Om Trine Ekdahl får välja mellan diamanter och gråsten, så är valet självklart. Till jul eller när hon fyller år och maken Bo frågar vad hon önskar sig, blir svaret snabbt; STEN! Massor av sten!

Sten får hon också och eftersom gråsten är billigare än diamanter så får hon hela lastbilsflak med sten.

– Det brukar bli vart annat år ungefär, säger Trine med ett glatt leende. När jag sedan har lagt sten en hel sommar, har jag liksom mättat behovet och är trött på stenläggning. Ofta säger jag ”aldrig mer” och tar paus ett år.

Men idéerna och inspirationen kommer ju tillbaka när hon vilat från det ett tag.

– Snart är jag där igen. På knä i sättsanden och med klubban i hand. Det är som meditativ terapi att lägga sten och jag kan hålla på i timmar. Sedan sover man gott efter ett arbetspass.

Svampig överraskning

Det är annars så lätt att tro att korsvirkeshuset med sin charmiga gårdsplan har sett ut så här i långa tider. Den fina skånelängan i rött tegel är också mer än tvåhundra år gammal och osar av charm. Det var just den där charmen som fick Trine och Bo att huvudlöst förälska sig i huset. Så handlöst att de i princip köpte det på stående fot, utan att ens besiktiga det ordentligt.

De brukar skoja att det nog var tur att de inte gjorde det, för då skulle köpet aldrig ha blivit av. Huset visade sig ruva på en obehaglig överraskning. Det var svårt drabbat av hussvamp och golven var så uppruttna att de trampade rakt igenom golvplanken.

– Lyckligtvis betalade vi ingen förmögenhet för huset, berättar hon. Tur var väl det för vi fick blåsa ut huset fullständigt, sanera det och bygga upp det igen inifrån. Det blev en renoveringsresa med hårt arbete under flera år, innan vi ens kunde flytta in.

Har tagit fram huset

Nej, de skulle inte vilja göra om det, men idag är de väldigt glada att det trots allt blev gjort. De älskar sitt korsvirkeshus och känner en stolthet i att de räddade det till eftervärlden. Numera syns det också! För under många år låg huset dolt bakom höga häckar och en buskig, förvuxen gran i en trädgård som var mer likt en djungel. Där stod gräset högt med hela fält av brännässlor och en ”skog” av sly från allehanda träd som vildsått sig. Allt det är ett minne blott efter Bo och Trines uppröjningsarbete.

På husets entrésida ligger idag en stor kullerstenslagd gård, i vars mitt det finns en cirkelrund rabatt med en välvuxen klotrobinia, omgiven av bland annat stäppsalvia. Gårdsplanen kantas av breda grusgångar och en ligusterhäck. Runt om har Trine grupperat krukor och trädgårdsmöblemang på ett dekorativt sätt som ger ett inbjudande och mycket prydligt intryck.

Väljer helst lättskött

Det märks att här bor någon som verkligen gillar att dona och fixa. Det är ju lätt att tro, att den där kullerstensläggningen är ursprunglig, för det var vanlig syn förr på gamla Skånegårdar. Men icke – all kullersten som är synlig för blotta ögat är nylagd.

Vid en av sina urgrävningar upptäckte de visserligen resterna av en gammal stenläggning en bit under mark. Den är ju en del av husets historia, så den lämnades kvar orörd och de lade bara ny sten ovanpå.

– Mitt första projekt var egentligen en stenmur ner mot ängen intill. Det var rena styrketräningen hela den sommaren och ett evigt pusslande med stenar. Efter den kände jag mig redo att också lägga kullersten.

Läs också: Skrota gräsmattan! Här är 4 lättskötta alternativ

Mer spontant i privata trädgården

Då ritade hon upp allt i förväg och planerade precis hur det skulle se ut. Men när framsidan var färdig, har hon sedan avancerat vidare i den bakre, mer privata trädgården. Där växer stenläggningarna fram lite mer spontant efterhand som hon får inspiration och griper sig an en viss del av trädgården.

Det är inte lika stramt med raka kanter, utan böljande och mer organiskt i formen. Det finns fortfarande gräsmatta kvar, men den är mer som gröna pauser mellan Trines stenläggningar och gräsmattan krymper lite efterhand.

Strukturen och formerna är viktigare än själva blommorna för Trine. Växter behöver inte vara sällsynta för att vara vackra. Hon väljer hellre lättskötta perenner och mest efter deras bladverk. Ofta blir det buskar och träd. De bildar en grön stomme och utfyllnad, utan att tränga sig på för mycket med någon given färgskala.

Färgerna och stämningen vill Trine helst kunna ändra på och variera från år till år. Därför satsar hon mer på krukplanteringar med säsongsblommor. Ett år kan det bli bara vita blommor, ett annat år mer svala blåtoner och ett tredje blommar krukorna i varmt rött och gult.

– Det är en del av skaparglädjen, förklarar hon. Jag gillar att kunna möblera om och förändra. Och så gillar jag att dekorera med prylar, så därför får gärna den ”fasta” växtligheten vara lite återhållsam och mer som en grön inramning.

För återbruk och secondhand är en annan av Trines stora intressen. Både hon och Bo har blivit något av experter på att leta efter och fynda gammalt material, både via tidningsannonser, Blocket och på loppisar och butiker för byggnadsvård.

– Vi gillar patina och tycker om när saker bär med sig spår av flera års användande. Det passar ju bäst ihop med stämningen i huset. Men skattletaren inombords blir ju också väldigt nöjd när man gör riktiga fynd.

Förvandlar det fula

Och visst kan man känna sig nöjd när man inte bara har byggt sig ett lusthus och orangeri, utan dessutom ha gjort det för nästan inga pengar alls – främst med återbrukat material. Eller av att lägga en uteplats med gamla plattor man fått gratis. Vanliga, släta betongplattor som sedan Trine enkelt förvandlat till något extraordinärt med vanlig målarfärg.

– Man kan få hur fint som helst, bara genom att beställa färdigt och sedan betala. Men hur kul är det? Inte ett dugg, skulle jag vilja säga. Jag älskar utmaningen i att ha något ganska fult eller inte särskilt spännande och sedan klura på hur det ska förvandlas.

Ständigt nya idéer

Så egentligen är trädgården en enda stor lekstuga och hobbyverkstad för en loppisfantast med kreativ klåda. Här får hon utlopp för all sin skaparlust. När hon inte lägger kullersten och bygger stenmurar, så dekorerar hon med sten och återbruk. Det är ett ständigt flöde av nya idéer.

– Tanken på att trädgården en dag skulle bli ”färdig” gör mig bara ledsen, säger Trine eftertänksamt. Det är inget jag eftersträvar. Jag ser den hellre som något som ständigt kan förändras, förnyas och utvecklas.

De har fått sig berättat att det en gång i tiden, för länge sedan, ska ha funnits en riktigt fin trädgård vid huset. Och även om målet inte är att ha en ”färdig” trädgård, så vågar vi påstå att de redan lyckats göra just det – att ge det gamla korsvirkeshuset dess värdighet tillbaka och en riktigt fin trädgård igen.

Fem fina loppisprylar för trädgårdsentusiasten

• • Krukor och urnor – men också allt annat som kan fungera att plantera i, som zinkbaljor, trälådor, stora korgar, tunnor, hinkar, mjölkspannar m.m.
• • Vackra vaser! Med ett förråd av vaser kan man ge bort sina handplockade buketter, färdigarrangerade i vas.
• • Allt möjligt av metall – smidegrindar, gardinstänger, gamla vagnshjul, verktyg. Metall funkar utomhus och kan bli roliga prydnader.
• • Gamla trästegar. Fina som prydnad, men kan också fungera som klätterställningar.
• • Blommigt porslin. Fint att duka trädgårdsfika eller till fest med en galen mix av blommiga tallrikar.

Växtfavoriter hos Trine

• Akleja – tacksam och växtvillig.
• Fingerborgsblomma – bestämmer lite själv var den trivs.
• Funkia – alla sorter funkar bra!
• Lavendel – för doften och den härliga färgen.
• Murgröna – för att det sköter sig själv och är vintergrön.
• Ormbunkar – fyller ut och fyller i mellan andra växter.
• Penséer – står sig länge och finns i många färger.
• Prästkrage – ingen svensk sommar utan den.
• Rosor – skapar stämning av gammaldags romantik.
• Stockrosor – passar så fint med den gamla gårdsmiljön.

Här bor: Trine Ekdahl, 56, och Bo Gustafsson, 61 år. Trine är undersköterska och Bo arbetar med parkskötsel.

Trädgårdens ålder: ca 15 år. Huset är från slutet av 1700-talet, men när Trine och Bo kom hit 2006 fanns ingen trädgård kvar – bara en vildvuxen djungel av nässlor och sly.

Zon: 1

Jordmån: Lerblandad jord.

Trädgårdsyta: 1300 m2.

Lyckas bäst med: Murgrönor.

Kommer aldrig in i vår trädgård: Tagetes.

Drömmer om: Ännu mer sten – eller kanske en berså av vackra rosor med härlig doft.

Kan inte vara utan: Min sekatör och min sten.