Här i norra Dalarna, Älvdalens socken, har vi slagits med näbbar och klor i snart sju år för att få
förståelse för de sämre förutsättningar som råder här i inlandet (fjällnära) och nu ser vi då slutsatsen av allt vårt arbete. Vi blir nerflyttade från område 2 a till område 3. Ingen vet idag vad detta blir i pengar men omräknat i dagens pengar i systemet kan det på min gård med 60 kor röra sig om sexsiffriga belopp i mindre stöd per år!
Som Arne Lindström skriver, det är konstigt att det inte gjorts någon konsekvensbeskrivning.
Cirka 20 procent av 800 mjölkgårdar från Dalälven och norrut (LRF: s beräkningar) kan drabbas av dessa förändringar och riskerar på sikt nedläggning.
Jordbruksverket och departementet har förutom 1-2 snabbremisser till myndigheter och intresseorganisationer valt att lägga locket på i detta ärende. Det vill säga noll insyn eller påverkan för dem detta kommer att drabba! Jag vet att LRF gjort och gör ett stort arbete i frågan. Men jag tror inte det kommer att lyckas. Därför vill jag nu fråga Sven-Erik Bucht som är ytterst ansvarig och enligt min mening har lyst med sin frånvaro i denna fråga:
-Är detta bra för den redan hårt ansatta mjölknäringen i Sverige?
-Hur rimmar detta med en svensk livsmedelsstrategi?
-Ska 20 procent av 800 mjölkgårdar i norra Sverige offras?
-Är det någon tjänsteman på departement eller Jordbruksverk som tittat på vad detta kan komma att få för konsekvenser för mjölknäringen inom dessa områden?
-En del av dessa gårdar har fått olika företagsstöd från staten/EU till sin verksamhet som nu kan komma att gå förlorade, vad säger Bryssel om det?
-Varje bonde sysselsätter 3-5 personer i kedjan efter gården vilket innebär att om 20 procent av 800 mjölkgårdar måste lägga ner kan ytterligare 480-800 personer mista sin sysselsättning. Kommentar på det?
Att vända sig till EU-Kommissionen för att få ett" godkännande" om extra kompensation/stödpengar för att undvika utslagning av gårdar, behövs det?
Ta en titt på det finska systemet!
undefined
