Det är onsdag eftermiddag och Gisela Wass lastar med hjälp av sin man Thomas Johansson äggfack, flaskor och påsar med örter och luktärt i bilen för att åka den dryga milen in till Skövde. Det är dags för ytterligare en utlämning i stans reko-ring.
– Typiskt att ni skulle komma den gången när vi har som minst beställningar, säger Gisela med ett skratt.
100 producenter anslutna
Skövde är den största framgångssagan bland de cirka 30 ringarna som är i gång. Facebooksidan har runt 6 000 följare och det finns 100 producenter anslutna. Som mest har det varit 37 producenter på plats vid en utlämning medan genomsnittet ligger på 22. Omsättningen brukar ligga på minst 100 000 kronor per gång.
Ägg, mejerivaror, kött, charkprodukter, grönsaker, kryddväxter, bröd, bakverk och honung är vad som möter besökarna på den stora parkeringsplatsen utanför ishallen Billingehov. De flesta levererar från sina bakluckor. Gisela Wass har normalt beställningar från 40–50 kunder.
Äggen säljer slut
På gården, som drivs ekologiskt sedan 17 år med växtodling och köttdjur, finns 180 sprätthönor som värper i alla möjliga färger och mönster. Äggen säljer slut varje vecka och priset på 100 kronor per fack är det ingen som ifrågasätter. Gisela har också med sig kombucha, ett fermenterat te som hon smaksätter med olika egenodlade örter.
Om någon vecka är det dags att börja leverera tomater, gurka, paprika och chilifrukter men tills vidare får kunderna hålla till godo med kryddväxter.
– Jag höll tidigare på med sommarblommor men det har jag slutat med. Vi har en gårdsbutik dit det fortfarande kommer en del kunder men det mesta säljer vi genom reko-ringarna, säger Gisela Wass.
Populärt i Skaraborg
Västsverige är "ringtätast" i landet och i Skaraborg finns det nästan en i varje kommun. Dagen efter vårt besök i Skövde är det premiär i Mariestad som redan innan starten hade över 800 personer registrerade på sin Facebook-sida.
– Det är tätt med producenter i Skaraborg och det är förstås en orsak. Men sedan har jag och min kollega Victoria Svensson lagt ned otroligt mycket tid på att få det att fungera, säger administratören Annika Gustafsson.
Hon beskriver sig själv som en bondtös och en "jobbig morsa" som stridit för smör och riktig mjölk i skolan och som tidigare gjorde en grej på Facebook av att åka runt och handla på olika gårdsbutiker i trakten.
”Slipper jävsituationer”
– Både Annika jag är konsumenter, inte producenter. På det viset slipper vi jävssituationer, konstaterar Victoria Svensson.
Intill prickar Gisela Wass av kunderna på sin lista i takt med att de kommer och hämtar ut sina beställningar. Betalningen sker nästan alltid med swish och det dröjer inte många sekunder innan det plingar till på telefonen.
– Själv sköter jag allt i telefonen. Lägger upp annonsen, tar emot och bekräftar beställningarna och tar betalt. Det är väldigt smidigt, tycker Gisela.
Det som många producenter återkommer till är tidsvinsten jämfört med att stå på marknader. Utlämningen varar bara i en timma och alla vet hur mycket som kommer att gå åt. Gisela Wass har helt slutat med att "torga" till förmån för reko-ringarna.
”En form av marknadsföring”
Mitt emot på parkeringen står Linda och Günther Samuelsson från Lilla Spännefalla utanför Tibro och säljer kött. De har egen uppfödning av gris, nöt och lamm och Günthers charkprodukter är flerfaldigt prisbelönta. Tidigare sålde de enbart i sin gårdsbutik.
– Günther var tveksam först men jag trodde genast på idén. Vi har fått en jättebra respons och investerat i en kylbil bara för detta ändamål. Det är också en form av marknadsföring, säger Linda Samuelsson.
Den här gången, veckan efter midsommar, är det sämre tryck än vanligt men Linda och Günther är ändå nöjda. En kund köper köttlådor för 5 500 kronor. Till Mariestad nästa dag har de fått över 60 beställningar.
– Vi har varit med sedan början och det har bara hänt en enda gång att en kund inte kom och hämtade sin beställning. Då rörde det sig dessutom bara om ett kilo färs, berättar Linda Samuelsson.
”Fler producenter lär dyka upp”
Kunderna visar sig vara en salig blandning av människor. Den gemensamma nämnaren är att de vill veta hur och var maten har producerats.
– Det är svårt att säga var det här tar vägen. Men ju mer som skrivs och sägs, desto fler producenter lär dyka upp, tror Gisela Wass.
