Här är lömska planen som bäddats in i livsmedelsstrategin

För några veckor sedan presenterade regeringen sin efterlängtade livsmedelsstrategi, ett dokument som ska ange inriktningen för Sveriges livsmedelspolitik fram till år 2030.

Vid en första anblick ser vi många positiva formuleringar och fina ord om hållbarhet, miljömål, ökad självförsörjningsgrad och minskat regelkrångel. Så långt är allt väl.

Skrämmande plan

Men dokumentet innehåller också en tydlig och skrämmande plan för att kunna sälja ut vår viktigaste naturresurs – åkermarken.

Om planen genomförs så kommer det att vara dödsstöten för det småskaliga och hållbara jordbruket som ända in på 1980-talet stod för den största delen av vår matförsörjning.

Som en trojansk häst

Likt en trojansk häst har den lömska planen bäddats in i positiva ord om konkurrenskraft. Under punkten ”strukturutveckling” vill regeringen ändra på jordförvärvslagen, så att aktiebolag lättare ska kunna köpa upp jordbruksmark.

Det betyder att priset på åkermark kommer att öka i en allt högre takt. Bondens viktigaste resurs, jordbruksmarken, blir snart så dyr att vanliga bönder inte har en chans att köpa den.

Medveten strategi

Tyvärr verkar en sådan utveckling vara en medveten strategi, eftersom utredningen också föreslår en översyn av arrendelagstiftningen.

De få bönder som kommer att finnas kvar blir i bästa fall drängar åt kapitalet – som arrendatorer på sina forna gårdar.

Motsäger varandra

Livsmedelsstrategins olika delar motsäger varandra på flera punkter. Till exempel verkar regeringen tro att vi kan konkurrera med amerikanskt eller kinesiskt industrijordbruk – samtidigt som vi har höga skatter och högt djurskydd.

Man konstaterar att ”kostnadsläget för insatsvaror och arbetskraft är högre än i jämförbara länder” men tror ändå att det kan lösas genom produktivitetsutveckling och strukturomvandling.

Global konkurrens

Man erkänner att inhemsk matproduktion behövs ur ett beredskapsperspektiv men trycker ändå hårt på att vi ska hävda oss i den globala konkurrensen.

Exportmöjligheter verkar vara viktigare än att föda vår egen befolkning.

Inte nytt

Trots stora ord är detta ingen ny politik.

På 1960-talet drev Socialdemokraterna en omfattande storleksrationalisering och 1990 genomfördes en avreglering och marknadsanpassning.

Resultatet av de reformerna vet vi nu: Nedläggningen av jordbruk och minskningen av vår självförsörjningsgrad har aldrig gått så fort.

Möjlig i södra Sverige

Regeringens strategi är dessutom bara möjlig på södra Sveriges slättland.

I skogs- och mellanbygder sätter de geografiska förutsättningarna stopp. Här kommer jordbruken att dö ut i allt snabbare takt, landskapet kommer att mörkna.

Ta betalt för bullerbyupplevelse

Den sista försörjningsmöjligheten för oss som bor kvar blir att ta dyrt betalt för en naturromantisk bullerbyupplevelse.

En konstgjord andning som finns kvar så länge den urbana medelklassen tycker det är trendigt att köpa mat direkt från bonden någon månad varje sommar.

Kan föda befolkningen

Istället för sin blinda tro på storleksrationalisering borde regeringen se värdet i att ha en hållbar matproduktion i hela landet. Små- och medelstora familjejordbruk har historiskt kunnat föda landets befolkning.

Med rätt politiska förutsättningar kan vi göra det igen.

Fredrik Wangsten och Marina Eriksson, Förbundet Sveriges Småbrukare

Vad tycker du? Skriv en debattartikel – så här gör du!