Det vackraste, matigaste och friskaste landet i min köksträdgård består av tre formstarka personligheter: purjolök, kronärtskocka och jätteverbena.

Purjolöken ger stor skörd, kronärtskockan är en stilig delikatess och jätteverbenan bjuder på blomsterprakt utöver det vanliga. Massor av små, lila blommor som tycks sväva över purjo och skockor och lockar mängder av fjärilar och humlor. Så har även de vilda grannarna fått ett bidrag till skafferiet.

Rådjuren är däremot inte intresserade – och det är en stor fördel om man odlar i ett rådjurstätt område. De flesta av bäddarna är täckta av vita dukar eller nät. Det är inte snyggt – men är det inte rådjur så är det kålfjäril eller morotsfluga som ska hållas undan. Då är det härligt med ett land som pryder sin plats!

Läs också: Guide: Förkultivera och förså

Förnöjsam purjo

Purjolök är lätt att ha att göra med, plantorna är oftast friska och förnöjsamma när de väl kommit ut på friland. De späda stråna ser inte mycket ut för världen när de planteras ut men sakta men säkert växer de till riktiga bjässar.

Villkoret är att de får tillräckligt med näring och vatten. Jag vattnar ofta med väl utspätt guldvatten och annat näringsvatten och täcker jorden med vad som finns till hands för att hålla kvar fukten.

Samma behandling passar även kronärtskocka. Jätteverbenan behöver inte lika mycket näring men den verkar inte ha något emot att växa i samma välgödslade bädd.

Skenbart skir

Jätteverbena har länge lyfts fram av esteter och designers. Den har ett speciellt, elegant växtsätt som passar i många sammanhang. På håll ser den skir ut med mängder av små, svävande blommor. Men stjälkarna är styva och står stadigt utan stöd trots att de lätt blir en bra bit över metern höga.

Den är lika vacker i ensamt majestät som i kombination med såväl lägre som mer jämnhöga kompisar. Passar både i kruka och i rabatt, med sommarblommor eller prydnadsgräs. Framför allt har den en självskriven plats i den blommande köksträdgården.

Grönsaksfavoriten

Kronärtskockan är verkligen kronan på verket i såväl den här kombinationen som i köksträdgården i allmänhet. Så stilig i sin strikta, pampiga växtform och taggiga look. Blomkorgarna för tanken till tistlar och kardborrar.

De är släktingar i familjen korgblommiga växter, eller asterväxter som de också kallas. I familjen ingår blommor som prästkrage, maskros och solros samt köksväxter som sallat, svartrot och jordärtskocka. Blommorna sitter samlade som i en korg, omgivna av holkfjäll som hos kronärtskockan utgör de matiga bladen. Förutom dessa är det blombotten som man äter.

Kronärtskockan var min första favoritgrönsak. När jag var barn tycktes bladen oändligt många och räckte gott och väl till hela familjen. Nu behåller jag gärna en hel skocka för mig själv. De få plantor jag odlar ger ingen jätteskörd, men åh, vad de är goda!’

Läs också: Allt om försådd

Alla startar tidigt

En annan egenhet som den storvuxna trion delar är att de ska förodlas tidigt. Senast i mars ska fröna i jorden. Planteringen når sin höjdpunkt i augusti och sedan står den sig vacker och givande hela hösten.

Okej, kronärtskockorna skördas i augusti men vid det laget har jätteverbenan ändå växt sig så frodig att det knappt märks. Purjolöken kan skördas ända tills tjälen sätter stopp. Med purjo i planteringen är det inte svårt att bli självförsörjande på lök.

Verbenan plockar jag till buketter åtminstone tills frosten kommer. De små blommorna är fina att blanda med andra, storblommigare sorter såväl som med blad, kvistar och gräs och den lila färgen passar till det mesta.

Tips för en lyckad trio

Så i tid: Så jätteverbena inomhus i januari-mars, kronärtskocka i februari-mars och purjolök i mars-april. Placera på en ljus och sval plats när sådderna kommit upp. Så fröna glest i exempelvis ett plasttråg från butiken.

Plantera om: När småplantorna går att hantera planteras de om i egna krukor. Purjolökarna är så många att de får klara sig med en liten kruka men kronärtskocka och verbena får lite större krukor eller avklippta mjölkförpackningar.

Avhärda: I slutet av maj eller början av juni när risken för frost är över är det dags att plantera ut småplantorna i kökslandet. Då ska de vara ordentligt avhärdade, det vill säga ha fått vänja sig vid utelivet stegvis. De kan till exempel stå på en skyddad plats ute någon vecka eller två, de första nätterna kan de bäras in eller skyddas med fiberduk.

Gödsla: Kronärtskocka och purjolök vill ha gott om näring och vatten. Grundgödsla på våren och komplettera med näringsvatten under sommaren.

Purjolök härstammar från vild purjolök som växer vilt i Medelhavsområdet. Toppa småplantorna så blir de kraftigare. Plantera djupt i egna håll och fyll på med jord efter hand som de växer. Det gör att de vita halsarna blir längre. Purjo är tvåårig och kan övervintras och skördas tidigt på våren. Andra året skjuter den snart en blomstock.

Kronärtskocka har förädlats från kardon, en historisk köksväxt som växer vilt i Medelhavsområdet. Hos kardon är det är stjälkarna man äter. Kronärtskockan vill ha gott om plats så plantera inte de andra växterna för nära. Den är egentligen flerårig och kan med lite pyssel övervintras i milda och väldränerade lägen.

Jätteverbenans frö behöver både ljus och en köldperiod för att gro. Eftersom fröna är ljusgroende ska de sås ytligt, bara 0,1–0,2 cm djupt. Sådden placeras sedan svalt, i kylskåpet eller utomhus, i 2–4 veckor, innan de placeras i rumstemperatur. Det finns fler sätt att göra detta och fröfirmorna tipsar på sina webbplatser. Men, det finns också förbehandlade fröer att köpa. De gror snällt utan köldbehandling.