Trädgårdsintresset var precis lika med noll, när Thomas för drygt tjugo år sedan tog över släktgården. Uppvuxen på gården bestod hans tidigare insatser på sin höjd av att plocka lite bär från bärbuskarna och någon gång ibland hjälpa till med den tidsödande klippningen av de många metrarna av buxbomshäck.

– Den var överväldigande stor och jag hade ju mycket annat att sköta på gården, minns Thomas. Jag tänkte först, att om jag behåller buxbomsparterren och gräver bort resten, så blir det mer hanterbart.

Men han tvekade ändå vid tanken på att ta ner träd och högvuxna häckar. Så här ute i det öppna, skånska jordbrukslandskapet är det just träd och häckar som bromsar vindens framfart.

Han tvekade så pass länge att han, lite ofrivilligt först, ändå fann sig själv i full färd med att börja sköta om även de delar han först tänkt gräva upp.

100 år gammal buxbom

Gården är flera hundra år gammal, men den fyrlängade byggnaden kom på plats först efter skiftet på 1870-talet.

Per Olsson var kusin till Thomas farfar och den trädgårdsentusiast som en gång anlade trädgården. Inte vilken trädgård som helst. Per spände bågen högt och utformade en så kallad buxbomsparterr, där de stora blomrabatterna ramas in av låga, täta, välklippta häckar. Något som på den tiden var en vanlig syn vid storståtliga herrgårdar och slott – betydligt mindre vanligt hos vanligt folk.

Men han var ambitiös och gjorde förmodligen det mesta jobbet själv, genom att sticklingsföröka häckplantor och dela perenner.

I början var de förstås blygsamma, små buxbomsplantor. När Thomas föräldrar sedan tog över gården i mitten på 1900-talet, byggde de vidare i samma anda och planterade ännu fler buxbomsplantor. Nu drygt hundra år senare är trädgården ordentligt uppväxt och ser förmodligen ut precis så, som den ursprungliga visionen var.

Thomas, som först känt sig handfallen inför den överväldigande uppgiften att sköta en så omfattande trädgård, tog sig an den genom att lösa praktiska problem. Han konstaterade att vattenavrinningen var dålig. Varje gång det regnade ställde sig vattnet i trädgården, eftersom lerjorden inte dränerade ordentligt.

Att gräva om rabatter var inte bara tungt – han behövde tänka mer långsiktigt också. Så han började jordförbättra med kompostjord. Stora mängder kompostjord.

– Jag kör till återvinningscentralen i trakten och fyller en vagnslast, skrockar han. Det blir tre ton till mig och så lägger jag av ett par skopor hos grannarna också, när jag ändå är i farten.

Läs också: Pergola i sommar – tips, stilar och knep för ett lyckat bygge

Bulliga rabatter med mask

Ny kompostjord varje år har med tiden lönat sig mångfalt. Odlingsbäddarna som förut var en aning ihopsjunkna har byggts upp igen, jorden har blivit fint lucker och full av daggmaskar, vattnet rinner numera undan och dessutom växer allt så att det knakar. Och så är det lättare att dra upp ogräs, när inte jorden är så kompakt längre.

– Det finns inga djur på gården längre, förklarar han, och därför ingen tillgång på egen gödsel. Men ett par centimeter kompostjord ger all gödning som behövs. Dessutom luktar det ingenting!

Med tiden kröp sig också trädgårdsintresset under skinnet på Thomas. För att klara av att vårda den fina trädgården, var han tvungen att lära sig. Med kunskapen växte också glädjen och entusiasmen.

Nu är han stolt över att ha bevarat detta stycke av kulturhistoria. Den har inte påverkats av de olika trender som passerat genom åren, men sedan Thomas blev trygg med sitt eget trädgårdskunnande, har han gjort en del egna förändringar.

– Fast det jag har gjort, har nog snarare återställt den mer likt sitt ursprung, ler han. För på 60-talet smög det sig in en del barrväxter här, som sedan växte sig alldeles för stora. De fick jag till sist ta bort, för de inkräktade på buxbomshäckarna.

Härlig mix av färger

Thomas har också fyllt på med flera växter. Även om väldigt många växter stått här och blommat ihärdigt så länge någon ens kan minnas, så händer det ju att en del växter till sist ger upp och försvinner. Då sätts det nya växter.

– Jag är inte så strikt med färgskalan, utan blandar och fyller i de hål som uppstår med något jag tycker passar helt enkelt.

Men just den attityden fungerar extra bra med trädgårdens karaktär. Här består blandningen till stor del av gammaldags mormorsblommor i en härligt spontan mix av glada färger. Yvigt, frodigt och tätvuxet, likt mormorsrabatter förr.

Thomas har också satsat på att förlänga blomningen. Från vårens första lökväxter som tittar upp i februari, finns här något som blommar långt in på hösten, när de sista dahliorna viker sig för frosten. Då är det också dags att plocka upp begoniorna. Det är samma bestånd av herrestadsbegonior som vuxit i en lång rad längs gräsmattan, så länge någon kan minnas.

– Ingen kan säga säkert hur länge de stått här, men det finns bildbevis på att de fanns här när jag var liten, berättar Thomas.

Sedan erkänner han, att alla trädgårdssysslor görs kanske inte precis den tid som trädgårdspraktikan säger är mest lämplig. Med jordbruket att sköta och mycket annat att göra på gården, så får en del sysslor skötas när tid ges helt enkelt.

Ett äventyr för två

Tack vare de milda vintrarna, kan många vårsysslor göras undan redan i december och januari. Lyckligtvis har han numera både hjälp och sällskap i trädgården. Det som innan var enbart Thomas trädgård, är numera också Kristins trädgård.

– Jag kunde absolut ingenting när vi träffades, skrattar Kristin. Det var knappt så att jag kunde hålla krukväxter vid liv.

I början var Thomas orolig att Kristin skulle tycka att det var tråkigt med allt trädgårdsjobb. Men hon ville gärna vara delaktig och det visade sig snabbt att hennes sinne för ordning och reda blev en tillgång.

Hon har gjort det till sin uppgift att kratta, städa och putsa bort vissna blommor, vilket i sin tur gynnat blomningen.

Som en frisk fläkt har hon också blåst in i Thomas liv och ser trädgården med nya ögon. Nu gör de gemensamma planer på förnyelse. För visst finns det utrymme för lite nya idéer i denna gamla pärla till trädgård. Sin grundkaraktär får den ändå behålla.

Med gemensamma krafter och en rejäl dos arbetsglädje kan det som är bra, göras ännu lite bättre.

Begonior år efter år

Knölarna plockas upp var höst och ställs på vinterförvaring i källare, för att sedan väckas upp på våren igen och planteras ut.

Eftersom begoniaknölarna växer till sig vart år, kan de också delas regelbundet. På så vis utökas antalet plantor. Om någon planta skulle hälsa hem, finns där alltid tillräckligt med ersättare. Alla har fortfarande sitt ursprung från samma begonior som planterades här ursprungligen.

Långlivade klassiker på gården

Många av växterna planterades redan när trädgården anlades för drygt hundra år sedan och står fortfarande kvar. Andra växter tillkom i mitten på 1900-talet.

• Bokbersån
• Rosa, gammaldags rosor
• Buxbom
• Herrestadsbegonia
• Praktröllika
• Praktlysing
• Brandgula dagliljor
• Rosa flox
• Praktbetonika
• Blå bolltistel
• Gul solbrud
• Axveronika
• Ormbunkar

Flera av gårdens långlivade växter tillhör det som brukar benämnas ”mormorsblommor”.

Ett genomgående karaktärsdrag bland just mormorsblommor är att de ofta är både torktåliga, kravlösa och spridningsvilliga växter. Det var förmodligen just det som gjorde dem vanliga och populära förr i tiden.

Härma stilen: Fyra sätt att använda de vildaste växterna

Växter som gärna sprider sig som kuddar eller med rotskott har sina fördelar. Samma sak gäller växter som frösår sig lite överallt.

Utan dem kan en stor gårdsträdgård bli en onödigt dyr historia.

1. Fyll ett fält

Nunneörten är ett paradexempel på en växt som verkligen växer till där den trivs. Hos Thomas och Kristin har den fått fylla en hel slänt. Massverkan för noll kronor.

2. Marktäck under träden

Murgröna, vintergröna, hasselört, myskmadra och brokbladig kirskål kan breda ut sig för mycket om de släpps helt fria. Gör som hos Thomas, låt dem få en avgränsad plätt som de får fylla.

3. Dela upp i klungor

Det finns människor som tycker illa om praktlysingen eftersom den gärna breder ut sig. Det är synd. Se hur vackert Thomas gjort genom att dela upp bestånden i klungor och sätta dem tillsammans med annat.

4. Välkomna de frösådda

Precis som olika sorters ettårig vallmo dyker nattljuset upp lite där det vill. Jaga dem som sitter fel tidigt på våren och flytta dit du vill ha dem.

Faktaruta

Trädgårdsinnehavare: Thomas Persson 55 år och Kristin Carphagen, 45. Thomas arbetar som truckförare och fritidsbonde på egna gården, med Kristin är barnskötare.

Var: Österlen, strax utanför Brantevik.

Trädgårdens ålder: Ursprungligen anlagd 1910-15. Delvis utökad 50/60-talet, men sedan dess har den haft sin nuvarande form.

Yta: 1000 kvm

Jordmån: Lättlera. Förbättrad med kompostjord de sista 15 åren.

Zon: 1 – men vindarna från Östersjön strax intill kan göra vintrarna bistra.

Lyckas bäst med: Köksträdgården och dahliorna.

Kommer aldrig in i trädgården: Trädäck och betongsten.

Drömmer om: Växthus någon gång i framtiden

Kan inte vara utan: Herrestadsbegonia – de är en tradition och dahliorna, för deras långa blomning.

Besök trädgården: Thomas och Kristin brukar vara med i Lands Öppen Trädgård. Tyvärr evenemanget inställt i år men håll utkik efter deras trädgård i listan över öppna trädgårdar 2022.