När landet färgas i höstskrud kan jag inte låta bli att återigen hylla skogens skafferi. Sommaren har över landet erbjudit en stor variation i temperatur, vilket leder till stora skillnader i hur stort skogens skafferi blir. Det är alltid spännande från det att de första blommorna på hjortronen syns till att bären mognar. I år hade vi den stora lyckan att kunna skörda mängder med myrens guld. Då gäller det att passa på, eftersom nästa år kanske inte har något alls att erbjuda. Samma sak gällde hallon. Det finns goda förutsättningar för en bra skörd om det finns tid att plocka.
Jag tillhör släktet där bärplockning är en stor och viktig del i livet. Bärplockningen är både rekreation och ett viktigt sätt att få i sig vitaminer och näring. Det är samma visa varje år när jag plockar, tankarna går iväg åt olika håll men framför allt till skogen som en plats som hela tiden förändras. Hallon är en pionjärväxt som är petig med sina förhållanden, så fort ett hygge lämnar den fasen och går över i en ungskog så lämnar också hallonen. Det gäller att ha koll på vilka avverkningar som är gjorda och söka runt. Det är förresten inte bara jag som söker efter dessa första växter på hygget. De är populära bland hjortdjuren och en viktig del i deras föda. I jakten behöver jag också hålla koll på hyggena och var de är som nyast.
Det är där jag också inser att när jag åker ut till en plats så slås jag ofta av tanken att ”Ja, men här var det ju hygge alldeles nyss”. Det går fort mellan hygget och ungskogen, som dessutom är full av örter, lövträd och annat. Dessa tankar har jag som en tröst när kalhyggesbruket nu är starkt ifrågasatt. Jag säger inte att det ena är rätt eller fel men jag tror inte att det går att generalisera över hela landet då vi har olika förutsättningar och olika växtlighet. Precis som vi i Sverige behöver lyfta fram hur vårt skogsbruk skiljer sig från övriga Europa. Vi behöver skilja på att tycka att hyggen är fula och vad som är ”bäst” för den biologiska mångfalden. Flera olika typer av forskning pekar på att kalhyggen förändrar tillståndet för vissa arter medan det inte gör det för andra. Här behöver vi ha flera tankar i huvudet samtidigt men framförallt inte lägga skulden på den enskilde som efter bästa förmåga försöker efterleva lagar och regler.
Vi behöver vara snälla, ödmjuka och respektera varandra i skogsdebatten.
Marit Bohlin,
Blivande skogsägare
Älvdalen/Norrköping
