Under kommande mandatperiod ska den nya regeringen sätta ramarna för svenska lantbruksföretags möjligheter att bli konkurrenskraftiga och framgångsrika. Nu behöver vi en jordbrukspolitik som sätter lantbruksföretagaren i centrum och satsar på de förmågor som krävs för att skapa livskraftiga företag även i tider av snabba förändringar i omvärlden. Den gångna mandatperiodens jordbrukspolitik har fokuserat på ökad produktion, konkurrenskraft och lönsamhet. Lönsamhet har föreslagits som en universallösning på lantbrukets utmaningar, oavsett om det handlar om beredskap, hållbarhet eller generationsskifte. Ibland har det till och med hörts rundgångsargumentation där ökad lönsamhet beskrivits som en förutsättning för investeringar för att nå just ökad lönsamhet. Den här typen av förenklad argumentation måste vi bort ifrån. I stället behövs konkreta satsningar på kompetensutveckling inom företagande för att det svenska jordbruket på allvar ska bli konkurrenskraftigt.
Det finns mängder med duktiga lantbruksföretagare i Sverige som skapat framgångsrika företag trots att förutsättningarna varit svåra, men det finns även företag som haft det svårt när förutsättningarna varit gynnsamma. Är det verkligen politiken som har skapat dessa skillnader? Oavsett hur mycket som satsas på regelförenklingar, stödsystem, skatteförändringar eller kreditgarantier så är lantbruksföretagarens förmåga att styra sitt företag en avgörande faktor för lönsamheten. Att kunna formulera mål, fatta strategiska beslut och ständigt förbättra och anpassa verksamheten är nyckelförmågor när omvärlden blir alltmer oförutsägbar.
Regeringen behöver därför satsa på rådgivning och utbildning för att stärka lantbruksföretagarens förmåga att hantera de förutsättningar som ges och ständigt förändras. I forskningen beskrivs ibland konkurrenskraft som ett resultat av ett antal faktorer. Vissa styrs av lantbrukaren själv, andra av politiken, och några, som klimat och naturgivna förutsättningar, går inte att påverka alls. Den nya regeringen måste inse att den utöver att påverka de yttre villkoren för företagande även kan stärka lantbruksföretagaren själv. Branschen efterfrågar långsiktiga förutsättningar. Till skillnad från kortsiktiga lösningar, som krispaket, består företagarens förmågor även när politiken förändras.
Givetvis behövs ett gynnsamt företagsklimat som styrs av regelverk, skatter och handelsavtal men det räcker inte för att säkerställa lantbrukets livskraft. Den nya regeringen har nu chansen att ta ett helhetsgrepp om jordbrukspolitiken och sätta företagaren, den bortglömda delen av lönsamhetsekvationen, i centrum.
Samuel Bäckelin
SLU Kunskapsnav företagsledning och entreprenörskap
