– Visst är det väl tråkigt att så få känner till honom, utbrister Anita Steiner.

Hon är konstnär och författare. Under hela sex år grävde hon ner sig i Carl Peter Thunbergs fantastiska levnadshistoria.

– Det började med att jag läste hans första reseskildring från resan till Sydafrika och tänkte att den här mannen borde alla få veta mer om, säger Anita.

Resultatet blev boken Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg (Oktant). Den handlar om hans resor under åtta intensiva år, 1772-1779.

Anita har strängt kokat ner sin berättelse om Thunberg till en text på ett gammalt japanskt versmått, tanka, och illustrerat med sina egna teckningar.

– Jag har sått de flesta av växterna jag målat själv, för att verkligen se dem ordentligt, berättar hon.

Mannen bakom pelargonen

Carl Peter Thunberg var otroligt produktiv. Listan över de växter han var först med att beskriva och ge namn var lång.

– Han samlade 2 500 växter från Sydafrika och 700-800 växter från Japan. Då förstår man hur oerhört produktiv han var.

Många av de blommor vi tar för givet i dag kom hit med Thunberg. Den rufsiga ampelliljan i ditt fönster till exempel och den slingrande växten svartöga.

Läs också: 10 friska rosor värda att odla

Han var också först med att namnge och beskriva Pelargonium angustifolium, våra krukpelargoners urmoder.

Thunberg kallas ibland för Japans Linné. Han lyckades komma in i det stängda Japan som bara lät holländare komma över gränserna. Carl Peter blev anställd av holländska Ostindiska kompaniet och lyckades slinka in.

– I Japan fick utlänningar bara vistas på Deshima, en stängd halvö. Det var väldigt strängt och när de fick komma ut var de bevakade, berättar Anita.

Thunberg, som var både envis och påhittig, bytte till sig fröer och grävde efter dem bland höbosset i lagården. På utflykter kunde han låtsas bli kissnödig och rafsa åt sig något spännande i smyg när vakterna inte såg.

– Han brukar beskrivas som smart och älsklig och nu känner jag det nästan som om jag gått med honom där på Nagasakis stränder.

Det var där han lyckades nypa med sig vresrosen som han döpte till Rosa Rugosa.

Gammal rosenmamma

Vresrosen har med åren gett upphov till en hel grupp tåliga rosor – Rugosa-gruppen. De är inte lika vildsint växtvilliga som vresrosen men har ärvt mammas härdighet och friska bladverk.

Två tredjedelar av rugosa-rosorna kan växa bra i zon 6, 7 och 8.

I gruppen finns till exempel Hansa-rosen som du ser i kommunala planteringar, spontana korsningar som Örträskrosen och Gryts Bruk samt snoffsiga typer som ‘Blanc Double de Coubert.

Anita bor på Hälsö norr om Öckerö. Utanför huset står en vresros som visat hur tålig arten är.

– Jag satte den i en skreva i en hög med tång. Ändå frodas den berättar Anita.

Så sent som i oktober bjuder den på årets sista ros som vajar i snålblåsten.

En liten vinkning från Carl Peter Thunberg.

Vresrosen – vän eller fiende?

Nej, vresrosen Rosa Rugosa är inte förbjuden. Den är där emot en art som räknas som invasiv och kan bli förbjuden att odla i framtiden.

Redan nu är den ett problem på vissa ställen där den spridit sig och tar över men det gäller bara den rena arten Rosa Rugosa med enkla blommor.

Hybrider och korsningar är i många fall helt sterila och de som skjuter rotskott är lätta att kontrollera.