Så byggs ett trädgårdsparadis i stenigt och blåsigt läge

– Jag vet inte om här finns nå’t att se. Trädgården är ju bara under uppbyggnad än så länge, ursäktar sig Paula Warg.

Det finns att se. Och man undrar var det ska sluta.

När Paula knatar upp och ner för trappor, hällar och slingrande gångar över den femtusen kvadratmeter stora tomten dyker den ena överraskningen efter den andra upp: Magnolior och blå bergsvallmo, dillpioner och en dahliarabatt nedanför klippan. Ja, till och med ett tulpanträd finns här.

Skatt under krypgranen

Lyfter man blicken ser man glittrande vatten var man än befinner sig på tomten. Tvärs över viken ligger Åmål. Att ta båten dit är snabbaste sättet att komma till affären när något saknas i kylskåpet. Under alla år som stadsbor var Paula och hennes make Olle riktiga båtmänniskor. Men så kom sommarstugan i Sjövik ut till försäljning 2013.

– Olle tog med mig hit på en svamptur med mopparna. Koltrasten spelade, jag såg alla möjligheter och tänkte att här vill jag bo, minns Paula.

Att det stod en tall kloss på stugan och skymde sikten och att en gigantisk krypgran dolde hela berget var inget som stoppade henne. Det blev stugköp och när krypgranen plockades bort hittade hon och Olle fina stigar och stenläggningar under den.

– Vi har alltid drömt om att bo såhär, säger Paula.

Slipper äntligen kommentarerna

Hon och Olle hade letat efter ett ställe i 35 år när de kom till udden. De började med att renovera stugan men 2017 beslöt de sig för att bygga ut den, sälja villan i stan och flytta ut permanent.

– Att bo här är som att ha semester året om. Jag saknar inte båtlivet för fem öre. Vi brukade även åka till fjällen varje vinter. Nu längtar jag ingenstans.

Framför allt längtar hon inte tillbaka till stan. Där fick hon kämpa för att få sina älskade surjordsväxter att trivas. Här ute växer de så att det knakar. Att få en intressant struktur på den platta villaträdgården var heller inte lätt. Att släpa hem stenar från skogen och stapla torvblock för att få till lite höjdskillnader är något hon har kunnat lämna bakom sig nu.

Dessutom slipper hon kommentarerna av grannar och förbipasserande.

– Jag nästan kröp ut i trädgården för att inte synas och behöva höra ’Nu är du ute igen’ och ’Vad du sliter’, säger Paula.

Där många andra mest såg jobb, krav och måsten såg Paula glädje, avkoppling och ett skönt sätt att använda kroppen.

– Trädgårdsarbete är bra träning, inte minst här ute med alla trappor.

Sparar all jorden

Intresset har hängt med ända sedan barnsben. När familjen reste mellan Göteborg, där Paula växte upp, och fritidshuset i Dalsland stannade de alltid till hos farmor på vägen. Då brukade Paula krypa upp i en fåtölj med farmors blomsterböcker, bläddra och drömma. I sjuårsåldern fick hon en egen liten lott på lantstället, där hon odlade blommor och grönsaker.

Den första egna trädgården hörde till radhuset, dit hon och Olle flyttade när de blivit ett par. Paula kompletterade snabbt den lilla plätten med en kolonilott. Nästa steg var villan i stn. När hon och Olle flyttade därifrån var det inte mycket gräsmatta kvar.

De stunder Paula inte är ute och grejar ägnar hon sig gärna åt att läsa trädgårdstidningar, hämta inspiration på Instagram och Facebook eller besöka andras trädgårdar.

Även om Olle ibland hjälper till med riktigt tunga stenar brukar han få hållas med sina byggen medan Paula röjer, gräver och planterar. Den jord som skalas av från hällarna tar hon vara på.

– Jag river ner den och lägger den nedanför berget, blandar med kompost, torv, hitfraktad jord och hästgödsel. Sedan planterar jag i det, berättar hon.

En hel del växter är gamla kärlekar från stan, som hon har grävt upp och flyttat med. Andra kommer från favoritplantskolorna i trakten. Jorden sköljs alltid nogsamt bort innan planteringen. Än så länge är udden snigelfri.

Några stora sjok av perenner är inte Paulas melodi. Hennes berg liknar mer en botanisk trädgård.

– Jag vill ha så många grejer som möjligt, inte många av samma. Bladen är viktiga när jag väljer men också att få till det med blomning hela säsongen.

Så utmanas ett blåsigt läge

Ute på Paulas och Olles udde är det aldrig vindstilla. Detta faktum har de hanterat genom två motstridiga strategier: Anpassning och trots.

Paula berättar:

”Att se sig om och notera vad som redan växer på platsen är smart. Här fanns rönn och fläder, som tål blåst bra. Därmed har jag satsat på olika sorter ur de växtgrupperna, som ullungrönn, spetsrönn, trådrönn, pärlrönn och blodfläder – särskilt på de mer utsatta lägena.

Samtidigt ska man inte vara rädd för att utmana. Googla, fråga en duktig plantskolist och våga sedan satsa på sådant som ligger på gränsen till vad som ska gå. Så har jag gjort med exempelvis japanska gaffelolvon och tulpanträd och det har gått bra.

Många är lite rädda för att satsa på rododendron i ett vindutsatt läge men det är inga problem. Jag håller mig till Jacksonii-hybrider och låga sorter och sätter dem tätt. När de växer till sig är det bara att glesa ut. Rododendron är lätta att flytta!

Sedan får man förstås jobba en del med vindskydd också. Runt min nya pallkrageodling har jag till exempel satt en avenbokshäck som skydd.”

Odlar på berg i dagen

Trädgårdens ålder: Sex år.

Yta: Cirka 5000 kvadratmeter.

Läge: På en smal udde i Åmålsviken.

Jordmån: Berg i dagen.

Zon: 3.

Lyckas bäst med: Rododendron och funkia.

Aldrig i min trädgård: Sådant som fröar av sig! Nävor gillar jag till exempel men väljer sådana som inte fröar.

Drömmer om: En vinterträdgård att övervintra citrus, olivträd och andra medelhavsväxter i.

Instagram: @wargiz