Replik på debattinläggen: "Vi behöver en mer nyanserad diskussion om ViLA för häst" av Viktoria Östlund, ordförande LRF Häst och "Förändring krävs för att inte tappa duktiga hästföretagare" av Johan Eriksson, ordförande i Svenska Hingsthållare.
I betänkandet av den statliga hästutredningen föreslås villkorad läkemedels-användning (ViLA) för häst. På detta sätt skulle djurvälfärden förbättras och veterinärkostnaderna minska. Svenska Djurskyddsföreningen samt flera veterinärorganisationer håller inte med förslaget och menar att det inte går att likställa häst med ViLA inom animalieproduktionen vilket framförts. Hästhållare i allmänhet är mindre insatta och har inte samma kunskap för att själva undersöka, ställa diagnos och ha läkemedel hemma för egen behandling av sina hästar. Nu har LRF Häst skrivit i de två senaste debattinläggen att de menar att ViLA inte är för alla utan "enbart för hästföretagare" och "endast avser professionella aktörer inom hästnäringen, inte hobbyverksamheter" samt att de även har backat på att det "inte gäller tävlingsverksamhet" där det är upp till respektive sportorganisation att reglera. Då kvarstår endast professionella hästföretagare som till exempel stuteriägare/hingsthållare samt större ridskolor, där det ofta finns både lång erfarenhet och stor kunskap, men det är också vanligt att det kombineras med tävlingsverksamhet. Vad gäller stuteriverksamhet så finns redan idag en ansvarig stuteriveterinär som till viss del fungerar likt en besättningsveterinär.
Angående kostnader så anges av olika djurhälsoorganisationer kostnader för utbildning hos någon av dessa (där det inte finns motsvarande organiserat för häst) och uppföljande veterinärbesök (minst 8 gånger per år, til en kostnad på minst 40–80 000 kronor per år) samt kostnaden för läkemedel. På en genomsnittlig gård för nötkreatur beräknas kostnaden för ViLA att vara ungefär lika stor som kostnaden för akutbesöken. Vinsten ligger i stället i det förebyggande arbetet för effekt på besättningsnivå avseende djurskydd och smitt-skydd, inte tillgång till läkemedel i sig. Det är således inte ett gångbart argument att ViLA per automatik skulle innebära lägre kostnader, framför allt inte på häst där man inte kan ställa kostnaderna mot produktionsbortfall. Inom animalieproduktionen behandlas det mer på gruppnivå och gäller många djur, läkemedelsbehandling av häst är vanligen på individnivå och rör ett mindre antal djur. Det har heller inte presenterats några sjukdomsdiagnoser eller mer specifikt vilka påstådda djurskydds- eller smittskyddsförbättringar som ViLA skulle leda till avseende djurslaget häst.
I Hästutredningens egen konsekvensanalys anges att med ViLA skulle djurägaren själv få behandla vissa så kallade symptombilder, men en nackdel med förslaget är att det också kan finnas vissa djurskyddsrisker. Svenska Djurskyddsföreningen håller med i det senare, och anser i övrigt att hästens perspektiv saknas i Hästutredningen, det ses mer ur ett hästföretagarperspektiv. Det gäller här att inte endast föreslå åtgärder och förenklingar för särintresset hästföretagare, utan att lyfta blicken och se till hästens välfärd och eventuella behov av veterinärbehandling. Det handlar inte om ”krångliga regelverk”, utan om att all läkemedelsanvändning ska ske utifrån veterinärmedicinsk diagnostik och bedömning.
Peter Kallings, legitimerad veterinär
Sakkunnig häst, Svenska Djurskyddsföreningen
