uppdelad i olika rumsligheter, kännas mysig och lustbetonad – men ändå vara hyggligt kravlös och kunna klara sig själv om man har mycket annat för sig ett tag. En sorts ”latmansträdgård” med lagom mycket att göra, om och när andan faller på – eller strunta i om man inte hinner eller orkar.

Loppisentusiasten Cecilia tacklade ekvationen med hjälp av sin känsla för inredning, och började helt enkelt inreda ute.

– Eller som jag brukar säga; jag utreder, säger hon glatt. Och inte nödvändigtvis med växter. Det finns mycket annat som också fångar stämningen, så att det känns charmigt och avslappnat mysigt.

Loppisar och antikbodar är riktiga skattgömmor, där det finns mängder av skönt slitna, rostiga och väderbitna prylar. Den ruffiga patinan ger ett extra lyft åt både blommor och grönt.

Skicklig på grupper

Cecilia har också förmågan att samla ihop tingen i grupper som blir rena ögonfägnaden. Det kan vara tio prylar i en samling och bara en enda planta. Ändå andas hela arrangemanget ”trädgård”.

Men det är ju inte så att trädgården har förvandlats till en loppis, med mängder av utspridda prylar huller om buller.

Fortfarande är trädgården präglad av lugna, öppna ytor och gräsmatta, med ett och annat knotigt gammalt fruktträd. Cecilia har sedan skapat öar och mer utpräglad rumskänsla med hjälp av små byggnader – som växthusen.

– Jag ville verkligen ha ett växthus, men inte för att fylla det med bara frösådder och odling från golv till tak. Mer för att ha det som en arbetsplats och kunna skapa en miljö runt omkring. Gärna i en del av trädgården som var lite mer privat.

Det blev startskottet för att göra något mer drastiskt och ta sig an den hopplöst branta slänten på husets baksida. Dess dagar som pulkabacke och vattenrutschkana var defintivt förbi.

De grävde om den, terrasserade den och lyckades plana ut marknivån på en yta stor nog att ge plats för både ett växthus och en köksträdgård strax intill.

– Men slänten var sorgligt vildvuxen efter alla år av tidigare ointresse och full av en massa besvärligt ogräs. Vi kunde ju ha täckt den med presenningar för att kväva ogräset, men det skulle ha tagit flera år.

En snabbare lösning var att täcka över ytan med tjock markduk. Ovanpå markduken lade de sedan på ett tjock lager gårdsgrus på den nya, plana ytan.

En lagom stor köksträdgård ovan mark kom på plats med hjälp av pallkragar.

Lagom krav i krage

– Fröpåsar är ju en billig investering. Jag odlar lite för nöjes skull, men har bestämt mig för att inte får bli ett krav. Skulle allt sloka och torka ihop, så är det inte hela världen.

På de ännu sluttande ytorna täcktes jordytorna istället med ett tjockt lager wellkartong och gamla tidningar för att stävja ogräset. Med ett nytt lager jord har Cecilia sedan planterat marktäckande växter som kaskadtimjan, backtimjan och rosenplister tillsammans med lavendel.

Även om växthuset inte är smockfullt av växter, så är det en perfekt plats för att driva småplantor, odla en del värmekrävande grönsaker och som arbetsplats för trädgårdspyssel.

Det finns inget vatten framdraget till växthuset. En budgetsmart och samtidigt estetisk latmanslösning, löser bevattningen. Cecilia fyller det stora träkaret med vatten och så sköter sig bevattningen själv med hjälp av solceller.

Ett växthus hade varit fullt tillräckligt och det hade inte blivit fler, om inte Cecilia hade fått ännu ett till skänks. Eftersom växthus visade sig vara perfekta för att skapa stämning och rumskänsla, tog hon sig an det halvtrista växthuset av kanalplast och fräschade upp det, för att sedan sätta upp det på husets framsida.

”Lilla Växthaket” är ännu ett växtrum, kring vilket hon samlat ögonfägnad och skapat fint sammansatta grupper av skönt slitet ”skrot”.

Fler platser lockar

Cecilias koncept, att ta fasta på något större och rejält som ett växthus och sedan bygga upp en miljö i dess närhet, går igen vid den lilla gäststugan på tomten.

Där finns nu en möblerad uteplats. Eftersom uteplatsen inte ligger precis inpå boningshuset, utan en bit ut i trädgården blir den också ett blickfång från huset.

Ett plank byggt i vinkel ut från gästhuset ramar in och gör det till en ombonat skyddad hörna. Både gästhuset och planket blir också helt naturligt väggar att möblera mot och på så vis få än mer rumskänsla.

– Vi har fortfarande stora, svepande gräsytor, men nu finns det utspridda, trivsamma platser att styra stegen mot och där man vill stanna till. Det gör att man gärna tillbringar mer tid ute. Och jag har planterat fler perenner, buskar och klängväxter för att få en frodigare känsla.

Läs också: Lyckas med tomater

En liten stämningshöjande detalj som inte riktigt syns på bild, är Cecilias mysbelysningar runt om i trädgården. Med hjälp av solcellslampor och vanliga batteridrivna blockljus med timers, tänds det upp på flera håll när mörkret faller.

Solcellslampor i växthusen, förvandlar dem till stora, skimrande ljuslyktor i mörkret. Allt utan att behöva dra el och till mycket rimlig kostnad.

– Det gör stor skillnad, för här ute på landet kan det annars bli ganska mörkt utan gatubelysning. Med lite spridda ljuspunkter utanför fönstren, blir det mer liv och känns mysigt även på kvällarna.

Fördelar med grus & flis

Markduk med ett lager av gårdsgrus blev ”golv” i Cecilias köksträdgård. Träflis är en annan, liknande variant. Det finns många fördelar med de båda materialen.

• Dränerar = inget kladd, inga stående vattenpölar.

• Mördarsniglar tycker inte om den skrovliga ytan.

• Lättskött! I det lösa gruset skyfflas ogräs lätt bort.

• Det ljusa gruset lyser upp trädgården.

• Snabbt och smidigt att lägga på plats.

• Du slipper gå med röjmaskin och köra av gräs intill odlingslådor och krukor. Inget gräsklipp som ”stänker” upp på krukorna och sedan torkar fast.

• Betydligt billigare än att lägga plattor! Träflis kan till och med vara löjligt billigt, om du kan hitta ett lokalt mindre sågverk att handla av. Grus av olika kornstorlek köper du billigast genom närmaste markanläggningsföretag.

Cecilias bästa pryltips

Cecilia har med åren blivit duktig på att spana in just den sortens prylar som enkelt hittar sin plats i trädgården. Här är några tips på vad hon spanar efter:

• Materialet ska vara äkta, rejält och gediget. Trä, metall, glas, korg, terrakotta…

• Färgerna ska vara naturliga – trärent, metallrent, rostigt eller grått eller grönt.

• Väderbitet, skamfilat, rostigt, buckligt, grånat, vindpinat – det ruffa blir oslagbart vackert ihop med fräsch grönska.

• Håll ständig utkik efter olika typer av kärl, flaskor, lådor, brickor, fönster, järnskrot och liknande, som känns som om de kan ha en möjlig funktion i trädgården. Då blir de prydnader som känns naturliga i sin omgivning.

• Snören, skyltar, verktyg känns också som om de är på rätt plats i trädgården och bidrar med rätt känsla.

• Fokusera på formen och möjligheterna! Försök att se förbi tingens färg och egentliga funktion. Mycket sådant går att fixa med ny färg, nya beslag och slippapper.