Kolla in den lummiga sagoträdgården i Småland

Monica Mattsson sitter på marken vid näckrosdammen i sin hemsydda, violetta klänning. Framför henne: En burk med penslar och staffliet med en stor, uppspänd duk. Bakom ryggen: En sky av blommande klematis och i fonden torpstugan, nästan överväxt av grönska.

När det blir dags att plantera, konstruera växtstöd av grenar och pinnar från skogen eller gräva i gropen till nästa damm svidar hon om. Trädgårdskläderna går i samma stil som de purpurfärgade hon bär när hon målar med den skillnaden att trädgårdsvarianten har en mossgrön kulör.

De som känner igen den prunkande trädgården kan leta bland minnen från Lands Öppen Trädgård. Många Land-läsare har besökt trädgården med det fantastiska torvtaket.

Här har prakten fått växa fram långsamt. Framför stugan ligger flera näckrosdammar, grävda för hand av Monica – med hjälp av hink och en liten planteringsspade.

– Med små verktyg förtar man sig inte, förklarar hon.

Läs också: Gör egen jord snabbt med solkompost

Maken på ängen

Letar man sig fram på de smala stigarna i den svårforcerade trädgården öppnar sig torpets äng. Det är maken Thomas domäner.

I den gamla ladugården, väl dold bakom höga vedtravar, stod en gång en ko. Nu är den vedbod – och ”showroom”. På egenhändigt byggda hyllor och bänkar radar keramikföremålen upp sig. Tunna, drickvänliga koppar, svulstiga tekannor och generösa fat, där glasyren skapar en egen, flammande värld.

Allt är drejat i den lilla verkstan på två gånger tre meter, värmd av en kamin bakom Thomas rygg när han sitter vid den fottrampade drejskivan.

– När det blir fullt här inne är det dags för bränning, säger han.

Den sker i en vedeldad ugn ett tiotal meter bort, självklart murad av honom själv av eldfast sten. När det är för torrt i markerna bränner han i en elugn hos ena dottern.

Palissad runt om

Runt alltsammans går ett högt trästaket, som Thomas har snickrat av utbakar han fått billigt på ett litet sågverk. Palissaden skyddar effektivt paret Mattssons mark från skogens rådjur, älgar och vildsvin.

Här, på torpet Källäng mellan Sävsjö och Nässjö, har Thomas och Monica levt i fyra årtionden. Här har de fostrat sina två döttrar och inte satt fler ekologiska fotavtryck än de absolut nödvändiga.

Höganästjejen Monica växte upp på ett 1970-tal präglat av oljekriser och kärnkraftsdebatt. I tonåren väcktes ett starkt miljöengagemang.

– Jag var som Greta Thunberg, säger hon.

Men ensam. Hur skulle hon kunna leva som hon drömde om, nära naturen och långt från bilar och utsläpp? Monica liftade till Dalarna för att bo på fäbod men det var inte så lätt att hitta rätt. Istället kom hon på att på en folkhögskola kanske hon skulle kunna hitta likasinnade. Hon sökte till Sörängen i Nässjö. Redan första dagen mötte hon Thomas, som varit elev föregående läsår.

– Vi satt uppe och pratade hela natten om vilket liv vi ville ha, säger Monica.

– Jag hade tur som hittade en krukmakardotter, säger Thomas med ett kärleksfullt ögonkast på sin hustru.

Målar ihop växterna

Det Thomas hade studerat på Sörängens folkhögskola var keramik. Nu var siktet inställt på en resa till Marocko för att lära och inspireras av det nordafrikanska hantverket. Avresan skedde redan dagen efter det första mötet med Monica.

– Jag längtade hem från dag två. Resande var inget för mig, säger han.

Ett år senare var Monica färdigstuderad och Thomas åter hemma i Småland. De började söka efter ett ställe att bo och leva på tillsammans.

Så hittade de fram till Källäng, bara några mil från där Thomas växt upp. I många år hyrde de torpet för ett par hundralappar i månaden, med fria händer att forma trädgård och hus som de ville.

– När jag började måla som tjugoåring bestämde jag mig för att jag inte ville ha ett vanligt jobb. Men ska man leva som konstnär måste man ha låga omkostnader. Thomas keramik har stått för maten och mina tavlor har finansierat trädgården. Vill jag köpa en växt måste jag måla en tavla först, berättar Monica.

Öppen Trädgård 2022 – här är alla trädgårdar du kan besöka

I mitten av åttiotalet blev Monica och Thomas Jehovas vittnen. Att hitta en religion, som sa att människans plats är på jorden, att här ska paradiset en gång uppstå, var en stor lättnad för Monica, som genom åren haft mycket ångest över miljöförstöringen och vart jorden och mänskligheten är på väg.

Efter omvändelsen blev det inre lugnare men rent praktiskt ändrade sig livet inte så mycket. Dagarna har gått med praktiska vardagssysslor och tungt kroppsarbete men också möjligheten att ta en paus när man behöver.

– Redan som väldigt ung hade jag en dröm om en trädgård där jag kunde kliva rakt ut genom dörren in i en djungel. Där jag kunde leva med mina katter utan några bilar runtikring. Jag låg ofta och fantiserade om det, säger Monica.

Solel och ny brunn

2004 inträffade katastrofen: Boningshuset fattade eld och brann ner. Dessbättre var försäkringsbolaget tillmötesgående och lät ägaren bygga nytt i samma stil – utan el och indraget vatten och med ett torvtak, där gräs och hallonplantor spirar.

Några år efter eldsvådan fick Monica och Thomas chansen att friköpa torpet av ägaren, som sett hur mycket Källäng betydde för dem.

Torksommaren 2018 sinade brunnen. Thomas och Monica fick hämta vatten hos en granne till hushåll, vattning och dammar. Det var tungt och när Thomas ärvde sina föräldrar tog han och Monica reda på om det skulle gå att få upp vatten ur en djupborrad brunn med hjälp av solenergi.

– Vi blev jätteglada när vi fick reda på att det gick! I och med klimatkrisen kan man ju inte längre vara säker på att regnet kommer som det ska, säger Monica.

Så fick paret, efter nästan fyra årtionden, solpaneler på ladugårdstaket och en djupborrad brunn. De kunde även köpa en miljöbil, skänka pengar till sina barn – och elektrifiera de indiska lyktorna. Men så långt som in i stugan kommer inte elen!

– Och så kan jag vattna med slang. Det är skönt, säger Monica och fortsätter:

– Men jag var lika lycklig när vi levde på väldigt lite pengar. Nu har vi provat bådadera och vet att man kan ha ett lika bra liv utan en massa pengar.

Njuter av naturen

Namn: Monica och Thomas Mattsson

Ålder: Båda är 64 år gamla.

Familj: Vuxna döttrarna Johanna och Josefin med respektive samt två barnbarn.

Bor: På torpet Källäng på småländska höglandet.

Gör: Målar, drejar, gräver och planterar, eldar och bakar bröd, njuter av naturen. Monica och Thomas har inte haft något förvärvsarbete på över fyrtio år utan lever på det keramiken och tavlorna inbringar.